En liten bagatell
FILMEN"Hipp Hipp!" introducerade en rad olika karaktärer under sina säsonger och ett par av dem har fått spin-offs. Den dryga utrikesreportern Morgan Pålsson fick en hel långfilm, och nu har brandmannen Kaj-Åke "Kajan" Hansson (Johan Wester) fått en egen mockumentär.
Den här längre kortfilmen har vad jag vet inte visats på tv och hade enligt omslaget sin "världspremiär" under Lunds humorfestival 2011.
Det ska väl sägas direkt att det här är en bagatell som bara är måttligt kul. Den hade utan tvekan fungerat bättre uppstyckad i mindre bitar som en del av en säsong med "Hipp Hipp!".
Filmen går ut på att Kajan ska åka Vasaloppet (vilket man förstås förstår bara av att läsa titeln på filmen) och ett litet filmcrew dokumenterar resan till Dalarna, dagarna innan loppet och själva loppet. Under tiden hinner Kajan att samtala med lite olika människor, besöka en brandstation och gå på hockey, samt lyssna på låten "90 000" gång på gång på gång.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer? Filmen klockar in strax under 50 minuter och är stundtals lite smårolig, men kunde varit betydligt roligare. Ett plus är att Johan Wester är ensam skådespelare i filmen och att alla andra medverkande är vanliga människor som Wester uppenbart improviserar med. Allra roligast blir det när Kajan besöker kollegorna på Moras räddningstjänst. Här ser man väldigt väl hur karaktären Kajan verkligen passar in i omgivningen. Just där och då känns filmen väldigt dokumentär och verklig.
Den här längre kortfilmen har vad jag vet inte visats på tv och hade enligt omslaget sin "världspremiär" under Lunds humorfestival 2011.
Det ska väl sägas direkt att det här är en bagatell som bara är måttligt kul. Den hade utan tvekan fungerat bättre uppstyckad i mindre bitar som en del av en säsong med "Hipp Hipp!".
Filmen går ut på att Kajan ska åka Vasaloppet (vilket man förstås förstår bara av att läsa titeln på filmen) och ett litet filmcrew dokumenterar resan till Dalarna, dagarna innan loppet och själva loppet. Under tiden hinner Kajan att samtala med lite olika människor, besöka en brandstation och gå på hockey, samt lyssna på låten "90 000" gång på gång på gång.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer? Filmen klockar in strax under 50 minuter och är stundtals lite smårolig, men kunde varit betydligt roligare. Ett plus är att Johan Wester är ensam skådespelare i filmen och att alla andra medverkande är vanliga människor som Wester uppenbart improviserar med. Allra roligast blir det när Kajan besöker kollegorna på Moras räddningstjänst. Här ser man väldigt väl hur karaktären Kajan verkligen passar in i omgivningen. Just där och då känns filmen väldigt dokumentär och verklig.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag brukar inte vanligtvis sakna svensk textning på svenska filmer, men i det här fallet hade det varit ett välkommet inslag då det är lite knepigt att höra Kajans skånska emellanåt.
2. Det skojas lite kring dokumentärformatet och speciellt dokumentärfilmares passiva inställning. Kajan försöker in i det sista att föra konversationer med sitt team, men de säger ingenting så länge kameran är på.
3. Den här låten "90 000" som spelas i absurdum i filmen är av Problem, ett rockband från Malmö som dök upp under den första punkvågen i slutet av 70-talet. Kajan gillar låten eftersom Vasaloppet är 90 000 meter långt.
2. Det skojas lite kring dokumentärformatet och speciellt dokumentärfilmares passiva inställning. Kajan försöker in i det sista att föra konversationer med sitt team, men de säger ingenting så länge kameran är på.
3. Den här låten "90 000" som spelas i absurdum i filmen är av Problem, ett rockband från Malmö som dök upp under den första punkvågen i slutet av 70-talet. Kajan gillar låten eftersom Vasaloppet är 90 000 meter långt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Johan Wester (1)
Johan Wester (1)
