Perfekt när man behöver må lite bättre
FILMENCamille (Noémie Lvovsky) är 40 år och befinner sig i något av en kris. Hennes man Eric (Samir Guesmi) har lämnat henne för en betydligt yngre kvinna och alkoholen är nu hennes bästa vän. På en nyårsfest hos barndomskompisen Josepha (Judith Chemla) ramlar hon ihop på tolvslaget och vaknar upp 25 år tidigare. Plötsligt är hon 16 igen, hennes mamma lever och Eric är precis på väg in i hennes liv. Kan hon hjälpa sin mamma och låta bli att bli kär i Eric när hon vet hur allting kommer att sluta?
"Camille mellan två åldrar" är en charmig fransk film om hur det är att vara ung med drömmar och hur livet inte alltid tar den vändning man önskar. Trots att det finns tusen filmer som behandlar samma ämne om att man ska vara nöjd med det man har så lyckas "Camille mellan två världar" vara sin egen. Framför allt lyckas den leverera den där franska känslan trots att många scener ibland blir lite Hollywood. Det gör att den som inte är van vid franska filmer utan problem kan se den och samtidigt introduceras i den franska filmvärlden.
Det finns dock ett problem. Karaktärsutvecklingen. Camille blir en betydligt gladare person så fort hon vaknat upp och får träffa sina föräldrar igen. Sedan är hon i princip samma person genom hela filmen tills en person säger till henne exakt vad hon behöver utveckla för att kunna gå tillbaka till sitt 40-åriga liv. Efter det tar det fem minuter så är hon där igen. Filmen hade blivit ännu bättre om Camille själv fått komma till den insikten genom det hon går igenom i filmen. Först när hon själv kommer på det kan hon lämna tiden som 16-åring bakom sig.
"Camille mellan två världar" är ingen film man skrattar hejdlöst till, men det är en film att se när man är nere och behöver bli på bättre humör. Trots sin brist lär jag mig som åskådare att uppskatta det jag har i livet lite mer snarare än att se allt det som jag inte har när eftertexterna rullar. Sammanfattningsvis alltså helt klart en film att se.
"Camille mellan två åldrar" är en charmig fransk film om hur det är att vara ung med drömmar och hur livet inte alltid tar den vändning man önskar. Trots att det finns tusen filmer som behandlar samma ämne om att man ska vara nöjd med det man har så lyckas "Camille mellan två världar" vara sin egen. Framför allt lyckas den leverera den där franska känslan trots att många scener ibland blir lite Hollywood. Det gör att den som inte är van vid franska filmer utan problem kan se den och samtidigt introduceras i den franska filmvärlden.
Det finns dock ett problem. Karaktärsutvecklingen. Camille blir en betydligt gladare person så fort hon vaknat upp och får träffa sina föräldrar igen. Sedan är hon i princip samma person genom hela filmen tills en person säger till henne exakt vad hon behöver utveckla för att kunna gå tillbaka till sitt 40-åriga liv. Efter det tar det fem minuter så är hon där igen. Filmen hade blivit ännu bättre om Camille själv fått komma till den insikten genom det hon går igenom i filmen. Först när hon själv kommer på det kan hon lämna tiden som 16-åring bakom sig.
"Camille mellan två världar" är ingen film man skrattar hejdlöst till, men det är en film att se när man är nere och behöver bli på bättre humör. Trots sin brist lär jag mig som åskådare att uppskatta det jag har i livet lite mer snarare än att se allt det som jag inte har när eftertexterna rullar. Sammanfattningsvis alltså helt klart en film att se.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Noémie Lvovsky, som spelar Camille, har också skrivit manus samt regisserat filmen.
2. Filmen utspelar sig 1985, men trots det är det många små detaljer som egentligen kom ut mycket senare. Bland annat har Camille en del posters på väggarna med människor som blev kända efter 1985 och under en fest spelas "Venus" av Bananarama som kom ut först 1986.
3. Har vunnit pris i Cannes och fått en rad nomineringar på César Awards i Frankrike vilket motsvarar Guldbaggegalan i Sverige eller Academy Awards i USA.
2. Filmen utspelar sig 1985, men trots det är det många små detaljer som egentligen kom ut mycket senare. Bland annat har Camille en del posters på väggarna med människor som blev kända efter 1985 och under en fest spelas "Venus" av Bananarama som kom ut först 1986.
3. Har vunnit pris i Cannes och fått en rad nomineringar på César Awards i Frankrike vilket motsvarar Guldbaggegalan i Sverige eller Academy Awards i USA.
EMMA ÅKERLIND (2014-01-07)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Yolande Moreau (3)
Yolande Moreau (3)
