Brutalt ärlig dokumentation av Nirvana
FILMEN"Live! Tonight! Sold Out!" är en konsertfilm från 1994, släppt efter att bandet lagts ned till följd av sångaren Kurt Cobains självmord. Kurt var själv involverad i sammanställningen av filmen, men det var de kvarvarande medlemmarna Krist Novoselic och Dave Grohl som fick färdigställa den.
Nirvana blev världstjärnor lite över en natt. De fick en oväntad jättehit med "Smells like Teen spirit", sålde plötsligt miljontals skivor och skickades ut på långa turnéer. Filmen består av bilder från 1991-92 när de turnerade runt om i världen.
Grejen är den att Nirvana aldrig själva valde att bli rockstjärnor i den högsta divisionen - de var fortfarande samma människor som när de spelade på klubbar som litet band. Den attityden fortsatte även om scenerna blev större och TV-framträdanden blev en del av vardagen.
Här skildras bandet brutalt ärligt i all sin punkiga prakt. När de tvingas framföra "Smells like Teen spirit" singback i "Top of the pops" gör de det väldigt oseriöst och när de ska spela sin fina singel "Lithium" i Jonathan Ross TV-show kör de i stället sin punkigaste låt "Territorial pissings" och avslutar med att slå sönder hela scenen. Så var de, Nirvana.
Det är sammanlagt 16 låtar i filmen, tagna från olika konserter. Ibland byter det mitt i en låt, som i "Love buzz" när Kurt stagedivat ut i publiken och på väg upp igen råkar tjånga till en vakt i huvudet med sin gitarr, varpå vakten tappar fattningen och slår ned Kurt.
Mellan låtarna klipps intervjuer och privata hemmavideos in, vilket bidrar mycket till att förklara vilka bandet egentligen var. Brutalt ärligt, som sagt.
Det har kommit en rad olika dokumentationer av Nirvana de senaste åren och jag blir alltid lika överrumplad av hur mycket jag saknar bandet och hur glad jag blir av att få ta del av sådana här dokument.
Nirvana blev världstjärnor lite över en natt. De fick en oväntad jättehit med "Smells like Teen spirit", sålde plötsligt miljontals skivor och skickades ut på långa turnéer. Filmen består av bilder från 1991-92 när de turnerade runt om i världen.
Grejen är den att Nirvana aldrig själva valde att bli rockstjärnor i den högsta divisionen - de var fortfarande samma människor som när de spelade på klubbar som litet band. Den attityden fortsatte även om scenerna blev större och TV-framträdanden blev en del av vardagen.
Här skildras bandet brutalt ärligt i all sin punkiga prakt. När de tvingas framföra "Smells like Teen spirit" singback i "Top of the pops" gör de det väldigt oseriöst och när de ska spela sin fina singel "Lithium" i Jonathan Ross TV-show kör de i stället sin punkigaste låt "Territorial pissings" och avslutar med att slå sönder hela scenen. Så var de, Nirvana.
Det är sammanlagt 16 låtar i filmen, tagna från olika konserter. Ibland byter det mitt i en låt, som i "Love buzz" när Kurt stagedivat ut i publiken och på väg upp igen råkar tjånga till en vakt i huvudet med sin gitarr, varpå vakten tappar fattningen och slår ned Kurt.
Mellan låtarna klipps intervjuer och privata hemmavideos in, vilket bidrar mycket till att förklara vilka bandet egentligen var. Brutalt ärligt, som sagt.
Det har kommit en rad olika dokumentationer av Nirvana de senaste åren och jag blir alltid lika överrumplad av hur mycket jag saknar bandet och hur glad jag blir av att få ta del av sådana här dokument.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finner vi fem livelåtar från Holland 1992. Till skillnad från låtmaterialet i själva filmen är detta fem väldigt välspelade och - i brist på bättre ord - snälla låtar. Här märks ingenting av Nirvanas charmiga ignorans, och för all del - det fanns ju en annan sida av Nirvana också som dessa låtar visar.
Inget märkvärdigt dock, bara fem schyssta låtar.
Inget märkvärdigt dock, bara fem schyssta låtar.
TRE SAKER
1. Efter eftertexterna kommer en dold liten video från Nirvanas replokal när de spelar "On a plain" inför inspelningarna av "Nevermind"-plattan.
2. Det kan inte ha varit lätt att intervjua bandet om man kom från kommersiell media. Nirvana var alltid oberäkneliga vilket många journalister fick befara. Min favoritintervju, från engelska "Headbangers ball", är dessvärre inte med på DVD:n.
3. Det kan heller inte ha varit lätt att ingå i bandets crew, eftersom spelningarna oftade slutade med att all utrustning slogs sönder.
2. Det kan inte ha varit lätt att intervjua bandet om man kom från kommersiell media. Nirvana var alltid oberäkneliga vilket många journalister fick befara. Min favoritintervju, från engelska "Headbangers ball", är dessvärre inte med på DVD:n.
3. Det kan heller inte ha varit lätt att ingå i bandets crew, eftersom spelningarna oftade slutade med att all utrustning slogs sönder.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
