Underhållande och miljömässigt fräsch
FILMENNetflix har producerat tre barntillåtna animerade filmer. Julpärlan "Klaus", "Syskonen Willoughby" och "Till månen och tillbaka". Låt gå för att Netflix originalproduktioner på framför allt filmsidan kan variera lite i kvalitet, men när det gäller de animerade filmerna har de inte gjort några fel än. "Till månen och tillbaka" matchar ungefär det som Disney producerar och är med andra ord en bra animerad film för barn och familjer.
Nu är det kanske lite enkelt att säga att Netflix producerat filmen. Det är ju i själva verket Shanghaibaserade Pearl Studios som gjort den. De har tidigare, under namnet Oriental DreamWorks varit inblandade i "Draktränaren 2", "Pingvinerna från Madagaskar", "Home" och "Kung Fu Panda: Secrets of the Furious Five" samt som Pearl Studios gjort den mycket underhållande "Abominable". "Till månen och tillbaka" är dessutom regidebut för animationsveteranen Glen Keane (en jäkla massa Disney-produktioner från 1977 till 2012). Det är med andra ord inte vilka som helst som gjort filmen. Och det märks.
Filmen tar oss med till Kina och vad jag antar är en klassisk myt/saga om mångudinnan Chang-E. Men vår huvudperson är driftiga och gatusmarta Fei Fei som i övergången mellan barn och ungdom förlorar sin mamma. Vi har inledningsvis sett familjemyset där mamman gång på gång berättar sagan om Chang-E och hur Fei Fei går in i familjens månkakebakande för att sedan kliva in i en lite mer ansvarsfylld och vuxen roll när pappan blir änkling.
När pappan går vidare och bjuder in en ny kvinna som för med sig en åttaårig pojke, Chin, som omedelbart säger att Fei Fei ska bli hans syster, beslutar sig Fei Fei för att åka till månen. Det låter kanske drastiskt, men det hela har med myten kring Chang-E, som Fei Fei fortfarande tror på, där det finns ett inslag av evig kärlek. Om Fei Fei kan bevisa att Chang-E finns kan hon kanske övertala sin pappa att inte glömma bort mamman.
Hon bygger en raket (som man gör!) och givetvis blir Chin en fripassagerare, men hon kommer faktiskt till månen och hittar Chang-E och så mycket mer. Men att få sitt bevis är inte det lättaste. Chang-E kräver nämligen något i utbyte.
Som de flesta moderna animerade filmer är "Till månen och tillbaka" rasande snygg och välgjord och får ett fullständigt unikt utseende när vi kommer till månen. Här är alltid starkt självlysande och det är väldigt snyggt gestaltat. Det känns fräscht och roligt och förstås lite asiatiskt. Det går att se likheter med några av de mer barnanpassade varianterna av Super Mario-spel.
Och som de flesta animerade filmer finns här även sång och roliga bikaraktärer. Här är det framför allt en gulgrön månfigur som heter Gobi (röst av Ken Jeong) som blir den där skojiga sidekicken. Jag fastnar även för den pingisälskande och smågalna Chin som ska vara en irriterande lillebror, men mest är charmig.
Det här är klart ett alternativ till de riktigt stora animerade filmerna. Underhållande och rar och miljömässigt fräsch. Mycket sevärd.
Nu är det kanske lite enkelt att säga att Netflix producerat filmen. Det är ju i själva verket Shanghaibaserade Pearl Studios som gjort den. De har tidigare, under namnet Oriental DreamWorks varit inblandade i "Draktränaren 2", "Pingvinerna från Madagaskar", "Home" och "Kung Fu Panda: Secrets of the Furious Five" samt som Pearl Studios gjort den mycket underhållande "Abominable". "Till månen och tillbaka" är dessutom regidebut för animationsveteranen Glen Keane (en jäkla massa Disney-produktioner från 1977 till 2012). Det är med andra ord inte vilka som helst som gjort filmen. Och det märks.
Filmen tar oss med till Kina och vad jag antar är en klassisk myt/saga om mångudinnan Chang-E. Men vår huvudperson är driftiga och gatusmarta Fei Fei som i övergången mellan barn och ungdom förlorar sin mamma. Vi har inledningsvis sett familjemyset där mamman gång på gång berättar sagan om Chang-E och hur Fei Fei går in i familjens månkakebakande för att sedan kliva in i en lite mer ansvarsfylld och vuxen roll när pappan blir änkling.
När pappan går vidare och bjuder in en ny kvinna som för med sig en åttaårig pojke, Chin, som omedelbart säger att Fei Fei ska bli hans syster, beslutar sig Fei Fei för att åka till månen. Det låter kanske drastiskt, men det hela har med myten kring Chang-E, som Fei Fei fortfarande tror på, där det finns ett inslag av evig kärlek. Om Fei Fei kan bevisa att Chang-E finns kan hon kanske övertala sin pappa att inte glömma bort mamman.
Hon bygger en raket (som man gör!) och givetvis blir Chin en fripassagerare, men hon kommer faktiskt till månen och hittar Chang-E och så mycket mer. Men att få sitt bevis är inte det lättaste. Chang-E kräver nämligen något i utbyte.
Som de flesta moderna animerade filmer är "Till månen och tillbaka" rasande snygg och välgjord och får ett fullständigt unikt utseende när vi kommer till månen. Här är alltid starkt självlysande och det är väldigt snyggt gestaltat. Det känns fräscht och roligt och förstås lite asiatiskt. Det går att se likheter med några av de mer barnanpassade varianterna av Super Mario-spel.
Och som de flesta animerade filmer finns här även sång och roliga bikaraktärer. Här är det framför allt en gulgrön månfigur som heter Gobi (röst av Ken Jeong) som blir den där skojiga sidekicken. Jag fastnar även för den pingisälskande och smågalna Chin som ska vara en irriterande lillebror, men mest är charmig.
Det här är klart ett alternativ till de riktigt stora animerade filmerna. Underhållande och rar och miljömässigt fräsch. Mycket sevärd.
EXTRAMATERIALET
Inget. Det ska poängteras att filmen går att få med svenskt tal på Netflix.
TRE SAKER
1. Filmen skrevs av Audrey Wells ("Sanningen om hundar och katter", "Under Toscanas sol" och "A Dog’s Purpose" med flera) som dessvärre gick bort i cancer två år innan filmen kom ut.
2. Det är som alltid lite knepigt att ta in de svulstiga musikalnumren och jag knorrar lite på mig när de sjunger om månkakor. "Nu sjunger de verkligen om vad som helst", hinner jag tänka innan numret får en betydligt viktigare betydelse i berättelsen. Well played, Panda Studio.
3. Månkakor är ett kompakt bakverk som kan vara både sött och salt, men verkar inte vara likt något sötebröd direkt. Ett bakverk med lång tradition som anses vara en delikatess. På senare tid har det dock kritiserats för sitt höga kaloriinnehåll.
2. Det är som alltid lite knepigt att ta in de svulstiga musikalnumren och jag knorrar lite på mig när de sjunger om månkakor. "Nu sjunger de verkligen om vad som helst", hinner jag tänka innan numret får en betydligt viktigare betydelse i berättelsen. Well played, Panda Studio.
3. Månkakor är ett kompakt bakverk som kan vara både sött och salt, men verkar inte vara likt något sötebröd direkt. Ett bakverk med lång tradition som anses vara en delikatess. På senare tid har det dock kritiserats för sitt höga kaloriinnehåll.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
