Planlös psykologisk splatter
FILMENEfter att nu ha sett tre filmer av den tyska splatterkungen Olaf Ittenbach kan jag konstatera två saker: Ittenbach är ingen vidare regissör och jag är grymt trött på splatter. Det måste finnas humor i splatter för att det ska finnas någon poäng i det. När det inte finns det blir det bara planlöst och pretentiöst. Ittenbach kan sin splatter, det är helt klart, men har även kommit underfund med att man måste ha någon story kring slafsandet och precis som i den förra filmen av honom jag såg - "Beyond the Limits" - så har han alldeles för stora pretentioner som bara ebbar ut i meningslöst trams.
Efter att ha blivit varse om att hennes blivande man varit otrogen vaknar Jennifer (Irene Holzfurtner) upp naken i ett rum fullt med likdelar. En man i bondagekläder och en bläckfiskmask pratar med henne och guidar henne genom en psykologisk terror i flera färger (titelkort förklarar att vi är på "Plan 1, Nivå: Röd" och så vidare - här vill jag dock vifta lite med tautologikortet och mena att plan och nivå är samma sak, men det är kanske en annan diskussion...). Bläckfiskmannen har på splattriga vis haft ihjäl folk i Jennifers omgivning och försöker få henne att inse något. Vad är ganska svårt att förstå, varvid jag funderar på om titeln "No Reason" är betydligt mer talande än vad som egentligen är tänkt...
Mot slutet av den blott 76 minuter långa filmen kommer det någon sorts förklaring till vad vi har sett. Till en början tycker jag att det var en lite fiffig lösning, men sen när denna bit av filmen utvecklas och aldrig riktigt tar slut blir det bara tramsigt och dåligt, och Ittenbachs begränsade register som regissör blir pinsamt tydligt.
För att skämta till det lite så finns det faktiskt ingen vettig anledning till att man ska se filmen. Om man inte är ett nitiskt Ittenbach-fan förstås, eller sjukligt sugen på sadistisk psyko-splatter.
Efter att ha blivit varse om att hennes blivande man varit otrogen vaknar Jennifer (Irene Holzfurtner) upp naken i ett rum fullt med likdelar. En man i bondagekläder och en bläckfiskmask pratar med henne och guidar henne genom en psykologisk terror i flera färger (titelkort förklarar att vi är på "Plan 1, Nivå: Röd" och så vidare - här vill jag dock vifta lite med tautologikortet och mena att plan och nivå är samma sak, men det är kanske en annan diskussion...). Bläckfiskmannen har på splattriga vis haft ihjäl folk i Jennifers omgivning och försöker få henne att inse något. Vad är ganska svårt att förstå, varvid jag funderar på om titeln "No Reason" är betydligt mer talande än vad som egentligen är tänkt...
Mot slutet av den blott 76 minuter långa filmen kommer det någon sorts förklaring till vad vi har sett. Till en början tycker jag att det var en lite fiffig lösning, men sen när denna bit av filmen utvecklas och aldrig riktigt tar slut blir det bara tramsigt och dåligt, och Ittenbachs begränsade register som regissör blir pinsamt tydligt.
För att skämta till det lite så finns det faktiskt ingen vettig anledning till att man ska se filmen. Om man inte är ett nitiskt Ittenbach-fan förstås, eller sjukligt sugen på sadistisk psyko-splatter.
EXTRAMATERIALET
Mycket av det som finns som extramaterial är det som redan finns på de andra Ittenbach-utgåvorna. Kolla "Premutos - Lord of the living dead"-recensionen för mer detaljer kring tv-specialerna och de tidiga klippen.
Det unika här är en bakomfilm och en intervju. Bakomfilmen är inte så mycket att hänga i granen. Lite bilder från inspelningen och några intervjuer där regissören själv har ganska svårt för att förklara vad som är poängen med filmen. Då är intervjun mer intressant. Den är med Timothy Balme som spelar en obducent i slutet av filmen. Vem är då Timothy Balme? Jo, det var han som spelade Lionel i Peter Jacksons "Braindead" (ett ypperligt exempel på en splatterfilm med både humor och en bra story).
Intervjuaren pressar Balme med frågor om skräckgenren, men han har inte speciellt mycket erfarenhet av den. Han har inte gjort några andra skräckfilmer än "Braindead" och verkar knappt ha sett någon skräck över huvud taget, så intervjun blir lite lätt forcerad. Men den är ändå lite rolig på något sätt.
Det unika här är en bakomfilm och en intervju. Bakomfilmen är inte så mycket att hänga i granen. Lite bilder från inspelningen och några intervjuer där regissören själv har ganska svårt för att förklara vad som är poängen med filmen. Då är intervjun mer intressant. Den är med Timothy Balme som spelar en obducent i slutet av filmen. Vem är då Timothy Balme? Jo, det var han som spelade Lionel i Peter Jacksons "Braindead" (ett ypperligt exempel på en splatterfilm med både humor och en bra story).
Intervjuaren pressar Balme med frågor om skräckgenren, men han har inte speciellt mycket erfarenhet av den. Han har inte gjort några andra skräckfilmer än "Braindead" och verkar knappt ha sett någon skräck över huvud taget, så intervjun blir lite lätt forcerad. Men den är ändå lite rolig på något sätt.
TRE SAKER
1. Vad är den naturliga reaktionen när man insett att sin kärlek varit otrogen? Enligt denna film är det att smida planer och ta "ett avkopplande bad".
2. I inledningen av filmen finns det en märklig scen med ett paketbud som bokstavligt talat bajsar sönder en toalett. Så typiskt tyskt, tycker jag lite fördomsfullt.
3. Irene Holzfurtner ränner runt spritt språngande naken under större delen av filmen. Men var lugn - det finns snoppar med i filmen också, varav en utsätts för den numera obligatoriska och grafiska könsstympningen.
2. I inledningen av filmen finns det en märklig scen med ett paketbud som bokstavligt talat bajsar sönder en toalett. Så typiskt tyskt, tycker jag lite fördomsfullt.
3. Irene Holzfurtner ränner runt spritt språngande naken under större delen av filmen. Men var lugn - det finns snoppar med i filmen också, varav en utsätts för den numera obligatoriska och grafiska könsstympningen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Andreas Pape (1)
Andreas Pape (1)
