Mer psykologi än klaustrofobi
FILMENJag har en viss fallenhet för klaustrofobi, känslan av att vara fast på ett ställe utan någon väg därifrån. Att då ta sig an en film om en grupp gruvarbetare som blir instängda efter ett gruvras gjorde att jag förberedde mig på en obehaglig filmupplevelse. Den klaustrofobiska infann sig inte riktigt men mitt intresse för det mänskliga psyket fick en del att gotta sig i.
En sensommardag i Chile 2010 händer det som inte får hända för 33 gruvarbetare och deras familjer. En hundra år gammal gruva kollapsar och de 33 gruvarbetarna blir instängda långt under markytan. Till en början vill varken gruvbolaget eller regeringen lyfta ett finger för att försöka hjälpa dem men en regeringstjänsteman som skickas dit för att kontrollera händelserna vägrar att ge upp trots att oddsen är skyhöga för att någon ska kunna räddas.
Det som tar vid är en tvådelad historia där gruvarbetarna ledda av Mario Sepúlveda (Antonio Banderas) kämpar med isolation och svält medan folket på ytan slåss för att hitta en väg ned till arbetarna.
Här finns idel klassiska element som kappvändande politiker, företagschefer som skiter i säkerhet för lite enkla cash, en rakryggad och rättrådig man som kämpar mot etablissemanget och förstås en regelrätt hjälte som leder där andra faller ihop. Dramaturgin är rätt självskriven på förhand och den tar heller inga oväntade svängar.
Men det är ett välspelat drama, inte tu tal om det. Antonio Banderas, Juliette Binoche och Lou Diamond Phillips gör utmärkta prestationer och ingen faller egentligen ur ramen. Baserat på en verklig historia vet vi förstås att det får ett lyckligt slut men vägen dit är tillräckligt intressant. "The 33" gör vad den ska för att skildra en dramatisk händelse och det är gott nog.
En sensommardag i Chile 2010 händer det som inte får hända för 33 gruvarbetare och deras familjer. En hundra år gammal gruva kollapsar och de 33 gruvarbetarna blir instängda långt under markytan. Till en början vill varken gruvbolaget eller regeringen lyfta ett finger för att försöka hjälpa dem men en regeringstjänsteman som skickas dit för att kontrollera händelserna vägrar att ge upp trots att oddsen är skyhöga för att någon ska kunna räddas.
Det som tar vid är en tvådelad historia där gruvarbetarna ledda av Mario Sepúlveda (Antonio Banderas) kämpar med isolation och svält medan folket på ytan slåss för att hitta en väg ned till arbetarna.
Här finns idel klassiska element som kappvändande politiker, företagschefer som skiter i säkerhet för lite enkla cash, en rakryggad och rättrådig man som kämpar mot etablissemanget och förstås en regelrätt hjälte som leder där andra faller ihop. Dramaturgin är rätt självskriven på förhand och den tar heller inga oväntade svängar.
Men det är ett välspelat drama, inte tu tal om det. Antonio Banderas, Juliette Binoche och Lou Diamond Phillips gör utmärkta prestationer och ingen faller egentligen ur ramen. Baserat på en verklig historia vet vi förstås att det får ett lyckligt slut men vägen dit är tillräckligt intressant. "The 33" gör vad den ska för att skildra en dramatisk händelse och det är gott nog.
EXTRAMATERIALET
Förutom den officiella trailern får vi två bakomfilmer som lovar gott på förhand. En ska gå igenom arbetet med specialeffekterna för själva gruvkollapsen och en visar hur det verkliga dramat fångade världens intresse med nyhetsklipp, intervjuer och bortklippta scener. Tyvärr är de alldeles för korta för att verkligen ge mer kött på benen. Dessutom saknar jag intervjuer med de som var inblandade när det begav sig.
TRE SAKER
1. Under eftertexterna visas bilder från vad jag gissar är någon slags återträff för alla de inblandade. En fin liten hyllning från filmmakarna.
2. Redan när de var instängda insåg gruvarbetarna att de höll på att bli kändisar vilket skulle kunna leda till både bok och film. De kom överens om att dela intäkterna från eventuella sålda rättigheter lika och kontaktade en advokatfirma när de blivit befriade. Detta ledde så småningom till att journalisten Hector Tobar fick uppdraget att skriva boken som filmen baseras på.
3. Detta är den sist släppta filmen som James Horner skrev musik till innan han dog. Filmen är delvis tillägnad till hans minne.
2. Redan när de var instängda insåg gruvarbetarna att de höll på att bli kändisar vilket skulle kunna leda till både bok och film. De kom överens om att dela intäkterna från eventuella sålda rättigheter lika och kontaktade en advokatfirma när de blivit befriade. Detta ledde så småningom till att journalisten Hector Tobar fick uppdraget att skriva boken som filmen baseras på.
3. Detta är den sist släppta filmen som James Horner skrev musik till innan han dog. Filmen är delvis tillägnad till hans minne.
THOMAS HELSING (2016-05-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA