Firma Cousteau och havets hemligheter
FILMENIbland blir jag lite less på svenska översättningar av titlar. Originaltiteln på den här filmen är "L'odyssée", vilket alltså skulle bli "Odysséen" på svenska. Det är en titel som på något vis bidrar med mer djup och tyngd än "Jacques - Havets utforskare", som i sig ger en lättare ton. Historien i filmen är inte speciellt lätt - det är en 30-årig berättelse om med- och motgångar, smek och svek samt hav, hav, hav. Hemligheterna som finns under ytan och människornas brist på respekt av dessa blåa områden.
Filmen tar sin start 1949 när Jacques-Yves Cousteau (Lambert Wilson) avslutar sin militära karriär för att satsa fullt ut på att utforska haven och dokumentera sina äventyr på film. "Galenskap!", tycker hans kollegor, men med oumbärligt stöd från sin fru Simone (Audrey Tautou) - inte minst ekonomiskt - omvandlas drömmen till verklighet. Cousteau köper ett fartyg som rustas och döps till Calypso och genom att göra en deal med ett oljebolag får han sponsring på bränsle och kan börja sina expeditioner. Paret Cousteaus två söner är för unga för att vara med under den första tiden, men kommer så småningom in i verksamheten på olika vis. Den orädda Philippe (Pierre Niney) är med ombord på Calypso medan Jean-Michel (Benjamin Lavernhe) föredrar att stanna på land och ta hand om markservicen.
Firma Cousteau växer. Dokumentärfilmerna blir succéer och Jacques jobbar hårt med att göra större expeditioner och framför allt dyrare sådana. Kostnaderna blir inte enbart ekonomiska utan även emotionella. Simone som offrade arvegods med ett leende för att stötta sin man förvandlas till ett rökande och deprimerat vrak, drabbad - med all rätt - av svartsjuka och ensamhet. Philippe ledsnar också på den ekonomiska drivkraften när han själv drivs av ekologiska anledningar, och startar en egen verksamhet för att göra något för naturen snarare än människan. Engagemanget ska sedan leda tillbaka till Cousteaus verksamhet.
Det är alltså ingen heltäckande biografi, men väl ett ganska rejält utsnitt som är baserat på två böcker - "My Father, The Captain: My Life with Jacques Cousteau" av sonen Jean-Michel och "Capitaine de La Calypso" av besättningsmannen Albert Falco som i filmen gestaltas av Vincent Heneine. Trots det finns det ett visst fokus på relationen mellan Jacques och sonen Philippe och kanske framför allt den senares längtan efter att visa sig värdig.
Filmen, som till 90 procent berättas på franska, är kanske inte det mest fascinerade man sett, men är absolut en snyggt gjord historia där man som tittare både kan njuta av kamratskapen och den stekheta värmen en solig dag till sjöss och fasas över den svajande oron när Calypso fladdrar runt som en pappersbåt i Antarktis iskalla jättevågor. Det stora dramat i historien är dock inte när upptäckarna omringas av vågor eller hajar utan när de ställs inför de olika konsekvenser deras liv och människans ignorans orsakat.
Filmen tar sin start 1949 när Jacques-Yves Cousteau (Lambert Wilson) avslutar sin militära karriär för att satsa fullt ut på att utforska haven och dokumentera sina äventyr på film. "Galenskap!", tycker hans kollegor, men med oumbärligt stöd från sin fru Simone (Audrey Tautou) - inte minst ekonomiskt - omvandlas drömmen till verklighet. Cousteau köper ett fartyg som rustas och döps till Calypso och genom att göra en deal med ett oljebolag får han sponsring på bränsle och kan börja sina expeditioner. Paret Cousteaus två söner är för unga för att vara med under den första tiden, men kommer så småningom in i verksamheten på olika vis. Den orädda Philippe (Pierre Niney) är med ombord på Calypso medan Jean-Michel (Benjamin Lavernhe) föredrar att stanna på land och ta hand om markservicen.
Firma Cousteau växer. Dokumentärfilmerna blir succéer och Jacques jobbar hårt med att göra större expeditioner och framför allt dyrare sådana. Kostnaderna blir inte enbart ekonomiska utan även emotionella. Simone som offrade arvegods med ett leende för att stötta sin man förvandlas till ett rökande och deprimerat vrak, drabbad - med all rätt - av svartsjuka och ensamhet. Philippe ledsnar också på den ekonomiska drivkraften när han själv drivs av ekologiska anledningar, och startar en egen verksamhet för att göra något för naturen snarare än människan. Engagemanget ska sedan leda tillbaka till Cousteaus verksamhet.
Det är alltså ingen heltäckande biografi, men väl ett ganska rejält utsnitt som är baserat på två böcker - "My Father, The Captain: My Life with Jacques Cousteau" av sonen Jean-Michel och "Capitaine de La Calypso" av besättningsmannen Albert Falco som i filmen gestaltas av Vincent Heneine. Trots det finns det ett visst fokus på relationen mellan Jacques och sonen Philippe och kanske framför allt den senares längtan efter att visa sig värdig.
Filmen, som till 90 procent berättas på franska, är kanske inte det mest fascinerade man sett, men är absolut en snyggt gjord historia där man som tittare både kan njuta av kamratskapen och den stekheta värmen en solig dag till sjöss och fasas över den svajande oron när Calypso fladdrar runt som en pappersbåt i Antarktis iskalla jättevågor. Det stora dramat i historien är dock inte när upptäckarna omringas av vågor eller hajar utan när de ställs inför de olika konsekvenser deras liv och människans ignorans orsakat.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmer av det här slaget brukar nästan uteslutande avslutas med att man ser gamla fotografier på de verkliga personerna. Så blir det inte här och i stället får man googla själv om man vill se bilder. Det gjorde jag och kan konstatera att Lambert Wilson faktiskt inte är speciellt lik sin förlaga. Den verkliga Jacques Cousteau var avsevärt smalare och spinkigare.
2. Som rationörd uppskattar jag den extra breda 2.66:1-ration i filmen. Mycket tjusigt när det ändå handlar om att få havets storhet.
3. Det är förstås på sin plats att nämna att Wes Anderson gjorde en kärleksfylld hyllning till Cousteau-typen - och inte minst den röda mössan - i "The Life Aquatic with Steve Zissou - Criterion Collection".
2. Som rationörd uppskattar jag den extra breda 2.66:1-ration i filmen. Mycket tjusigt när det ändå handlar om att få havets storhet.
3. Det är förstås på sin plats att nämna att Wes Anderson gjorde en kärleksfylld hyllning till Cousteau-typen - och inte minst den röda mössan - i "The Life Aquatic with Steve Zissou - Criterion Collection".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
