Iron Maiden gräver vidare i arkiven
FILMEN"Maiden England" var ursprungligen en VHS släppt 1989 som dokumenterade Iron Maidens "7th Tour of a 7th Tour", turnén som följde 1988-albumet "Seventh Son of a Seventh Son". Dokumentationen ligger även till grund för den turné de är ute på just nu, men till den har de fegat ur lite och plockat in samma gamla hits som vanligt och uteslutit några av de mer obskyra numren som finns med i denna gamla upptagning. Bland annat spelas inte "Infinite Dreams" på den nuvarande turnén som är en rent magisk låt och en av höjdpunkterna på denna annars mycket trevliga konsert.
Låtlistan är ovanligt udda med moderna Iron Maiden-ögon. Här är det inte enbart det förväntade "greatest hits"-aktiga urvalet, även om slutet av konserten och de tidigare outgivna extranumren är tämligen väntade. Det gör att jag blir riktigt peppad av att se ännu en Iron Maiden-konsert på DVD. Det har ju blivit ett par nu vid det här laget.
Trion "The Prisoner", "Still Life" och "Die with your Boots on" (även om den sistnämnda innehåller en totalt undermålig refräng i förhållande till resten av låtens kvalitet) känns fräsch, och det är bara den mäktiga "The Prisoner" som överlevt till den nuvarande turnén. Och utöver redan nämnda "Infinite Dreams" måste jag säga att den grandiost episka "Seventh Son of a Seventh Son" är en riktig höjdpunkt.
Till denna nyutgåva har ljudet putsats till och är riktigt fint och krispigt. Dessvärre har inte en liknande putsning kunnat göras på bilden som är lågupplöst halvluddig och i 4:3-format. När det gäller filmen så är det faktiskt basisten Steve Harris som krediteras som regissör och klippare. Harris instruktioner vid filmningen under två konserter i Birmingham var att fånga konserten så som publiken ser den. Harris köpte redigeringsutrustning och klippte ihop allt under ett halvår, och har gjort ett bra jobb med vissa ögonbrynshöjande ögonblick.
I inledningen av filmen klipps det nämligen in lite annat material mellan låtarna som gör mig lite orolig, men det stilgreppet försvinner snabbt och resten av filmen är en helt vanlig konsert. Det gör det hela ännu mer förvirrande och faktiskt onödigt. Jag ser inte riktigt poängen med det hela.
Hur som helst är det en bra konsert, och då spelar det märkliga och kortvariga stilgreppet ingen större roll.
Låtlistan är ovanligt udda med moderna Iron Maiden-ögon. Här är det inte enbart det förväntade "greatest hits"-aktiga urvalet, även om slutet av konserten och de tidigare outgivna extranumren är tämligen väntade. Det gör att jag blir riktigt peppad av att se ännu en Iron Maiden-konsert på DVD. Det har ju blivit ett par nu vid det här laget.
Trion "The Prisoner", "Still Life" och "Die with your Boots on" (även om den sistnämnda innehåller en totalt undermålig refräng i förhållande till resten av låtens kvalitet) känns fräsch, och det är bara den mäktiga "The Prisoner" som överlevt till den nuvarande turnén. Och utöver redan nämnda "Infinite Dreams" måste jag säga att den grandiost episka "Seventh Son of a Seventh Son" är en riktig höjdpunkt.
Till denna nyutgåva har ljudet putsats till och är riktigt fint och krispigt. Dessvärre har inte en liknande putsning kunnat göras på bilden som är lågupplöst halvluddig och i 4:3-format. När det gäller filmen så är det faktiskt basisten Steve Harris som krediteras som regissör och klippare. Harris instruktioner vid filmningen under två konserter i Birmingham var att fånga konserten så som publiken ser den. Harris köpte redigeringsutrustning och klippte ihop allt under ett halvår, och har gjort ett bra jobb med vissa ögonbrynshöjande ögonblick.
I inledningen av filmen klipps det nämligen in lite annat material mellan låtarna som gör mig lite orolig, men det stilgreppet försvinner snabbt och resten av filmen är en helt vanlig konsert. Det gör det hela ännu mer förvirrande och faktiskt onödigt. Jag ser inte riktigt poängen med det hela.
Hur som helst är det en bra konsert, och då spelar det märkliga och kortvariga stilgreppet ingen större roll.
EXTRAMATERIALET
Jag vet inte om man ska kalla materialet på skiva två för extramaterial i ordets riktiga betydelse, men jag väljer att placera det här i alla fall.
