Helvete, vad segt och dåligt!
FILMENEn italiensk zombiefilm vid rätt tillfälle sitter som en smäck, men då ska det vara något bra som till exempel "Zombie Flesh Eaters", och defintivt inte skräp som "Hell of the Living Dead".
Den här filmen följer den givna mallen till punkt och pricka, även om den inledningsvis verkar sticka ut. Det börjar med att ett forskningsexperiment går åt pipan och en gas sipprar ut och förvandlar de stackars forskarna till köttätande zombies. Ett vanligt upplägg. Sen befinner vi oss plötsligt i USA mitt i en gisslansituation där några terrorister lever rövare. En liten grupp militärer pepprar ned terroristerna. Coolt, tänker jag och antar att upplägget är att terroristerna ska återuppstå och bli några superelaka zombies. Så blir det dock inte och med sitt sista andetag förbannar terroristledaren sina mördare genom att förutse att de ska dö en fruktansvärd död där de blir uppätna levande. Hur kunde han veta det?
Med det är det dags för filmens tredje start då vi befinner oss i djungeln i Nya Guinea där några journalister försöker hitta vatten till en febersjuk pojke med ett rejält sår som bara varar. De hittar istället zombies och de få som överlever ramlar rätt in i en liten grupp militärer som efter mycket möda kommer på att man tar kål på zombiesarna genom att skjuta dem i huvudet. Likt förbannat verkar militärerna glömma det lika snabbt.
Sen tas vi via ett stopp hos en infekterad stam (där gott om bildmaterial norpats från dokumentären "En studie i död") tillbaka till civilisationen där bitarna så småningom faller på plats: forskningen har skett på Nya Guinea och militärerna är samma militärer som tog hand om gisslan.
Där emellan är det gott om sammanstötningar mellan zombies och vanliga människor och sekvenserna känner vi igen från andra liknande filmer. Det finns inget nytt egentligen och det är faktiskt riktigt dåligt. Regissören Bruno Mattei som ändå är ett aktat namn är i mina ögon en riktig klåpare som inte kan personregi för fem öre. Det kan bero på att han samlat ihop skådespelarna från närmaste amatörsällskap för agerandet är så pinsamt dåligt. Ena stunden kan en karaktär vara vettskrämd för att i nästa vara lugn och samlad. Det värsta är reaktionerna. Vad skulle du göra om någon av dina kompisar helt plötsligt blev sliten i småbitar och uppäten framför dina ögon? Är du en karaktär i den här filmen så ska du givetvis stå helt blickstilla och förundras över vad som händer.
Till råga på allt är militärerna rena buskisgänget med usla repliker och allmänt ologiskt beteende.
För att säga något positivt så måste jag ändå säga att Mattei får ihop det hela i slutet, och filmen har så klart den obligatoriskt pessimistiska avslutningen. Han lyckas även få till en del intressanta scener av de där dokumentära bilderna. Genom att klippa lite smart så kan han få en ätande person att äta något så oväntat som likmaskar ur ett kranium. Alltid något.
Nä, "Hell of the Living Dead" är bara en zombiefilm i mängden, dessutom en seg och dålig sådan som inte bidrar med något nytt. Zombiedesignerna är av varierande art, vissa riktigt bra medan andra bara är blå- eller grönmålade figurer. Vissa av statisterna misslyckas kapitalt med att spela zombies och ger bara ett oengagerat uttryck och det är väl egentligen vad filmen förtjänar.
Den här filmen följer den givna mallen till punkt och pricka, även om den inledningsvis verkar sticka ut. Det börjar med att ett forskningsexperiment går åt pipan och en gas sipprar ut och förvandlar de stackars forskarna till köttätande zombies. Ett vanligt upplägg. Sen befinner vi oss plötsligt i USA mitt i en gisslansituation där några terrorister lever rövare. En liten grupp militärer pepprar ned terroristerna. Coolt, tänker jag och antar att upplägget är att terroristerna ska återuppstå och bli några superelaka zombies. Så blir det dock inte och med sitt sista andetag förbannar terroristledaren sina mördare genom att förutse att de ska dö en fruktansvärd död där de blir uppätna levande. Hur kunde han veta det?
Med det är det dags för filmens tredje start då vi befinner oss i djungeln i Nya Guinea där några journalister försöker hitta vatten till en febersjuk pojke med ett rejält sår som bara varar. De hittar istället zombies och de få som överlever ramlar rätt in i en liten grupp militärer som efter mycket möda kommer på att man tar kål på zombiesarna genom att skjuta dem i huvudet. Likt förbannat verkar militärerna glömma det lika snabbt.
Sen tas vi via ett stopp hos en infekterad stam (där gott om bildmaterial norpats från dokumentären "En studie i död") tillbaka till civilisationen där bitarna så småningom faller på plats: forskningen har skett på Nya Guinea och militärerna är samma militärer som tog hand om gisslan.
Där emellan är det gott om sammanstötningar mellan zombies och vanliga människor och sekvenserna känner vi igen från andra liknande filmer. Det finns inget nytt egentligen och det är faktiskt riktigt dåligt. Regissören Bruno Mattei som ändå är ett aktat namn är i mina ögon en riktig klåpare som inte kan personregi för fem öre. Det kan bero på att han samlat ihop skådespelarna från närmaste amatörsällskap för agerandet är så pinsamt dåligt. Ena stunden kan en karaktär vara vettskrämd för att i nästa vara lugn och samlad. Det värsta är reaktionerna. Vad skulle du göra om någon av dina kompisar helt plötsligt blev sliten i småbitar och uppäten framför dina ögon? Är du en karaktär i den här filmen så ska du givetvis stå helt blickstilla och förundras över vad som händer.
Till råga på allt är militärerna rena buskisgänget med usla repliker och allmänt ologiskt beteende.
För att säga något positivt så måste jag ändå säga att Mattei får ihop det hela i slutet, och filmen har så klart den obligatoriskt pessimistiska avslutningen. Han lyckas även få till en del intressanta scener av de där dokumentära bilderna. Genom att klippa lite smart så kan han få en ätande person att äta något så oväntat som likmaskar ur ett kranium. Alltid något.
Nä, "Hell of the Living Dead" är bara en zombiefilm i mängden, dessutom en seg och dålig sådan som inte bidrar med något nytt. Zombiedesignerna är av varierande art, vissa riktigt bra medan andra bara är blå- eller grönmålade figurer. Vissa av statisterna misslyckas kapitalt med att spela zombies och ger bara ett oengagerat uttryck och det är väl egentligen vad filmen förtjänar.
EXTRAMATERIALET
Lite småplock som trailers, filmografier, biografier samt olika sorters bildmaterial. Inte så mycket att orda om.
TRE SAKER
1. Okej, jag hittar en ny sak som jag aldrig tidigare sett i en zombiefilm, nämligen en katt som bor inne i ett lik. Fantastiskt!
2. "Hell of the Living Dead" heter i original "Virus", men är mer känd som "Night of the Zombies", vilket är en lite lustig titel i och med att det knappt är en enda scen som utspelas på natten.
3. Musiken i filmen är dock svinbra. Det är Goblin som står för den och musiken är givetvis snodd från andra filmer, nämligen "Dawn of the Dead" och "Alien Contamination".
2. "Hell of the Living Dead" heter i original "Virus", men är mer känd som "Night of the Zombies", vilket är en lite lustig titel i och med att det knappt är en enda scen som utspelas på natten.
3. Musiken i filmen är dock svinbra. Det är Goblin som står för den och musiken är givetvis snodd från andra filmer, nämligen "Dawn of the Dead" och "Alien Contamination".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
