Fem engelsmän och en vildsint mumie
FILMENDet är tämligen märkligt att en sådan ikonisk liveupptagning som Iron Maidens "Live After Death" (1985) har tagit sådan enorm lång tid på sig att komma ut på DVD, men som man säger - "om man väntar på något gott...".
Och väntan har gjort att vi har fått en riktigt bra produkt istället för något hafsverk. Filmen har givetvis trollats fram till perfektion via "new technology greatly enhancing both sound and vision" och i samband med det fått en kristallklar 5.1-mix. Ljudet på "Live After Death" har alltid varit exemplariskt, ett perfekt liveljud, och i 5.1 blir det så klart ännu bättre.
Det här är en konsert som jag är väl van vid. Dubbelvinylen lyssnade man på tills man höll på att bli vansinnig när den kom ut, och den remastrade-CD:n har också snurrat många varv. Det gör i och för sig att den där euforiska känslan uteblir. Konserten innehåller många av Iron Maidens standards och bandet har en förmåga att alltid spela dessa även om de har mängder av i livesammanhang obskyra låtar i katalogen som många skulle jubla högt och offra oönskade släktingar för att få höra.
De stora höjdpunkterna blir sålunda de fyra låtar från albumet "Powerslave" som låg till grund för turnén, speciellt titelspåret och det jättelika eposet "Rime of the ancient mariner". "Powerslave" hade ett egyptiskt tema med pyramider, mumier, gravkammare och allt som hör där till, och det följde givetvis med till scenshowen som bjöd på något alldeles extra. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur de lyckades få till den där 3-4-metersversionen av Eddie som klaffsar in på scenen under just "Powerslave".
Även om konserten innehåller tämligen uttjatade låtar som "The trooper", "The number of the beast", "Hallowed be thy name", "Run to the hills" och "Iron Maiden" så blir jag oerhört peppad av "Revelations" som kommer tidigt i konserten. Det är en enormt stark låt.
Den här konserten spelades in i slutet av en sjukt lång turné, men det finns fortfarande en fräschet i framförandet med en påtaglig energi och ett felfritt spelande. Ganska långt ifrån någon rutinmässig "ännu en dag på jobbet"-spelning. Men så har Iron Maiden alltid varit ett exemplariskt liveband.
En fin konsertfilm som även om den inte direkt överraskar vi som levt med den här konserten i över 20 år faktiskt kan fungera som en alldeles lysande introduktion till ett av Englands största hårdrocksband genom tiderna.
Och väntan har gjort att vi har fått en riktigt bra produkt istället för något hafsverk. Filmen har givetvis trollats fram till perfektion via "new technology greatly enhancing both sound and vision" och i samband med det fått en kristallklar 5.1-mix. Ljudet på "Live After Death" har alltid varit exemplariskt, ett perfekt liveljud, och i 5.1 blir det så klart ännu bättre.
Det här är en konsert som jag är väl van vid. Dubbelvinylen lyssnade man på tills man höll på att bli vansinnig när den kom ut, och den remastrade-CD:n har också snurrat många varv. Det gör i och för sig att den där euforiska känslan uteblir. Konserten innehåller många av Iron Maidens standards och bandet har en förmåga att alltid spela dessa även om de har mängder av i livesammanhang obskyra låtar i katalogen som många skulle jubla högt och offra oönskade släktingar för att få höra.
De stora höjdpunkterna blir sålunda de fyra låtar från albumet "Powerslave" som låg till grund för turnén, speciellt titelspåret och det jättelika eposet "Rime of the ancient mariner". "Powerslave" hade ett egyptiskt tema med pyramider, mumier, gravkammare och allt som hör där till, och det följde givetvis med till scenshowen som bjöd på något alldeles extra. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur de lyckades få till den där 3-4-metersversionen av Eddie som klaffsar in på scenen under just "Powerslave".
Även om konserten innehåller tämligen uttjatade låtar som "The trooper", "The number of the beast", "Hallowed be thy name", "Run to the hills" och "Iron Maiden" så blir jag oerhört peppad av "Revelations" som kommer tidigt i konserten. Det är en enormt stark låt.
