Stillsamt om det förflutna och nuet
FILMENAkira Kurosawa anses med rätta vara inte bara Japans utan en av världens viktigaste filmregissörer. Bland hans mest kända verk återfinns "De sju samurajerna" och "Yojimbo", två filmer som lustigt nog båda senare kom att nyfilmatiseras som västerns. "Augustirapsodi" från 1991 blev aldrig någon västern, vilket är förståeligt då den är så långt ifrån actionfylld man kan komma.
Filmen är ett poetiskt familjedrama som kretsar kring den åldriga Kane och hennes familj. Hon förlorade sin make när atombomben fälldes över Nagasaki, men har fått vänja sig vid att de yngre generationerna allt för undan glömmer bort historien och Japans största nationaltrauma. Nu har hon sina fyra barnbarn inneboende hos sig över sommaren, medan deras föräldrar hälsar på amerikaniserade släktingar på Hawaii.
"Augustirapsodi" skulle kunna beskrivas som en resefilm, men det är inre resor det handlar om, när berättelsens karaktärer genom en släkträff konfronteras med minnet av Augusti 1945. Även de som är för unga för att ha varit med om smällen har en relation till bomben, och filmen visar tydligt hur händelser långt bak i det förflutna fortsätter att påverka människor som inte har ens en direkt koppling till dem.
Trots avsaknaden av allt som kan liknas vid högt tempo, filmen följer i princip en familj i deras vardag, blir "Augustirapsodi" aldrig tråkig. Det är intressant att lära känna karaktärerna och att få se hur deras förhållningssätt till omvärlden förändras under en sommar. Högst värde fann jag i de häftiga, stundtals komiska generationskrockarna som uppstår när de japanska och de amerikanska delarna av släkten förenas i filmens dramatiska klimax.
Här får Richard Gere symbolisera väst, i form av Kanes brorson. Jag har aldrig egentligen gillat Gere, men här gör han ändå ett bra jobb här i en hastig och lågmäld roll, där han även får chans att tala lite japanska.
Kurosawa var över 80 år gammal när han regisserade denna film, och hans ålder återspeglas i tempo och stämning. Att se "Augustirapsodi" är ungefär som att höra en vis gammal människa berätta historier från sin ungdom. Kanske inte jättespännande, men intressant och trivsamt.
Filmen är ett poetiskt familjedrama som kretsar kring den åldriga Kane och hennes familj. Hon förlorade sin make när atombomben fälldes över Nagasaki, men har fått vänja sig vid att de yngre generationerna allt för undan glömmer bort historien och Japans största nationaltrauma. Nu har hon sina fyra barnbarn inneboende hos sig över sommaren, medan deras föräldrar hälsar på amerikaniserade släktingar på Hawaii.
"Augustirapsodi" skulle kunna beskrivas som en resefilm, men det är inre resor det handlar om, när berättelsens karaktärer genom en släkträff konfronteras med minnet av Augusti 1945. Även de som är för unga för att ha varit med om smällen har en relation till bomben, och filmen visar tydligt hur händelser långt bak i det förflutna fortsätter att påverka människor som inte har ens en direkt koppling till dem.
Trots avsaknaden av allt som kan liknas vid högt tempo, filmen följer i princip en familj i deras vardag, blir "Augustirapsodi" aldrig tråkig. Det är intressant att lära känna karaktärerna och att få se hur deras förhållningssätt till omvärlden förändras under en sommar. Högst värde fann jag i de häftiga, stundtals komiska generationskrockarna som uppstår när de japanska och de amerikanska delarna av släkten förenas i filmens dramatiska klimax.
Här får Richard Gere symbolisera väst, i form av Kanes brorson. Jag har aldrig egentligen gillat Gere, men här gör han ändå ett bra jobb här i en hastig och lågmäld roll, där han även får chans att tala lite japanska.
Kurosawa var över 80 år gammal när han regisserade denna film, och hans ålder återspeglas i tempo och stämning. Att se "Augustirapsodi" är ungefär som att höra en vis gammal människa berätta historier från sin ungdom. Kanske inte jättespännande, men intressant och trivsamt.
EXTRAMATERIALET
Denna utgåva har inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Den irländsk-ättade Gere är något svår att köpa som halv-japan, men genom sin medverkan i "Augustirapsodi" är han faktiskt den ende västerlänning som någonsin medverkat i en Kurosawa-film.
2. Filmens musik, eller snarare avsaknaden av den, är värd att nämna. Istället för att bre på med sentimentala stråkar i de mest känslomässiga scenerna får istället förstärkta bakgrundsljud dominera. Annorlunda och välkommet.
3. Det är intressant med vilken lätthet Kurosawa bemästrar filmmediet. Det geniala i hans filmer är ofta inte hur krångliga tagningar och innovativa klipp han gör, utan hur enkelt och elegant allt hänger samman.
2. Filmens musik, eller snarare avsaknaden av den, är värd att nämna. Istället för att bre på med sentimentala stråkar i de mest känslomässiga scenerna får istället förstärkta bakgrundsljud dominera. Annorlunda och välkommet.
3. Det är intressant med vilken lätthet Kurosawa bemästrar filmmediet. Det geniala i hans filmer är ofta inte hur krångliga tagningar och innovativa klipp han gör, utan hur enkelt och elegant allt hänger samman.
JOEL FORNBRANT (2007-11-02)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
