Som en knäpp på näsan
FILMENEn kvinna i stickad tröja som lever efter uttrycket "tala är silver, tiga är guld" är helt dedikerad i sitt jobb och låter det ta över hennes privatliv. Det sammanfattar konceptet med den danska kriminalserien "Brottet" som hyllats världen över.
Kommissarie Sarah Lund (Sofie Gråbøl) får ännu ett fall att lösa då dottern till en storföretagare blir kidnappad. Fallet får en koppling till ett gammalt fall och enda räddningen för den lilla flickan är om Sarah först löser det brottet. Samtidigt gör sig hennes förflutna påmint då en av hennes kollegor är hennes ungdomskärlek Mathias (Nikolaj Lie Kaas) samt att hon får veta att sonen hon tappat kontakten med ska få barn. Så gott hon kan försöker Sarah reda ut både brottet som leder in till regeringen och sitt privatliv.
Varje avsnitt känns längre än det egentligen är vilket i huvudsak beror på det långsamma tempot. Det är först i de sista minuterna av första avsnittet som jag förstår vad hur karaktärerna hänger samman och vad som kommer hända genom serien. Om man sedan tidigare sett säsong ett och två kanske det är något man förstår direkt, men då jag inte gjort det satt jag i princip under hela avsnittet och funderade på vad hela serien egentligen handlade om. Även om jag i varje avsnitt sitter och funderar på när det tar slut avslutas det alltid med något som gör att jag måste kolla vidare på nästa avsnitt. Kanske mestadels för att det är samma brott som ska lösas genom hela säsongen. Ett smart val för att hålla kvar tittaren.
När väl slutet på hela säsongen kommer vill jag helst slänga ut skivan genom fönstret. Plötsligt känns det som att jag kastat bort tio timmar av mitt liv på absolut ingenting. Missförstå mig inte nu, själva storyn är riktigt intressant. Det hade dock varit betydligt intressantare om varit fem avsnitt i stället och det hade varit fullt fokus på själva brottet som begåtts och hur det löses. Då hade jag köpt slutet. Nu har det dock byggt upp en massa runt om som raseras och gör att karaktärernas val i slutet inte är berättigade. Just därför känns slutet i sig som en knäpp på näsan.
Bra skådespel och trovärdiga karaktärer gör att jag ändå inte kan säga att det här är dåligt. Storyn svänger fram och tillbaka och det är näst intill omöjligt att komma på vem som är den verkliga skurken förrän i slutet. Om det som sagt inte var för den långsamma takten och slutet hade det här gått upp till en favorit. Utan tvekan.
Kommissarie Sarah Lund (Sofie Gråbøl) får ännu ett fall att lösa då dottern till en storföretagare blir kidnappad. Fallet får en koppling till ett gammalt fall och enda räddningen för den lilla flickan är om Sarah först löser det brottet. Samtidigt gör sig hennes förflutna påmint då en av hennes kollegor är hennes ungdomskärlek Mathias (Nikolaj Lie Kaas) samt att hon får veta att sonen hon tappat kontakten med ska få barn. Så gott hon kan försöker Sarah reda ut både brottet som leder in till regeringen och sitt privatliv.
Varje avsnitt känns längre än det egentligen är vilket i huvudsak beror på det långsamma tempot. Det är först i de sista minuterna av första avsnittet som jag förstår vad hur karaktärerna hänger samman och vad som kommer hända genom serien. Om man sedan tidigare sett säsong ett och två kanske det är något man förstår direkt, men då jag inte gjort det satt jag i princip under hela avsnittet och funderade på vad hela serien egentligen handlade om. Även om jag i varje avsnitt sitter och funderar på när det tar slut avslutas det alltid med något som gör att jag måste kolla vidare på nästa avsnitt. Kanske mestadels för att det är samma brott som ska lösas genom hela säsongen. Ett smart val för att hålla kvar tittaren.
När väl slutet på hela säsongen kommer vill jag helst slänga ut skivan genom fönstret. Plötsligt känns det som att jag kastat bort tio timmar av mitt liv på absolut ingenting. Missförstå mig inte nu, själva storyn är riktigt intressant. Det hade dock varit betydligt intressantare om varit fem avsnitt i stället och det hade varit fullt fokus på själva brottet som begåtts och hur det löses. Då hade jag köpt slutet. Nu har det dock byggt upp en massa runt om som raseras och gör att karaktärernas val i slutet inte är berättigade. Just därför känns slutet i sig som en knäpp på näsan.
Bra skådespel och trovärdiga karaktärer gör att jag ändå inte kan säga att det här är dåligt. Storyn svänger fram och tillbaka och det är näst intill omöjligt att komma på vem som är den verkliga skurken förrän i slutet. Om det som sagt inte var för den långsamma takten och slutet hade det här gått upp till en favorit. Utan tvekan.
EXTRAMATERIALET
Finns inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Säsong 3 är den avslutande delen i trilogin om Sarah Lund.
2. Då "Brottet" blivit så populär utomlands spelades det in en amerikansk version, "The Killing", med bland annat svenska Joel Kinnaman i en av huvudrollerna.
3. Det är samma manusförfattare till "Brottet" som till den danska serien "Nikolaj och Julie". De båda serierna delar även huvudrollsinnehavare.
2. Då "Brottet" blivit så populär utomlands spelades det in en amerikansk version, "The Killing", med bland annat svenska Joel Kinnaman i en av huvudrollerna.
3. Det är samma manusförfattare till "Brottet" som till den danska serien "Nikolaj och Julie". De båda serierna delar även huvudrollsinnehavare.
EMMA ÅKERLIND (2013-06-09)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA