Smart, kaxig och störst genom tiderna
FILMENBoxning har aldrig varit en sport som engagerat mig i någon större utsträckning. Det skulle möjligen vara på spelfilm då i form av Sylvester Stallones "Rocky"-filmer. Självklart har jag snappat upp namn och har ett hyfsat hum om vilka som varit de stora inom sporten. Ingemar Johanssons framgångar har väl inte en enda svensk missat, och få idrottsintresserade har väl undgått att lära sig namnet Muhammad Ali?
Den här dokumentären berättar om Alis boxningskarriär på ett lite annorlunda sätt. Filmen är på sätt och vis kronologisk men samtidigt inte riktigt det. Berättelsen styckas upp i kapitel, ofta kopplade till ett speciellt intervjuobjekt, men lyckas ändå bli heltäckande på något märkligt sätt. Jag vill inte påstå att formen är helt ny, men den känns ändå lite annorlunda.
Historien om boxaren som "dansade som en fjäril och stack som ett bi" börjar med en stulen cykel. 12-årige Cassius Clay hade blivit av med sitt fordon och ville hämnas genom att ge tjuven på nöten. En polis som tränade ungdomar i boxning tyckte att Clay skulle lära sig att slåss på riktigt i stället, och resten är historia. Redan sex år senare hade Clay blivit så bra att han kammade hem ett OS-guld i lätt tungvikt. Därefter blev han proffs och bara bättre och bättre, och kaxigare och kaxigare. Det man minns från otaliga klipp är att Clay lät käften gå och berättade ofta och gärna och mycket om hur förträfflig och snygg han var. Haranger som gav rubriker, provocerade motståndare, och skapade en legend. Clay var ju inte enbart kaxig utan också smart och rolig, vilket filmen visar.
Han var också en engagerad man. Han konverterade till Islam och lämnade sitt "slavnamn" och blev Muhammad Ali. Han protesterade mot Vietnamkriget vilket ledde till att han blev förbjuden att utöva boxning under tre år, en tid han bland annat tillbringade genom att hålla föreläsningar på olika universitet.
Ali var helt klart en fascinerande person. Idrotten har haft sin beskärda del av kaxiga karaktärer, men det känns som det är få som lyckats komplettera Björn Ranelid-drygheten med så pass mycket intelligens och kvickhet som Ali. Det är riktigt kul att se. Samtidigt lägger dokumentären mycket tyngd på att visa att Ali hade en helt annan sida också - en empatisk och emotionell sida, vilket bevisas av otaliga ljudklipp där Ali spelat in konversationer med sina barn, "för framtida bruk". Kombinationen av den kaxiga typen och mannen med hjärtat är det som gör honom till en fascinerade person, samtidigt som man blir väldigt ledsen av att se skalet som blev kvar när Parkinsons sjukdom sög bort gnistan och skärpan. Detta tragiska slut på Alis tid i rampljuset berörs bara flyktigt och filmens historia slutar egentligen parallellt med boxningskarriären under 80-talet. Resterande 30 år lämnas anonyma.
Även om "I Am Ali" är bra så är det ingen sådan där omvälvande dokumentär som man känner sig totalt berikad av. Intressant på sitt sätt, men inte så överdrivet mycket mer. Jag känner även att själva boxningsbiten av Alis historia kommer i skymundan och man får till exempel aldrig riktigt känslan av hur bra han faktiskt var. Vi ser honom dansa omkring i ringen men hans styrkor kommer aldrig fram. Kanske finns det andra dokumentärer som fokuserar mer på den biten?
Den här dokumentären berättar om Alis boxningskarriär på ett lite annorlunda sätt. Filmen är på sätt och vis kronologisk men samtidigt inte riktigt det. Berättelsen styckas upp i kapitel, ofta kopplade till ett speciellt intervjuobjekt, men lyckas ändå bli heltäckande på något märkligt sätt. Jag vill inte påstå att formen är helt ny, men den känns ändå lite annorlunda.
