GLOW is the New OITNB - eller?
FILMEN"Glow" hade premiär på Netflix sommaren 2017 och marknadsfördes med texter som "En komedi av teamet bakom 'Orange is the New Black'." Likheterna mellan serierna sträcker sig till att seriens huvudpersoner är en skara kvinnokaraktärer med utpräglade personlighetsdrag och att historien balanserar mellan komedi och drama. Redan direkt kan jag säga att "Glow" inte riktigt kommer upp i "Orange is the New Blacks" nivå - än så länge. Serien får förhoppningsvis leva vidare i någon eller några säsonger till och då kan vi börja jämföra lite mer seriöst.
Titeln är egentligen en akronym: G.L.O.W. - Gorgeous Ladies of Wrestling och trots att vi på DVDKritik.se skrivit vår beskärda del om wrestling är det vanligtvis inte min sport/underhållning. Nu är det på sätt och vis ganska lite i "Glow" som handlar om wrestling, även om den finns där som en stor del i helheten.
Serien utspelar sig i mitten av 80-talet. Ruth Wilder (Alison Brie) är aspirerande skådespelerska i Los Angeles som aldrig lyckas få några vettiga roller. I seriens första scen ser vi hur hon gör en övertygande audition, men det är bara det att hon läser fel roll. Hon läser mannens repliker, och det leder inte till något förstås. Men så får hon ett tips av sin agent och åker till ett gym fyllt av andra kvinnor och träffar regissören Sam Sylvia (Marc Maron) som fått i uppdrag att sätta ihop en tv-pilot med kvinnlig wrestling. Ingen av kvinnorna förstår egentligen inte vad de förväntas göra, speciellt inte Ruth som är van vid manus och instruktioner, men efter lite om och men blir hon en av de utvalda som tränas upp till wrestlare och utvecklar karaktärer för ringen.
En annan som hamnar i gänget så småningom är Ruths kompis, såpaskådisen Debbie Eagan (Betty Gilpin), som är ett känt ansikte, vilket Sam ser som något väldigt positivt. Dock så finns det ett litet aber och det är att Debbies man Mark (Rich Sommer) varit otrogen med Ruth och när den sanningen kommer fram förvandlas vänskapen av förklarliga skäl till något helt annat, vilket inte är helt fel för showen för Debbies amerikanska helylletjej-karaktär behöver en värdig motpol och vad passar bättre än Ruths ryska Kalla kriget-darrande Zoya the Destroyer?
Säsongen leder fram till inspelningen av piloten, en resa som är allt annat än spikrak, men desto mer underhållande. Även om nivån inte är i "OITNB"-klass än så gillar jag serien och gillar att skaparna format så pass unika karaktärer tämligen omgående. Det finns många figurer att förtjusas av, men det mesta hänger på Ruth som är den tydliga huvudkaraktären. Jag gillar Alison Bries gestaltning. Karaktären är så där lite lätt pinsam som Tina Fey, Julia Louis-Dreyfus och Courtney Cox kan vara - en som stövlar fram utan att inte riktigt känna av stämningen först, men som också kan vara ensam och skör. Det är den där balansen mellan komedi och drama igen, här ypperligt gestaltad av en skådespelare.
Själva wrestlingbiten av serien intresserar mig inte så mycket, och jag kan inte riktigt avgöra om det är bra eller dåligt, men jag ser gärna mer av karaktärerna. Och visst, wrestlingenscenerna underhåller en hel de också.
Titeln är egentligen en akronym: G.L.O.W. - Gorgeous Ladies of Wrestling och trots att vi på DVDKritik.se skrivit vår beskärda del om wrestling är det vanligtvis inte min sport/underhållning. Nu är det på sätt och vis ganska lite i "Glow" som handlar om wrestling, även om den finns där som en stor del i helheten.
Serien utspelar sig i mitten av 80-talet. Ruth Wilder (Alison Brie) är aspirerande skådespelerska i Los Angeles som aldrig lyckas få några vettiga roller. I seriens första scen ser vi hur hon gör en övertygande audition, men det är bara det att hon läser fel roll. Hon läser mannens repliker, och det leder inte till något förstås. Men så får hon ett tips av sin agent och åker till ett gym fyllt av andra kvinnor och träffar regissören Sam Sylvia (Marc Maron) som fått i uppdrag att sätta ihop en tv-pilot med kvinnlig wrestling. Ingen av kvinnorna förstår egentligen inte vad de förväntas göra, speciellt inte Ruth som är van vid manus och instruktioner, men efter lite om och men blir hon en av de utvalda som tränas upp till wrestlare och utvecklar karaktärer för ringen.
En annan som hamnar i gänget så småningom är Ruths kompis, såpaskådisen Debbie Eagan (Betty Gilpin), som är ett känt ansikte, vilket Sam ser som något väldigt positivt. Dock så finns det ett litet aber och det är att Debbies man Mark (Rich Sommer) varit otrogen med Ruth och när den sanningen kommer fram förvandlas vänskapen av förklarliga skäl till något helt annat, vilket inte är helt fel för showen för Debbies amerikanska helylletjej-karaktär behöver en värdig motpol och vad passar bättre än Ruths ryska Kalla kriget-darrande Zoya the Destroyer?
Säsongen leder fram till inspelningen av piloten, en resa som är allt annat än spikrak, men desto mer underhållande. Även om nivån inte är i "OITNB"-klass än så gillar jag serien och gillar att skaparna format så pass unika karaktärer tämligen omgående. Det finns många figurer att förtjusas av, men det mesta hänger på Ruth som är den tydliga huvudkaraktären. Jag gillar Alison Bries gestaltning. Karaktären är så där lite lätt pinsam som Tina Fey, Julia Louis-Dreyfus och Courtney Cox kan vara - en som stövlar fram utan att inte riktigt känna av stämningen först, men som också kan vara ensam och skör. Det är den där balansen mellan komedi och drama igen, här ypperligt gestaltad av en skådespelare.
Själva wrestlingbiten av serien intresserar mig inte så mycket, och jag kan inte riktigt avgöra om det är bra eller dåligt, men jag ser gärna mer av karaktärerna. Och visst, wrestlingenscenerna underhåller en hel de också.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien består av tio avsnitt i 30-minuterslängd. Enkelt och behagligt att ta sig igenom.
2. Det är på sätt och vis en remake, eller vad man nu ska kalla det, av 80-talsserien "Gorgeous Ladies of Wrestling" som är precis det som skapas här i den fiktiva serien, det vill säga en komisk serie med wrestlande kvinnor. Serien gick i fyra säsonger.
3. 80-talskänslan är markant i serien, både i innehållet, men även i förtexter och grafik etc. Riktigt kul och bra!
2. Det är på sätt och vis en remake, eller vad man nu ska kalla det, av 80-talsserien "Gorgeous Ladies of Wrestling" som är precis det som skapas här i den fiktiva serien, det vill säga en komisk serie med wrestlande kvinnor. Serien gick i fyra säsonger.
3. 80-talskänslan är markant i serien, både i innehållet, men även i förtexter och grafik etc. Riktigt kul och bra!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
