Kjellmans och Oscarssons uppvisning
FILMENDet här är ytterligare en gammal svensk klassiker som jag haft inspelad på video och sett en miljard gånger, och nu finns den på DVD. Otroligt bra.
"Fasadklättraren" från 1991 blev Björn Kjellmans stora genombrott. Han spelar 17-åriga Phillip som idag skulle beskrivas som ett bokstavsbarn. Han vill bara att alla ska ha det så bra som möjligt för när de blir arga, speciellt på honom, börjar han nynna och känner ett behov av att klättra. För det är det han är bra på, att klättra.
Hans familj förstår sig inte på honom, speciellt inte pappan (Krister Henriksson) som är oerhört besviken över att inte ha en normal son han kan vara stolt över "på kontoret". Phillips naivitet utnyttjas av hans bästa kompis Zippo (Gerhard Hoberstorfer) som lurar med honom i en brottsvåg, men det är bara Phillip som åker fast och hamnar i fängelse.
Fängelset är en helt ny värld för Phillip där hans annorlunda natur inte riktigt passar in. Han får snabbt lära sig att det finns grupperingar där inne, speciellt en ledd av Johannes (Reine Brynolfsson) och hans hejdukar (Tomas Norström, Rino Brezina). Och så finns den respekterade Larsson (Per Oscarsson), han som är dömd för polismord men själv menar att han är oskyldig.
Efter att Phillip visat prov på sina klättringskunskaper hamnar han under Larssons vingar. Han ser potential i Phillip och ska lära honom allt han kan, för att sedermera ta hämnd på den som satte honom i fängelse. Samtidigt får Phillip vara terapeutiskt bollplank för vaktchefen Syrén (Björn Granath) och sexuell partner till dennes fru (Viveka Seldahl).
Fängelsetiden blir lärorik för Phillip, det är här han går från barn till vuxen.
Jag gillar verkligen den här miniserien (3 x 60 minuter). Storyn är mycket bra, karaktärerna utvecklade och spännande och skådespeleriet lysande. Även om det är Björn Kjellmans genombrott vi ser, så går det absolut inte att blunda för Per Oscarssons geniala framställning av den intelligenta hårdingen Larsson. Här visar Oscarsson att han är en av Sveriges främsta skådespelare genom tiderna.
För att vara nästan 20 år gammal håller "Fasadklättraren" ovanligt väl. Avsnitten är bra strukturerade och Rumle Hammerich (idé och regi) och Ulf Stark (manus) har verkligen fått ihop något som närmast kan beskrivas som en klassiker. Mycket bra svenskt drama.
"Fasadklättraren" från 1991 blev Björn Kjellmans stora genombrott. Han spelar 17-åriga Phillip som idag skulle beskrivas som ett bokstavsbarn. Han vill bara att alla ska ha det så bra som möjligt för när de blir arga, speciellt på honom, börjar han nynna och känner ett behov av att klättra. För det är det han är bra på, att klättra.
Hans familj förstår sig inte på honom, speciellt inte pappan (Krister Henriksson) som är oerhört besviken över att inte ha en normal son han kan vara stolt över "på kontoret". Phillips naivitet utnyttjas av hans bästa kompis Zippo (Gerhard Hoberstorfer) som lurar med honom i en brottsvåg, men det är bara Phillip som åker fast och hamnar i fängelse.
Fängelset är en helt ny värld för Phillip där hans annorlunda natur inte riktigt passar in. Han får snabbt lära sig att det finns grupperingar där inne, speciellt en ledd av Johannes (Reine Brynolfsson) och hans hejdukar (Tomas Norström, Rino Brezina). Och så finns den respekterade Larsson (Per Oscarsson), han som är dömd för polismord men själv menar att han är oskyldig.
Efter att Phillip visat prov på sina klättringskunskaper hamnar han under Larssons vingar. Han ser potential i Phillip och ska lära honom allt han kan, för att sedermera ta hämnd på den som satte honom i fängelse. Samtidigt får Phillip vara terapeutiskt bollplank för vaktchefen Syrén (Björn Granath) och sexuell partner till dennes fru (Viveka Seldahl).
Fängelsetiden blir lärorik för Phillip, det är här han går från barn till vuxen.
Jag gillar verkligen den här miniserien (3 x 60 minuter). Storyn är mycket bra, karaktärerna utvecklade och spännande och skådespeleriet lysande. Även om det är Björn Kjellmans genombrott vi ser, så går det absolut inte att blunda för Per Oscarssons geniala framställning av den intelligenta hårdingen Larsson. Här visar Oscarsson att han är en av Sveriges främsta skådespelare genom tiderna.
För att vara nästan 20 år gammal håller "Fasadklättraren" ovanligt väl. Avsnitten är bra strukturerade och Rumle Hammerich (idé och regi) och Ulf Stark (manus) har verkligen fått ihop något som närmast kan beskrivas som en klassiker. Mycket bra svenskt drama.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. I rollen som Phillips avundsjuka och arga syster hittar man Pia Johansson i en tidig roll.
2. Fängelseskildringen känns inte speciellt svensk utan mer som hur det framstår i amerikanska filmer och serier. Men det är okej, det är underhållning.
3. Av någon anledning slår det mig att den här storyn lätt kunde ha sålts till Hollywood för en amerikansk remake. Skulle kunnat bli riktigt bra - en kombination av en klassisk "heist"-film men med en lite bortkommen och förvirrad huvudperson.
2. Fängelseskildringen känns inte speciellt svensk utan mer som hur det framstår i amerikanska filmer och serier. Men det är okej, det är underhållning.
3. Av någon anledning slår det mig att den här storyn lätt kunde ha sålts till Hollywood för en amerikansk remake. Skulle kunnat bli riktigt bra - en kombination av en klassisk "heist"-film men med en lite bortkommen och förvirrad huvudperson.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Per Oscarsson (11)
Per Oscarsson (11)