Först ut är del tre i den välgjorda "The History of Iron Maiden" som tar upp åren 1986-1988 på 40 minuter, vilket jag tycker är alldeles för kort tid. Under dessa år gjord Iron Maiden först "Somewhere in Time" och sen "Seventh Son of a Seventh Son" vilka jag nog skulle vilja kalla mina två personliga favoriter med bandet. Här förändrades soundet en smula med först gitarrsyntar och sen riktiga syntar (vilket gjorde att de fick äta upp sin gamla devis "You can't play heavy metal with synthesizers" - vilket de också gör i dokumentären).
Lustigt nog finns det inget proffsfilmat från "Somewhere in Time"-turnén, vilket gör den till en nästan mytomspunnen turné.
"12 Wasted Years" är en karriärssammanfattande dokumentär i långfilmslängd som kom 1987 på VHS. Delar av den har används till de tidigare delarna i "The History of Iron Maiden", men här är allt orört från 1987. Som dokumentär sett är det en ganska strukturlös film som egentligen inte gör något bra jobb med att berätta bandets historia, vilket de i stället gjorde - och gör - med "The History of Iron Maiden". Dock finns det gott om musikaliska utdrag från de tolv första åren och framför allt ett mycket klassiskt klipp - se Tre saker.
Å ena sidan är det väl bra att "12 Wasted Years" fått en nyrelease på DVD men innehållet känns inte så roligt längre.
Avslutningsvis finns bandets musikvideor från de två albumen - "Wasted Years", "Stanger in a Strange Land", "Can I Play with Madness", "The Evil That Men Do" och "The Clairvoyant" - som nästan uteslutande består av bilder när bandet spelar. Undantaget är "Can I Play with Madness" som innehåller både en story och lite specialeffekter. I dag en smått pinsam sak men mitt tonårsjag tyckte videon var hur grym som helst.
Först ut är del tre i den välgjorda "The History of Iron Maiden" som tar upp åren 1986-1988 på 40 minuter, vilket jag tycker är alldeles för kort tid. Under dessa år gjord Iron Maiden först "Somewhere in Time" och sen "Seventh Son of a Seventh Son" vilka jag nog skulle vilja kalla mina två personliga favoriter med bandet. Här förändrades soundet en smula med först gitarrsyntar och sen riktiga syntar (vilket gjorde att de fick äta upp sin gamla devis "You can't play heavy metal with synthesizers" - vilket de också gör i dokumentären).
Lustigt nog finns det inget proffsfilmat från "Somewhere in Time"-turnén, vilket gör den till en nästan mytomspunnen turné.
"12 Wasted Years" är en karriärssammanfattande dokumentär i långfilmslängd som kom 1987 på VHS. Delar av den har används till de tidigare delarna i "The History of Iron Maiden", men här är allt orört från 1987. Som dokumentär sett är det en ganska strukturlös film som egentligen inte gör något bra jobb med att berätta bandets historia, vilket de i stället gjorde - och gör - med "The History of Iron Maiden". Dock finns det gott om musikaliska utdrag från de tolv första åren och framför allt ett mycket klassiskt klipp - se Tre saker.
Å ena sidan är det väl bra att "12 Wasted Years" fått en nyrelease på DVD men innehållet känns inte så roligt längre.
Avslutningsvis finns bandets musikvideor från de två albumen - "Wasted Years", "Stanger in a Strange Land", "Can I Play with Madness", "The Evil That Men Do" och "The Clairvoyant" - som nästan uteslutande består av bilder när bandet spelar. Undantaget är "Can I Play with Madness" som innehåller både en story och lite specialeffekter. I dag en smått pinsam sak men mitt tonårsjag tyckte videon var hur grym som helst.
TRE SAKER
1. Huvudrollen i "Can I Play with Madness"-videon görs av Monty Python-medlemmen Graham Chapman som här spelar en väldigt stram lärare. Jag har aldrig tidigare insett att det är Chapman som gör rollen, som faktiskt visade sig bli den absolut sista roll han gjorde.
2. I förpackningen finns en rätt rejäl affisch med det nygjorda omslaget och massor av bilder och information på baksidan. Tjusigt.
3. Det klassiska klippet jag nämnde i texten ovan kommer från det tyska tv-programmet P.I.T. Iron Maiden hade ledsnat på att mima till sina låtar i tv och beslöt sig för att göra något helt annat i stället. Klippet finns självklart på YouTube.
2. I förpackningen finns en rätt rejäl affisch med det nygjorda omslaget och massor av bilder och information på baksidan. Tjusigt.
3. Det klassiska klippet jag nämnde i texten ovan kommer från det tyska tv-programmet P.I.T. Iron Maiden hade ledsnat på att mima till sina låtar i tv och beslöt sig för att göra något helt annat i stället. Klippet finns självklart på YouTube.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
