En charmig skildring av ett omaka par
FILMENHistorier om omaka par och oväntade vänskaper fungerar alltid. I det här fallet handlar det om relationen mellan drottning Victoria (Judi Dench) och den indiska muslimen Abdul Karim (Ali Fazal) under de sista fjorton åren av hennes livstid.
I samband med Victorias 50-årsjubileum på den brittiska kungatronen 1887 skickas Abdul Karim från Agra i Indien för att räcka över ett mohur, ett speciellt guldmynt, till den brittiska drottningen som då även var kejsarinna av Indien. Abdul är en simpel tjänsteman på ett fängelse och är egentligen speciellt utvald till uppdraget på grund av sin längd. Han får med sig en annan indier, Mohammed (Adeel Akhtar), som är avsevärt kortare. Planen är enkel: Indierna ska räcka över myntet mellan två måltider och sedan göra sin sorti snabbt och smärtfritt. De får inte tala med drottningen och inte heller söka ögonkontakt.
Men Abdul kan inte låta bli att titta och Victoria, vid det här tillfället ganska trött och less, tittar också och gillar det hon ser. Den långa indiern har en positiv effekt på henne och får stanna kvar som en tjänare. Den glada Abdul håller knappast tyst utan maler på och Victoria lyssnar intresserat på hans utläggningar om Indien, kultur och historia. Hon ser till att Abdul blir hennes Munshi och han lär henne urdu och Koranen. Vänskapen utvecklas till en nära relation och resterande delar av hovet och Englands premiärminister undrar vad sjutton det är som pågår och försöker spräcka relationen mellan Victoria och Abdul till vilket pris som helst.
Det står inledningsvis att filmen är Based on real events... mostly, vilket indikerar att viss vässning av sanningen har gjorts. Samtidigt är det lite svårt att veta vad sanningen var egentligen. Utan att säga för mycket så sätter slutet på filmen sanningen i skuggan.
Jag tycker att filmen är charmig och framför allt välspelad. Judi Dench är som alltid magnetiskt makalös i sitt skådespel och skildrar här en trött och gammal drottning som piggnar till och har sparat lite energi för att trycka till ordentligt när hon blir förbannad. Samspelet med Ali Fazal är fint och det är enkelt att förstå hur den verkliga relationen troligen var.
Trots att filmen är välgjord misslyckas den med att etablera känslan av tid. Det är fjorton år mellan jubileumsmiddagen och drottningens dödsdag och huvudpersonerna ser likadana ut hela tiden. För mig känns det som det handlar om 6-12 månader. Ibland är det inte fel för filmskapare att vara övertydliga och trycka in textplattor med årtal emellanåt. Men det är bara en liten parentes och inget som försämrar filmen på något vis.
I samband med Victorias 50-årsjubileum på den brittiska kungatronen 1887 skickas Abdul Karim från Agra i Indien för att räcka över ett mohur, ett speciellt guldmynt, till den brittiska drottningen som då även var kejsarinna av Indien. Abdul är en simpel tjänsteman på ett fängelse och är egentligen speciellt utvald till uppdraget på grund av sin längd. Han får med sig en annan indier, Mohammed (Adeel Akhtar), som är avsevärt kortare. Planen är enkel: Indierna ska räcka över myntet mellan två måltider och sedan göra sin sorti snabbt och smärtfritt. De får inte tala med drottningen och inte heller söka ögonkontakt.
Men Abdul kan inte låta bli att titta och Victoria, vid det här tillfället ganska trött och less, tittar också och gillar det hon ser. Den långa indiern har en positiv effekt på henne och får stanna kvar som en tjänare. Den glada Abdul håller knappast tyst utan maler på och Victoria lyssnar intresserat på hans utläggningar om Indien, kultur och historia. Hon ser till att Abdul blir hennes Munshi och han lär henne urdu och Koranen. Vänskapen utvecklas till en nära relation och resterande delar av hovet och Englands premiärminister undrar vad sjutton det är som pågår och försöker spräcka relationen mellan Victoria och Abdul till vilket pris som helst.
Det står inledningsvis att filmen är Based on real events... mostly, vilket indikerar att viss vässning av sanningen har gjorts. Samtidigt är det lite svårt att veta vad sanningen var egentligen. Utan att säga för mycket så sätter slutet på filmen sanningen i skuggan.
Jag tycker att filmen är charmig och framför allt välspelad. Judi Dench är som alltid magnetiskt makalös i sitt skådespel och skildrar här en trött och gammal drottning som piggnar till och har sparat lite energi för att trycka till ordentligt när hon blir förbannad. Samspelet med Ali Fazal är fint och det är enkelt att förstå hur den verkliga relationen troligen var.
Trots att filmen är välgjord misslyckas den med att etablera känslan av tid. Det är fjorton år mellan jubileumsmiddagen och drottningens dödsdag och huvudpersonerna ser likadana ut hela tiden. För mig känns det som det handlar om 6-12 månader. Ibland är det inte fel för filmskapare att vara övertydliga och trycka in textplattor med årtal emellanåt. Men det är bara en liten parentes och inget som försämrar filmen på något vis.
EXTRAMATERIALET
Två korta bakomfilmer skildrar dels relationen mellan skådespelarna Judi Dench och Ali Fazal som på sätt och vis blev en light-variant av Victoria och Abdul, och dels tar oss med på de olika inspelningsplatserna och tittar närmare på filmens utseende både till miljöer och kläder.
TRE SAKER
1. I "Shakespeare in Love" (1998) spelade Judi Dench drottning Elizabeth I (1533-1603) i sammanlagt sex minuter i fyra scener (och kammade hem en Oscar för det). Jag har studerat familjeträden för de engelska monarkerna för att se om Elizabeth I var släkt med drottning Victoria och så vitt jag kan utröna var de inte det.
2. I "Hennes majestät Mrs. Brown" (1997) spelade Dench drottning Victoria i en historia där drottningen finner tröst i en simpel högländare från Skottland strax efter sin mans död. Den verkliga tiden mellan filmerna är 20 år och mellan händelserna ungefär 25 så det är ju ett kusligt sammanträffande.
3. Victoria dog vid 81 års ålder. Dench fyllde 82 under filmens inspelning.
2. I "Hennes majestät Mrs. Brown" (1997) spelade Dench drottning Victoria i en historia där drottningen finner tröst i en simpel högländare från Skottland strax efter sin mans död. Den verkliga tiden mellan filmerna är 20 år och mellan händelserna ungefär 25 så det är ju ett kusligt sammanträffande.
3. Victoria dog vid 81 års ålder. Dench fyllde 82 under filmens inspelning.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Judi Dench (13)
Judi Dench (13)