Historien om boxaren som "dansade som en fjäril och stack som ett bi" börjar med en stulen cykel. 12-årige Cassius Clay hade blivit av med sitt fordon och ville hämnas genom att ge tjuven på nöten. En polis som tränade ungdomar i boxning tyckte att Clay skulle lära sig att slåss på riktigt i stället, och resten är historia. Redan sex år senare hade Clay blivit så bra att han kammade hem ett OS-guld i lätt tungvikt. Därefter blev han proffs och bara bättre och bättre, och kaxigare och kaxigare. Det man minns från otaliga klipp är att Clay lät käften gå och berättade ofta och gärna och mycket om hur förträfflig och snygg han var. Haranger som gav rubriker, provocerade motståndare, och skapade en legend. Clay var ju inte enbart kaxig utan också smart och rolig, vilket filmen visar.
Han var också en engagerad man. Han konverterade till Islam och lämnade sitt "slavnamn" och blev Muhammad Ali. Han protesterade mot Vietnamkriget vilket ledde till att han blev förbjuden att utöva boxning under tre år, en tid han bland annat tillbringade genom att hålla föreläsningar på olika universitet.
Ali var helt klart en fascinerande person. Idrotten har haft sin beskärda del av kaxiga karaktärer, men det känns som det är få som lyckats komplettera Björn Ranelid-drygheten med så pass mycket intelligens och kvickhet som Ali. Det är riktigt kul att se. Samtidigt lägger dokumentären mycket tyngd på att visa att Ali hade en helt annan sida också - en empatisk och emotionell sida, vilket bevisas av otaliga ljudklipp där Ali spelat in konversationer med sina barn, "för framtida bruk". Kombinationen av den kaxiga typen och mannen med hjärtat är det som gör honom till en fascinerade person, samtidigt som man blir väldigt ledsen av att se skalet som blev kvar när Parkinsons sjukdom sög bort gnistan och skärpan. Detta tragiska slut på Alis tid i rampljuset berörs bara flyktigt och filmens historia slutar egentligen parallellt med boxningskarriären under 80-talet. Resterande 30 år lämnas anonyma.
Även om "I Am Ali" är bra så är det ingen sådan där omvälvande dokumentär som man känner sig totalt berikad av. Intressant på sitt sätt, men inte så överdrivet mycket mer. Jag känner även att själva boxningsbiten av Alis historia kommer i skymundan och man får till exempel aldrig riktigt känslan av hur bra han faktiskt var. Vi ser honom dansa omkring i ringen men hans styrkor kommer aldrig fram. Kanske finns det andra dokumentärer som fokuserar mer på den biten?
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av fyra bortklippta kapitel, eller vad man ska kalla det, med delvis material som finns i filmen. Med tanke på att den sammanlagda speltiden är runt en kvart, skulle materialet nog kunna varit med i huvudfilmen utan att man hade tänkt två gånger på det, men uteslutningen har nog gjorts på goda grunder.
Det femte och sista klippet bland extramaterialet handlar om musiken i filmen.
Det femte och sista klippet bland extramaterialet handlar om musiken i filmen.
TRE SAKER
1. Muhammad Ali nämns i dokumentären som en av de mest kända amerikanerna genom tiderna. Lite lustigt nog är denna dokumentär en brittisk produktion.
2. Clare Lewins som regisserat filmen har inte så mycket på meritlistan sedan tidigare och det hade varit roligt att få veta vad som attraherade henne till det här projektet.
3. Det ska klargöras att Muhammad Ali fortfarande är i livet. Eftersom han inte medverkar i något nytt material kan man lätt tro att han är död, men så är det inte.
2. Clare Lewins som regisserat filmen har inte så mycket på meritlistan sedan tidigare och det hade varit roligt att få veta vad som attraherade henne till det här projektet.
3. Det ska klargöras att Muhammad Ali fortfarande är i livet. Eftersom han inte medverkar i något nytt material kan man lätt tro att han är död, men så är det inte.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
