Fantastisk Sean Penn, flummig film

FILMEN

Det är alltid kul att se skådisar som Sean Penn göra roller som i princip är en hel transformation. I "This must be the place" förvandlas han till något som skulle kunna beskrivas som en gammal, halvdöd Robert Smith från The Cure. Hans musikkarriär är över, han lever på royalties och tar dagen som den kommer i en mycket maklig takt. När hans far, som han inte talat med på trettio år, avlider så finner han att fadern varit besatt av att hitta den nazist som förnedrat honom i Auschwitz. Han bestämmer sig för att resa iväg för att försöka hitta mannen.

Det är väl den generella handlingen, och eftersom det är en road movie kan man till beskrivningen tillägga "och på vägen träffar han många olika människor". Ja, och så växer han även som människa på slutet, förstås. Det börjar riktigt bra. Skön humor, bra atmosfärisk musik och originella karaktärer, men det tar inte lång tid innan det blir allt segare och flummeriet mer och mer tar överhanden.

Sean Penn är förstås fantastisk. Fotografiet är vackert. Humorn är skön och annorlunda, men det blir för många sidospår. För många djupa dialoger utan egentligen relation till historien. Och när filmen slutar så känns det som om regissören och manusförfattaren Paolo Sorrentino kanske borde skrivit en bok istället. Fast då hade vi ju inte fått se Penn.

EXTRAMATERIALET

Trailers för andra filmer.

TRE SAKER

1. Filmens titel är från en låt av Talking Heads.

2. Talking Heads sångare David Byrne framför låten live i filmen.

3. Filmen släpptes även i en kortare version, vi får dock den kompletta originalversionen.

Arkiv

HENRIK ANDERSSON (2013-02-06)

KOMMENTARER - Inga kommentarer än

Kommentera recensionen