I känslorna är vi alla lika
FILMENEn ung kille som älskar Michael Jackson, men tappat all lust att leva. En ung kvinna som kämpar med mental ohälsa och hanterar sina känslor genom noisemusik. En äldre man som desperat försöker hjälpa de unga akademikerna se sitt eget värde. Det är bara några få av karaktärerna vi får möta i Viktor Johanssons andra film "Himmel över Flogsta". En film om studentbostadsområdet Flogsta där de unga akademikerna tycks lida av tristess och hopplöshet.
Det finns något intressant i att göra en film om människor som drömmer om att bli fria, som skriker ut ångesten på kvällarna och undrar om livet verkligen är värt att leva. Ännu mer intressant blir det när dessa människor är studenter. De som om några har hela livet framför sig och verkligen gör någonting för att hitta drömmen. Hitta det där som är värt att leva för. I stället känner de sig instängda, som fångar i ett fängelse. Det blir så tydligt att alla drömmar inte går ut på att lyckas i jobb som betalar bra eller kräver år av utbildning. Våra liv borde inte kretsa kring att tjäna pengar, det borde handla om att tjäna lycka.
Viktor Johansson har hittat ett koncept som passar honom som handen i handsken. En genre mellan drama och dokumentär som i slutändan ser ut att endast vara en man som gått ut i förorten och filmat. Det känns äkta, inte bara tack vare Johanssons teknik, utan för skådespelarnas insatser. De får mig att tro på det de berättar. Ett stort plus är också att alla karaktärer utseendemässigt ser olika ut, men när vi lära känna dem är de alla väldigt lika. Trots att vi har olika bakgrunder och ser olika ut så känner vi på exakt samma sätt.
Någonting som jag dock har lite svårt för, men som ändå verkar vara en del i Johanssons koncept, är uppbyggnaden av berättelsen. Vi slängs direkt in i en värld vi inte känner till utan att på något sätt lära känna karaktärerna. Mitt i filmen dyker också helt nya karaktärer upp från ingenstans. Personligen hade jag fått en större förståelse för det som berättas om jag i början fått någon form av orientering av vad Flogsta är för en plats och fått se vilka karaktärerna är som vi kommer möta. Bristen på ett anslag gör att filmen blir lite tråkig de första 20 minuterna.
Överlag är alltså "Himmel över Flogsta" en film som, likt sin föregångare "Under Gottsunda", berättar om livet i förorten på ett lite annorlunda sätt. Ett sätt som tar en stund att vänja sig vid, men när man gör det inser man att det finns ett stort budskap bakom fasaden som vi alla borde lyssna till.
Det finns något intressant i att göra en film om människor som drömmer om att bli fria, som skriker ut ångesten på kvällarna och undrar om livet verkligen är värt att leva. Ännu mer intressant blir det när dessa människor är studenter. De som om några har hela livet framför sig och verkligen gör någonting för att hitta drömmen. Hitta det där som är värt att leva för. I stället känner de sig instängda, som fångar i ett fängelse. Det blir så tydligt att alla drömmar inte går ut på att lyckas i jobb som betalar bra eller kräver år av utbildning. Våra liv borde inte kretsa kring att tjäna pengar, det borde handla om att tjäna lycka.
Viktor Johansson har hittat ett koncept som passar honom som handen i handsken. En genre mellan drama och dokumentär som i slutändan ser ut att endast vara en man som gått ut i förorten och filmat. Det känns äkta, inte bara tack vare Johanssons teknik, utan för skådespelarnas insatser. De får mig att tro på det de berättar. Ett stort plus är också att alla karaktärer utseendemässigt ser olika ut, men när vi lära känna dem är de alla väldigt lika. Trots att vi har olika bakgrunder och ser olika ut så känner vi på exakt samma sätt.
Någonting som jag dock har lite svårt för, men som ändå verkar vara en del i Johanssons koncept, är uppbyggnaden av berättelsen. Vi slängs direkt in i en värld vi inte känner till utan att på något sätt lära känna karaktärerna. Mitt i filmen dyker också helt nya karaktärer upp från ingenstans. Personligen hade jag fått en större förståelse för det som berättas om jag i början fått någon form av orientering av vad Flogsta är för en plats och fått se vilka karaktärerna är som vi kommer möta. Bristen på ett anslag gör att filmen blir lite tråkig de första 20 minuterna.
Överlag är alltså "Himmel över Flogsta" en film som, likt sin föregångare "Under Gottsunda", berättar om livet i förorten på ett lite annorlunda sätt. Ett sätt som tar en stund att vänja sig vid, men när man gör det inser man att det finns ett stort budskap bakom fasaden som vi alla borde lyssna till.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Enligt uppgifter ska karaktärerna i filmen vara påhittade, men skådespelarna fick stort utrymme att själva improvisera fram dem.
2. Innan Viktor Johansson började göra film skrev han böcker och fick bland annat Borås tidnings debutantpris 2007.
3. Skådespelaren Vanco Nakev, som spelar den äldre mannen, var även med i "Under Gottsunda", men också i filmen "Prinsessa".
2. Innan Viktor Johansson började göra film skrev han böcker och fick bland annat Borås tidnings debutantpris 2007.
3. Skådespelaren Vanco Nakev, som spelar den äldre mannen, var även med i "Under Gottsunda", men också i filmen "Prinsessa".
EMMA ÅKERLIND (2015-11-20)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
Vanco Nakev (2)
Vanco Nakev (2)
