Intressant historia utan själ
FILMENEn kväll försvinner mystiskt all elektricitet i världen. Femton år senare hamnar unga Charlie (Tracy Spiridakos) mitt i rebellernas försök att återta USA från milisen som håller landet i ett järngrepp. Hon gör allt hon kan för att rädda sin bror Danny som blivit tillfångatagen, men med sin farbror Miles (Billy Burke), rebellen Nora (Daniella Alonso), sin styvmamma Maggie (Anna Lise Phillips) och den före detta datanörden Aaron (Zak Orth) vid sin sida tvingas hon se hur världen förfallit till en arena där människan gör vad som helst för att överleva.
Människan har ett behov av att skapa historier om dystopier som kan komma att hända på grund av vårt behov av maskiner eller vår girighet. "Revolution" är ännu en i raden av dessa och den är faktiskt riktigt intressant. I stället för att fokusera på att vi går för långt med teknikutvecklingen så ställer den en så enkel fråga som vad som egentligen skulle hända om vi plötsligt stod utan el och teknik. Tack vare att vi får följa både vad som händer precis efter elavbrottet och femton år senare när ett nytt maktskifte tagit form och ifrågasätts får vi utforska olika sidor av hur människan fungerar. Vi får träffa olika människor med olika bakgrunder och med olika mål. Både de onda och de goda delar dock en längtan – att få veta varför elen försvann och om det finns något hopp om att slå på den igen. Gränsen mellan gott och ont går plötsligt knappt att urskilja.
Dock är den tunna gränsen en del av seriens problem. Vid ett tillfälle sympatiserar jag mer med de som ska föreställa onda och ibland förstår jag inte riktigt vad de så kallade goda håller på med. Även om Charlie finns där som en karaktär vi ska kunna känna igen oss i så läggs för mycket fokus på de andra karaktärerna för att vi ska tillåtas göra just det. Historien blir rörig och det ges hela tiden fler frågetecken än utropstecken. På grund av detta får serien ingen ordentlig själ som trollbinder åskådaren.
Någonstans i mitten, lagom till det obligatoriska vinteruppehållet som många amerikanska serier har, kommer det en topp och jag sitter nästan som på nålar för att få veta vad som ska hända härnäst. Andra halvan blir därefter lite annorlunda där det blir mer just en revolution istället för en resa att rädda någon. Karaktärsporträtten blir lite intressantare, men samtidigt tappar vi relationen med Charlie ännu mer. Även om skaparna försöker på alla sätt göra historien spännande så lyckas de inte ända ut. Ända fram till sista avsnittet sitter jag och hoppas på att den ska blomma upp igen, men jag får till slut inse att jag kommer sluta besviken. Säsong ett slutar ganska mycket som man både trott och hoppats.
Tack vare den intressanta historien och en fantastisk skådespelarprestation från David Lyons i rollen som Monroe har jag svårt att helt tycka illa om serien. Dock har jag svårt för att helt älska den. Sammanfattningsvis lämnar den mig med en axelryckning och inget större avtryck. Det finns betydligt bättre både serier och filmer inom samma genre att välja på. Tyvärr.
Människan har ett behov av att skapa historier om dystopier som kan komma att hända på grund av vårt behov av maskiner eller vår girighet. "Revolution" är ännu en i raden av dessa och den är faktiskt riktigt intressant. I stället för att fokusera på att vi går för långt med teknikutvecklingen så ställer den en så enkel fråga som vad som egentligen skulle hända om vi plötsligt stod utan el och teknik. Tack vare att vi får följa både vad som händer precis efter elavbrottet och femton år senare när ett nytt maktskifte tagit form och ifrågasätts får vi utforska olika sidor av hur människan fungerar. Vi får träffa olika människor med olika bakgrunder och med olika mål. Både de onda och de goda delar dock en längtan – att få veta varför elen försvann och om det finns något hopp om att slå på den igen. Gränsen mellan gott och ont går plötsligt knappt att urskilja.
Dock är den tunna gränsen en del av seriens problem. Vid ett tillfälle sympatiserar jag mer med de som ska föreställa onda och ibland förstår jag inte riktigt vad de så kallade goda håller på med. Även om Charlie finns där som en karaktär vi ska kunna känna igen oss i så läggs för mycket fokus på de andra karaktärerna för att vi ska tillåtas göra just det. Historien blir rörig och det ges hela tiden fler frågetecken än utropstecken. På grund av detta får serien ingen ordentlig själ som trollbinder åskådaren.
Någonstans i mitten, lagom till det obligatoriska vinteruppehållet som många amerikanska serier har, kommer det en topp och jag sitter nästan som på nålar för att få veta vad som ska hända härnäst. Andra halvan blir därefter lite annorlunda där det blir mer just en revolution istället för en resa att rädda någon. Karaktärsporträtten blir lite intressantare, men samtidigt tappar vi relationen med Charlie ännu mer. Även om skaparna försöker på alla sätt göra historien spännande så lyckas de inte ända ut. Ända fram till sista avsnittet sitter jag och hoppas på att den ska blomma upp igen, men jag får till slut inse att jag kommer sluta besviken. Säsong ett slutar ganska mycket som man både trott och hoppats.
