Transportsträcka mellan slagsmålen
FILMENSlagsmålen och de kassa skämten avlöser varandra när Bud Spencer och Terrence Hill i form av konkurrerande rallyförare tar sig an ett lokalt gangstergäng som råkat förstöra en av duons bilar (en galet ful dune buggy). Resonliga som de är provar Kid (Hill) och Ben (Spencer) med att först fråga snällt om ersättning, men gangsterbossen (John Sharp) har skaffat en psykolog (Donald Pleasence) som övertygar honom om att dylika eftergifter är ynkliga svaghetstecken.
Så då återstår bara att ge skurkarna så pass på käften att de inte har något annat val än att skaffa fram en ny sandloppa åt våra hjältar. Detta genomförs främst i några mastodontliknande slagsmålsscener som innehåller huvuddelen av filmens underhållningsvärde. I en blir Kid och Ben jagade av ett svartklätt mc-gäng, innan det hela urartar till något som är snarlikt ett motordrivet medeltida riddarspel. Fast ackompanjerat av spagettivästernmusik.
I en annan attackeras huvudpersonerna av ett tjog kroppsbyggare i ett gym, och slutligen slåss de mot ett stort antal gangstrar på en fest full av ballonger, men först efter att ha kört sönder inredningen med en rallybil. Alla dessa scener är roliga och av klassiskt Spencer- och Hill-snitt. Så nog får man valuta för tid och pengar om man uppskattar sådant.
Synd då att luckorna därimellan är så pass händelsefattiga och trista. Ibland är uppläggen bra, som scenen där Ben repeterar med sin kör (!) samtidigt som han försöker undvika att bli skjuten av en lönnmördare, men de saknar punchline. Och med filmen följer vissa outhärdliga irritationsmoment, som en bortslösad Pleasence, en outhärdligt agerad antagonist, och ett frekvent återkommande ledmotiv som är sammanbrottsframkallande i sin tjatighet.
Men just när man känner sig redo att stänga av dyker något kul slagsmål upp, och man måste ju alltid se vilka innovativa sätt att spöa upp folk som erbjuds just denna gång. Så jag är lite kluven vad gäller "Smockan i luften". Det är som är roligt är riktigt roligt men emellanåt är stämningen avslagen. Mer än knappt godkänt kan jag inte ge denna film.
Så då återstår bara att ge skurkarna så pass på käften att de inte har något annat val än att skaffa fram en ny sandloppa åt våra hjältar. Detta genomförs främst i några mastodontliknande slagsmålsscener som innehåller huvuddelen av filmens underhållningsvärde. I en blir Kid och Ben jagade av ett svartklätt mc-gäng, innan det hela urartar till något som är snarlikt ett motordrivet medeltida riddarspel. Fast ackompanjerat av spagettivästernmusik.
I en annan attackeras huvudpersonerna av ett tjog kroppsbyggare i ett gym, och slutligen slåss de mot ett stort antal gangstrar på en fest full av ballonger, men först efter att ha kört sönder inredningen med en rallybil. Alla dessa scener är roliga och av klassiskt Spencer- och Hill-snitt. Så nog får man valuta för tid och pengar om man uppskattar sådant.
Synd då att luckorna därimellan är så pass händelsefattiga och trista. Ibland är uppläggen bra, som scenen där Ben repeterar med sin kör (!) samtidigt som han försöker undvika att bli skjuten av en lönnmördare, men de saknar punchline. Och med filmen följer vissa outhärdliga irritationsmoment, som en bortslösad Pleasence, en outhärdligt agerad antagonist, och ett frekvent återkommande ledmotiv som är sammanbrottsframkallande i sin tjatighet.
Men just när man känner sig redo att stänga av dyker något kul slagsmål upp, och man måste ju alltid se vilka innovativa sätt att spöa upp folk som erbjuds just denna gång. Så jag är lite kluven vad gäller "Smockan i luften". Det är som är roligt är riktigt roligt men emellanåt är stämningen avslagen. Mer än knappt godkänt kan jag inte ge denna film.
EXTRAMATERIALET
Några biografier, filmografier och en originaltrailer.
TRE SAKER
1. Bud Spencer och Terrence Hill gjorde inte mindre än 19 filmer tillsammans.
2. Originaltiteln är "Altrimenti ci arrabbiamo". Vad det betyder vet jag inte, men på engelska heter filmen "Watch Out, We're Mad".
3. Det irriterande ledmotivet sjungs på dålig engelska av en italiensk duo som kallar sig något så tufft som Oliver Onions. Haha!
2. Originaltiteln är "Altrimenti ci arrabbiamo". Vad det betyder vet jag inte, men på engelska heter filmen "Watch Out, We're Mad".
3. Det irriterande ledmotivet sjungs på dålig engelska av en italiensk duo som kallar sig något så tufft som Oliver Onions. Haha!
JOEL FORNBRANT (2008-02-27)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA