Full fart i italiensk väst
FILMENTrots att termen spagettivästern för evigt är starkast förknippas med Sergio Leones filmer, och trots att de flesta andra filmerna i genren var billiga plagiat, finns det några rullar som framhärdar genom ren charm och jävlaranamma. Sergio Corbuccis "Django" från 1966 är en. "Today we kill, tomorrow we die", regisserad 1968 av Tonino Cervi, en annan.
När det kommer till västernfilm är temat ofta hämnd, och så även här när Bill Kiowa (Brett Halsey) efter fem år släpps ut från fängelset fast bestämd att söka upp den man som placerade honom där. För att slippa ta sig an sin antagonist, den brutale Elfego (Tatsuya Nakadai), och hans banditgäng helt på egen hand anlitar han fyra revolvermän, bland dem en spelad av kultige Bud Spencer, och tar upp jakten.
"Today we kill, tomorrow we die" ödslar ingen tid på att lägga ut texten, utan det är full fart mot mål som gäller. Berättelsen är väldigt rakt på sak och rör sig från den ena incidenten till den andra utan att erbjuda någon direkt karaktärsskildring. Det höga tempot är, samtidigt som det är medryckande, tyvärr en av filmens svagheter, då man i en "buddy-movie" som denna gärna vill se något slags kamraderi utvecklas mellan hjältarna.
Var och en av de pistoleros som Kiowa rekryterar har en spännande introduktion och spelas av intressanta skådisar, och potentialen för en häftig gruppdynamik är stor. Besvikelsen blir därför enorm när dessa inte ges något vettigt att göra, och den missen är, tillsammans med en del skrattretande fånig dialog, vad som hindrar "Today we kill, tomorrow we die" att bli en riktigt fantastisk spagettivästern.
Detta stoppar dock inte filmen från att vara mycket underhållande. Humor finns det gott om, skottlossningen är välgjord och Nakadais skurk är minnesvärd inte minst för sin galet stirrande blick. Det finns dessutom ett slagsmål i mitten av filmen som lämnade mig kvidande av skratt i soffan. Inget av detta är förstås något man inte sett förut, men det spelar ingen som helst roll när det görs så bra som här.
Så även om "Today we kill, tomorrow we die" är långt ifrån nyskapande, och inte i närheten lika bra som exempelvis "Den gode, den onde, den fule", är den klart framstående inom spagettivästerngenren, och helt i klass med många amerikanska cowboyrullar.
När det kommer till västernfilm är temat ofta hämnd, och så även här när Bill Kiowa (Brett Halsey) efter fem år släpps ut från fängelset fast bestämd att söka upp den man som placerade honom där. För att slippa ta sig an sin antagonist, den brutale Elfego (Tatsuya Nakadai), och hans banditgäng helt på egen hand anlitar han fyra revolvermän, bland dem en spelad av kultige Bud Spencer, och tar upp jakten.
"Today we kill, tomorrow we die" ödslar ingen tid på att lägga ut texten, utan det är full fart mot mål som gäller. Berättelsen är väldigt rakt på sak och rör sig från den ena incidenten till den andra utan att erbjuda någon direkt karaktärsskildring. Det höga tempot är, samtidigt som det är medryckande, tyvärr en av filmens svagheter, då man i en "buddy-movie" som denna gärna vill se något slags kamraderi utvecklas mellan hjältarna.
Var och en av de pistoleros som Kiowa rekryterar har en spännande introduktion och spelas av intressanta skådisar, och potentialen för en häftig gruppdynamik är stor. Besvikelsen blir därför enorm när dessa inte ges något vettigt att göra, och den missen är, tillsammans med en del skrattretande fånig dialog, vad som hindrar "Today we kill, tomorrow we die" att bli en riktigt fantastisk spagettivästern.
Detta stoppar dock inte filmen från att vara mycket underhållande. Humor finns det gott om, skottlossningen är välgjord och Nakadais skurk är minnesvärd inte minst för sin galet stirrande blick. Det finns dessutom ett slagsmål i mitten av filmen som lämnade mig kvidande av skratt i soffan. Inget av detta är förstås något man inte sett förut, men det spelar ingen som helst roll när det görs så bra som här.
Så även om "Today we kill, tomorrow we die" är långt ifrån nyskapande, och inte i närheten lika bra som exempelvis "Den gode, den onde, den fule", är den klart framstående inom spagettivästerngenren, och helt i klass med många amerikanska cowboyrullar.
EXTRAMATERIALET
Några biografier och filmografier, ett bildgalleri och ett trailerpaket är vad som erbjuds här.
TRE SAKER
1. Den ene av filmens två manusförfattare är ingen mindre än Dario Argento.
2. En flashback i filmens mitt använder sig av svartvitt foto. Detta slog mig som väldigt udda när det kommer till en västern. Det kändes som att bli förflyttad till ett avsnitt av "Bröderna Cartwright".
3. Trots att detta var den enda västernfilm den japanska skådespelaren Tatsuya Nakadai medverkade i, har han en annan långsökt koppling till spagettivästerns. Han är nämligen med i Akira Kurosawas "Yojimbo", vars berättelse senare adapterades för Sergio Leones "För en handfull dollar".
2. En flashback i filmens mitt använder sig av svartvitt foto. Detta slog mig som väldigt udda när det kommer till en västern. Det kändes som att bli förflyttad till ett avsnitt av "Bröderna Cartwright".
3. Trots att detta var den enda västernfilm den japanska skådespelaren Tatsuya Nakadai medverkade i, har han en annan långsökt koppling till spagettivästerns. Han är nämligen med i Akira Kurosawas "Yojimbo", vars berättelse senare adapterades för Sergio Leones "För en handfull dollar".
JOEL FORNBRANT (2007-11-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Bud Spencer (1)
Bud Spencer (1)