Tack vare den intressanta historien och en fantastisk skådespelarprestation från David Lyons i rollen som Monroe har jag svårt att helt tycka illa om serien. Dock har jag svårt för att helt älska den. Sammanfattningsvis lämnar den mig med en axelryckning och inget större avtryck. Det finns betydligt bättre både serier och filmer inom samma genre att välja på. Tyvärr.
EXTRAMATERIALET
Vi får se en genomgång av pilotavsnittet med skaparna bakom serien. De pratar om allt ifrån hur saker blivit filmat, små detaljer i bilderna som har personliga referenser och själva historien. Ett riktigt intressant klipp som ökar förståelsen för serien någorlunda.
Jag har aldrig varit något större fan av borttagna scener och de gör ingenting särskilt i den här serien heller. En bortklippt scen är cirka tre sekunder lång och består bara av att några personer går. Det blir med andra ord inget egentligt tillägg till serien.
En del av filmen som är riktigt snyggt gjort är miljön och scenografin. Det ser verkligt ut och höjer upp serien väldigt mycket. Just därför är det riktigt intressant att se en video om just hur de byggt upp alla olika miljöer karaktärerna rör sig i.
Normalt brukar jag älska att titta på Gag Reel, men här får vi mest se skådespelarna skratta snarare än att se vad de skrattar åt vilket blir lite tråkigt i längden.
Vi får även ta del av fem webisodes som blir en extra tillgång till serien. Det är Tom Neville som står i centrum och samtliga avsnitt utspelar sig precis efter det att Miles försökt döda Monroe och lämnat Milisen.
Under ett panelsamtal får vi en djupare insikt i serien där skaparna bland annat pratar lite om bristerna som finns i den första halvan. Det förklarar en del om varför andra halvan är mer action och up-tempo, men samtidigt gör det sorgligare att se dem misslyckas med att skapa en större spänning. Klippet är dock ganska roligt att se på när skådespelarna pratar lite om sina karaktärer och vad som rör sig i deras tankar.
Jag har aldrig varit något större fan av borttagna scener och de gör ingenting särskilt i den här serien heller. En bortklippt scen är cirka tre sekunder lång och består bara av att några personer går. Det blir med andra ord inget egentligt tillägg till serien.
En del av filmen som är riktigt snyggt gjort är miljön och scenografin. Det ser verkligt ut och höjer upp serien väldigt mycket. Just därför är det riktigt intressant att se en video om just hur de byggt upp alla olika miljöer karaktärerna rör sig i.
Normalt brukar jag älska att titta på Gag Reel, men här får vi mest se skådespelarna skratta snarare än att se vad de skrattar åt vilket blir lite tråkigt i längden.
Vi får även ta del av fem webisodes som blir en extra tillgång till serien. Det är Tom Neville som står i centrum och samtliga avsnitt utspelar sig precis efter det att Miles försökt döda Monroe och lämnat Milisen.
Under ett panelsamtal får vi en djupare insikt i serien där skaparna bland annat pratar lite om bristerna som finns i den första halvan. Det förklarar en del om varför andra halvan är mer action och up-tempo, men samtidigt gör det sorgligare att se dem misslyckas med att skapa en större spänning. Klippet är dock ganska roligt att se på när skådespelarna pratar lite om sina karaktärer och vad som rör sig i deras tankar.
TRE SAKER
1. Historien i "Revolution" var från början en version av "True Grit". ABC ville sedan ha en ensembleserie och fler karaktärer skrevs in i manuset.
2. Billy Burke, som spelar Miles, var från början tänkt att spela Monroe. Han fick dock byta roll på första inspelningsdagen.
3. Som det fan jag är av "Once upon a time" kan jag inte hjälpa att se Giancarlo Esposito, som spelar Tom Neville, som den onda drottningens spegel. Hans rollkaraktärer påminner något om varandra i den grad att de båda kan göra nästan vad som helst för rätt person. Andra känner kanske mest till honom som Gus i "Breaking Bad".
2. Billy Burke, som spelar Miles, var från början tänkt att spela Monroe. Han fick dock byta roll på första inspelningsdagen.
3. Som det fan jag är av "Once upon a time" kan jag inte hjälpa att se Giancarlo Esposito, som spelar Tom Neville, som den onda drottningens spegel. Hans rollkaraktärer påminner något om varandra i den grad att de båda kan göra nästan vad som helst för rätt person. Andra känner kanske mest till honom som Gus i "Breaking Bad".
EMMA ÅKERLIND (2015-03-08)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