Den här konserten spelades in i slutet av en sjukt lång turné, men det finns fortfarande en fräschet i framförandet med en påtaglig energi och ett felfritt spelande. Ganska långt ifrån någon rutinmässig "ännu en dag på jobbet"-spelning. Men så har Iron Maiden alltid varit ett exemplariskt liveband.
En fin konsertfilm som även om den inte direkt överraskar vi som levt med den här konserten i över 20 år faktiskt kan fungera som en alldeles lysande introduktion till ett av Englands största hårdrocksband genom tiderna.
EXTRAMATERIALET
Vet inte om man ska kalla det som finns på disk två för extramaterial, men för enkelhetens skull gör vi det. Här finns nämligen massor av godis med en sammanlagd spellängd på över tre timmar.
Först ut är "History of Iron Maiden: Part 2 - Live After Death", fortsättning på det som utgjorde större delen av "The Early Days"-DVD:n. Om vi på den DVD:n fick de tidiga åren samt de fyra första skivorna sammanfattade på 90 minuter har denna DVD:s 60 minuter långa dokumentär helt vikts åt albumet "Powerslave" och den efterföljande massiva "World Slavery Tour" med avslutning i den konsert vi redan sett på disk ett.
Det här är en av de bäst producerade dokumentärer jag sett (jag pratar nu om "History of Iron Maiden" i sin helhet) och detta tack vare ett par viktiga faktorer: 1) Iron Maiden har nästan sedan tidernas begynnelse alltid haft samma människor omkring sig, smarta, hårt arbetande, seriösa människor och 2) Iron Maidens medlemmar är synnerligen välbevarade för att vara hårt slitande och hårt festande rockstjärnor.
Slår man ihop detta får man intervjuer med människor som faktiskt minns vad de varit med om för över 20 år sedan. Alltså får man en stadig ström av både historiskt riktig fakta, roliga annekdoter och en avsmittande glädje från de som sitter och berättar allt detta för oss.
Mer än så kan man inte begära för att bli helt och hållet nöjd med det man får se. Ge mig "Part 3" genast!
"Behind the Iron Curtain" har tidigare funnits utgiven som en VHS-EP (!) på ca 30 minuter. Nu har den svällt till en timme i en version som tidigare enbart visats på MTV. Det här är från början av "World Slavery Tour" när Iron Maiden åkte till östblocket mitt under kalla kriget för en uppvärmningsturné. Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och Jugoslavien var platserna som var tydligt "öst" på den här tiden.
Jag ska inte beskriva det som en kulturkrock men nog är det annorlunda bilder, och sköna sådana. Förutom dokumentära bilder och intervjuer innehåller filmen ett antal låtar, de flesta med i "Live After Death"-setet med undantag för "22 Acacia Avenue" som råkar vara den första Iron Maiden-låt jag hörde som 9-10-åring.
Om "Life After Death"-konserten är ett underverk i ljud och bild så är "Rock in Rio"-spelningen från 1985 dess raka motsats. Här är det grumligt ljud och en skakig och kornig videobild, till råga på allt stundtals osynkad och lite otajt spelat. Anledningen till att den är med är att konserten är sannerligen ikonisk med över 300 000 människor i publiken. Det är ju helt vansinnigt.
Låtmässigt är konserten en förkortad version av "Live After Death" där det enda utstickande är ett längre gitarrsolo från Dave Murray. En bit in i konserten lyckas Bruce Dickinson dundra in i Murray så att blodvite uppstår, vilket inte hindrar den blödande sångaren från att fortsätta spela.
DVD:n avslutas med en kort dokumentär från "World Piece Tour" som föregick "World Slavery Tour", och två videos till "Powerslave"-singlarna "Ace's high" och "2 minutes to midnight". Dessutom kan man njuta av ett rejält bildgalleri med både artwork, foton och allt möjligt.
Först ut är "History of Iron Maiden: Part 2 - Live After Death", fortsättning på det som utgjorde större delen av "The Early Days"-DVD:n. Om vi på den DVD:n fick de tidiga åren samt de fyra första skivorna sammanfattade på 90 minuter har denna DVD:s 60 minuter långa dokumentär helt vikts åt albumet "Powerslave" och den efterföljande massiva "World Slavery Tour" med avslutning i den konsert vi redan sett på disk ett.
