Ett begravningstal om en toppserie
FILMENNär jag sätter mig ner för att skriva om tredje säsongen av "Santa Clarita Diet", så har jag precis läst nyheten att serien läggs ner. Trots att den haft höga tittarsiffror och entusiastiska fans, så menar man att kostnaden för att producera serien är för hög. Det som skulle bli en glad rekommendation av en säsong med en härlig cliffhanger, blir nu ett begravningstal om en starkt lysande serie med en ofärdig upplösning.
Drew Barrymore som zombie-förortsmorsa. Såld, direkt. Alla skådisar sitter som en smäck. Timothy Olyphant som den förstående, lösningsorienterade och något stressade pappan Joel, Liv Hewson som dottern som desperat försöker bli involverad i allt, Skyler Gisondo som grannkillen som desperat försöker att inte bli involverad i allt, och en lång lista härliga biroller. Garv, blod och påhittiga vändningar i storyn hela tiden.
I den första säsongen bygger vi upp grunden. Drew förvandlas till en zombie - än så länge vet vi faktiskt inte varför - och när hon äter upp sin chef blir hon påkommen av sin man. De båda bestämmer sig för att försöka hantera situationen, men dottern och grannpojken avslöjar dem och försöker hjälpa till. Tyvärr vill Drew bara äta färskt människokött, så mord står på menyn... I säsong två får vi veta mer om zombievirusets ursprung, och jakten på serbiska spyor till ett inbromsningsserum. (Jag ser tydligt hur bisarr den där sista biten text ser ut.) Dessutom behöver de hantera nyfikna polisgrannar, den döda chefens levande huvud och mystiska musselodlingar.
Så när tredje säsongen slutligen landade, hade familjen ett antal problem att ta hand om. Dottern och grannen vill inte åka dit för att ha sprängt en frackingplats, föräldrarna måste upprätthålla en gudomlig front mot grannpolisen, och Drew föreslår för sin man att de skulle ju komma ännu närmare varandra om han också blev en zombie... Dessutom biter chefens huvud en av Joels bekanta, som hemskt gärna vill dela med sig av sin nya livsstil med andra, samtidigt som de mystiska Serbiens Riddare dyker upp för att döda alla odöda de kan hitta.
Jag håller "Santa Clarita Diet" som en av de bästa komediserierna på länge. Det är blodigt och slafsigt, och gapskratten är många och tempot är högt. Jag är glad att vi fått de säsonger vi har fått, även om jag inte köper att serien skulle vara för dyr. Det här är en toppserie att sträckkolla, och de totalt 30 avsnitten kan ses på tolv timmar, så avsätt en helg och ha kul. Men bered er på att sucka djupt när ni inser att ingen fortsättning följer.
Drew Barrymore som zombie-förortsmorsa. Såld, direkt. Alla skådisar sitter som en smäck. Timothy Olyphant som den förstående, lösningsorienterade och något stressade pappan Joel, Liv Hewson som dottern som desperat försöker bli involverad i allt, Skyler Gisondo som grannkillen som desperat försöker att inte bli involverad i allt, och en lång lista härliga biroller. Garv, blod och påhittiga vändningar i storyn hela tiden.
I den första säsongen bygger vi upp grunden. Drew förvandlas till en zombie - än så länge vet vi faktiskt inte varför - och när hon äter upp sin chef blir hon påkommen av sin man. De båda bestämmer sig för att försöka hantera situationen, men dottern och grannpojken avslöjar dem och försöker hjälpa till. Tyvärr vill Drew bara äta färskt människokött, så mord står på menyn... I säsong två får vi veta mer om zombievirusets ursprung, och jakten på serbiska spyor till ett inbromsningsserum. (Jag ser tydligt hur bisarr den där sista biten text ser ut.) Dessutom behöver de hantera nyfikna polisgrannar, den döda chefens levande huvud och mystiska musselodlingar.
Så när tredje säsongen slutligen landade, hade familjen ett antal problem att ta hand om. Dottern och grannen vill inte åka dit för att ha sprängt en frackingplats, föräldrarna måste upprätthålla en gudomlig front mot grannpolisen, och Drew föreslår för sin man att de skulle ju komma ännu närmare varandra om han också blev en zombie... Dessutom biter chefens huvud en av Joels bekanta, som hemskt gärna vill dela med sig av sin nya livsstil med andra, samtidigt som de mystiska Serbiens Riddare dyker upp för att döda alla odöda de kan hitta.
Jag håller "Santa Clarita Diet" som en av de bästa komediserierna på länge. Det är blodigt och slafsigt, och gapskratten är många och tempot är högt. Jag är glad att vi fått de säsonger vi har fått, även om jag inte köper att serien skulle vara för dyr. Det här är en toppserie att sträckkolla, och de totalt 30 avsnitten kan ses på tolv timmar, så avsätt en helg och ha kul. Men bered er på att sucka djupt när ni inser att ingen fortsättning följer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Chefen Gary spelades av Nathan Fillion i de två första säsongerna, men byts här ut mot Alan Tudyk. De båda spelade ju som bekant mot varann i kultserien "Firefly".
2. Säsong tre har 100 procent positiva recensioner på Rotten Tomatoes. Låter definitivt som en serie att lägga ner.
3. Drew Barrymore blev "mördad" i den första "Scream"-filmen, medan Timothy Olyphant var en av mördarna i "Scream 2". Jaja, spoilers, men filmerna är faktiskt 22-23 år gamla.
2. Säsong tre har 100 procent positiva recensioner på Rotten Tomatoes. Låter definitivt som en serie att lägga ner.
3. Drew Barrymore blev "mördad" i den första "Scream"-filmen, medan Timothy Olyphant var en av mördarna i "Scream 2". Jaja, spoilers, men filmerna är faktiskt 22-23 år gamla.
HENRIK ANDERSSON (2019-05-01)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
