En italiensk besvikelse

FILMEN

Som ung driver Michele och hans bästa vän Rosario runt. De tittar på tjejer, hamnar i slagsmål och utför lite småbrott här och där. Rosario ser upp till de lokala medlemmarna i Neapelmaffian medan Michele upptäcker sin talang för boxning. När Rosario döms till ett kortare fängelsestraff börjar Michele träna regelbundet och hans tränare lovar att han ska ta honom ända till OS. Planerna ser dock ut att gå i stöpet när Rosario, nyutkommen från fängelset, lockar med honom på ett nytt inbrott som slutar i tragedi. En vakt dödas och Michele döms till åtta års fängelse. När han äntligen blir fri är Rosario djupt involverad i maffian medan Michele mer än någonsin vill satsa på boxningen och ta sig till OS. De båda barndomskamraterna upptäcker att de får allt svårare att bevara vänskapen när Michele vägrar lägga sig i en match där maffian satsat ganska stora pengar.

Rollen som Michele spelas av boxaren Clemente Russo vars liv filmens grundhistoria är baserad på. Clemente är fullt godkänd i rollen, måhända går det aldrig att utläsa något ur hans stenansikte och gungande kroppshållning, men repliker och tajming klarar han bra. Filmens boxningsscener gör han förstås bra och även om de är okej är de samtidigt ganska intetsägande. Det är inte "Rocky"-filmernas överdrivna serietidningsslagsmål, men inte heller den mer realistiska boxningen från "Tjuren från Bronx". För det mesta är det dock klippt så att det inte går att avgöra.

Stämningen i filmen ger ifrån sig en ödslig känsla. Det finns hela tiden någon sorts distans till skådespelet och varken aktörer eller manus lyckas greppa tag i en. Faktiskt utvecklar sig det hela till ett ganska tamt och avslaget drama, långt ifrån den beskrivning som finns på DVD-fodralets baksida. Precis som i en annan italiensk film jag recenserade tidigare i år, Giuseppe Tornatores "Baarìa", förstörs mycket av att scenerna är väldigt självständiga och saknar naturliga övergångar. Resultatet blir precis som i den sistnämnda filmen att det mest känns som att de staplas på varandra och tittaren får själv fylla i luckorna så gott hen kan med alla kvicka hopp i handlingen. Det är inte bra filmskapande i min bok men italienarna verkar gilla det.

Därtill har man gjort väldigt märkliga val av musikspår till filmen. Det är flera ganska fridfulla spår med stråkar som ger en bild av en ganska gemytlig film. Det blir dock aldrig någon intressant motsats till filmens dramatiska handling, snarare skär det sig ganska rejält och bidrar till klyftan mellan berättelsen och tittaren. "Tatanka" är och förblir en besvikelse. Den känns ytlig, med snabba hopp, konstiga klipp och en handling som mest tuffar på i gamla upptrampade spår. Det här är varken boxnings- eller maffia-filmen du är ute efter.

EXTRAMATERIALET

Några trailers för andra filmer samt ett tvåminuters-spår med foton från filmen. Inget att orda om alltså.

TRE SAKER

1. Vi får inte se det i filmen men Clemente Russo nådde sin dröm om att vara med i OS. 2004 deltar han för första gången men tar ingen medalj. I de efterföljande två; Peking 2008 och London 2012 tävlar han i tungviktsklassen och tar silver i båda.

2. På omslaget är man snabba med att vräka ut att filmen är baserad på en roman av Gomorra-författaren Roberto Saviano. Det är en sanning med stor modifikation. Grundhistorien är visserligen publicerad i en bok, men där tillsammans med en hög andra berättelser, artiklar, essäer och liknande som han fått publicerat runt om i världen de senaste åren. Grundhistorien är sedan bearbetad till ett manus av inte mindre än fyra andra författare.

3. Förutom en dokumentärfilm 2003 är det här regissören Giuseppe Gagliardis andra film och den första han inte varit med och skrivit själv.

Arkiv

THOMAS HELSING (2012-12-13)

KOMMENTARER - Inga kommentarer än

Kommentera recensionen