Det här är en av de bäst producerade dokumentärer jag sett (jag pratar nu om "History of Iron Maiden" i sin helhet) och detta tack vare ett par viktiga faktorer: 1) Iron Maiden har nästan sedan tidernas begynnelse alltid haft samma människor omkring sig, smarta, hårt arbetande, seriösa människor och 2) Iron Maidens medlemmar är synnerligen välbevarade för att vara hårt slitande och hårt festande rockstjärnor.
Slår man ihop detta får man intervjuer med människor som faktiskt minns vad de varit med om för över 20 år sedan. Alltså får man en stadig ström av både historiskt riktig fakta, roliga annekdoter och en avsmittande glädje från de som sitter och berättar allt detta för oss.
Mer än så kan man inte begära för att bli helt och hållet nöjd med det man får se. Ge mig "Part 3" genast!
"Behind the Iron Curtain" har tidigare funnits utgiven som en VHS-EP (!) på ca 30 minuter. Nu har den svällt till en timme i en version som tidigare enbart visats på MTV. Det här är från början av "World Slavery Tour" när Iron Maiden åkte till östblocket mitt under kalla kriget för en uppvärmningsturné. Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och Jugoslavien var platserna som var tydligt "öst" på den här tiden.
Jag ska inte beskriva det som en kulturkrock men nog är det annorlunda bilder, och sköna sådana. Förutom dokumentära bilder och intervjuer innehåller filmen ett antal låtar, de flesta med i "Live After Death"-setet med undantag för "22 Acacia Avenue" som råkar vara den första Iron Maiden-låt jag hörde som 9-10-åring.
Om "Life After Death"-konserten är ett underverk i ljud och bild så är "Rock in Rio"-spelningen från 1985 dess raka motsats. Här är det grumligt ljud och en skakig och kornig videobild, till råga på allt stundtals osynkad och lite otajt spelat. Anledningen till att den är med är att konserten är sannerligen ikonisk med över 300 000 människor i publiken. Det är ju helt vansinnigt.
Låtmässigt är konserten en förkortad version av "Live After Death" där det enda utstickande är ett längre gitarrsolo från Dave Murray. En bit in i konserten lyckas Bruce Dickinson dundra in i Murray så att blodvite uppstår, vilket inte hindrar den blödande sångaren från att fortsätta spela.
DVD:n avslutas med en kort dokumentär från "World Piece Tour" som föregick "World Slavery Tour", och två videos till "Powerslave"-singlarna "Ace's high" och "2 minutes to midnight". Dessutom kan man njuta av ett rejält bildgalleri med både artwork, foton och allt möjligt.
TRE SAKER
1. En intressant sak med "Live After Death"-konserten är att man här får med det mellansnack som klipptes bort till skivan. Jag kan dock inte påstå att Bruce Dickinson säger några speciellt fantastiska saker. Utläggningen om att gamla drottning Elisabeth rökte joints mot menssmärtor känns väl så där kul.
2. Det roligaste i "Behind the Iron Curtain"-filmen är när ett polskt fan, med tydlig Borat-brytning säger "I like the heavy metal, but I would like to play the heavy metal by synthesizers", varpå Bruce Dickinson svarar "You can't play heavy metal with synthesizers". Redan på nästa Iron Maiden-skiva började de med gitarrsyntar för att ytterligare en skiva senare börja med riktiga syntar...
3. Och for the record: Iron Maiden spelade fyra kvällar på Long Beach Arena i Los Angeles och konserten som fästes på film är inte samma som släpptes på skiva, en skiva som även innehöll låtar från Donington tidigare på turnén.
2. Det roligaste i "Behind the Iron Curtain"-filmen är när ett polskt fan, med tydlig Borat-brytning säger "I like the heavy metal, but I would like to play the heavy metal by synthesizers", varpå Bruce Dickinson svarar "You can't play heavy metal with synthesizers". Redan på nästa Iron Maiden-skiva började de med gitarrsyntar för att ytterligare en skiva senare börja med riktiga syntar...
3. Och for the record: Iron Maiden spelade fyra kvällar på Long Beach Arena i Los Angeles och konserten som fästes på film är inte samma som släpptes på skiva, en skiva som även innehöll låtar från Donington tidigare på turnén.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
