Ton- och träffsäker hyllningsparodi
FILMENWill Ferrell har ju en svensk fru och i och med det har han ärvt vissa svenska seder, som till exempel att titta på Eurovision Song Contest. Så tidigt som 1999 följde han med sin fru Viveca till hennes kusiner för att titta på tävligen. Sedan dess ska han ha varit fast. 2014 såg han finalen på plats i Köpenhamn och under 2018:s tävlingar i Portugal åkte han med den svenska delegationen för att se hur allting gick till bakom kulisserna. Nu har intrycken samlats ihop till underhållande filmen "Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga" som ursprungligen skulle ha kommit i samband med årets tävlingar, men när de ställdes in fick filmen ett senare datum.
Ferrell spelar islänningen Lars Erickssong som som barn 1974 blir helt golvad av Abbas framträdande med "Waterloo". Han skanderar till släkt och vänner att en dag ska han vinna Eurovision Song Contest. Även lilla Sigrit Ericksdottir (som vuxen spelad av Rachel McAdams) reagerar på musiken och i modern tid är de duon Fire Saga som drömmer om det stora genombrottet. Deras musikaliska framgångar är relativt knappa där de spelar på den lokala krogen i fiskebyn och kanske på något firande, oftast med ett milt intresse för deras mer ambitiösa låtar och desto större för det folkliga tramset. Men de har skickat i väg en kassett till isländsk tv med hopp om att bli utvalda till den nationella tävlingen.
Teamet bakom tävlingen har identifierat vilken låt som sannolikt kommer att vinna tävlingen med god chans till att vinna hela Eurovision för första gången. Detta oroar representanten för centralbanken, Victor Karlosson (Mikael Persbrandt) som vet att ett värdskap är otroligt dyrt och skulle göra landet bankrutt. Slumpen gör att Fire Saga blir det sista bidrag som går till tävlingen och på omvägar blir de även det bidrag som skickas vidare till finalen i Skottland och vi tittare får vara med hela vägen, med allt vad det innebär. Lars och Sigrit är i himmelen, men situationen de hamnat i gör även att deras relation utsätts för påfrestningar som oundvikligen påverkar deras viktigaste musikaliska stund i livet.
Jag är inget superfan av Eurovision Song Contest men tittar ändå ganska ofta på finalerna och jag tycker att filmen speglar verkligheten bra. Musikaliskt har man verkligen hittat rätt och även om vissa detaljer kring tävlingsförfarandet inte är riktigt sanningsenligt är det ändå så pass korrekt att det är underhållande på många plan. Riktigt lika korrekt är inte den isländska biten, där framför allt personnamn är rätt felaktiga, men jag antar att det är medvetet och gjort med glimten i ögat. Pierce Brosnan spelar Lars pappa Erick Erickssong och han låter som han pratar engelska med svensk brytning. Jag hoppas att isländska Netflixtittare inte blir vansinniga framför tv:n.
EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, är en av filmens medproducenter och de verkar ha sett lite genom fingrarna med tanke på det jag nyss skrev, men har skjutit in en mängd välbekanta ansikten från de senaste årens tävlingar i cameos. En sekvens i filmen är som gjord för att lyftas ut till ett separat klipp som lär samla visningar på YouTube (vilket redan skett)...
Filmen klockar in på två timmar, vilket inledningsvis känns väldigt långt, men jag upplever inte alls att filmen känns utdragen eller att något överflödigt petats in för att dryga ut speltiden. I stället är karaktärsstoryn till och med lite oväntat utvecklad och ovanligt fin för att vara en tramskomedi. Det finns med andra ord mer i den här filmen än en träffsäker hyllningsparodi till Eurovision Song Contest. En hel del hjärta och en massa skratt.
Men: Jag undrar vad amerikanska tittare kommer att tycka...
Ferrell spelar islänningen Lars Erickssong som som barn 1974 blir helt golvad av Abbas framträdande med "Waterloo". Han skanderar till släkt och vänner att en dag ska han vinna Eurovision Song Contest. Även lilla Sigrit Ericksdottir (som vuxen spelad av Rachel McAdams) reagerar på musiken och i modern tid är de duon Fire Saga som drömmer om det stora genombrottet. Deras musikaliska framgångar är relativt knappa där de spelar på den lokala krogen i fiskebyn och kanske på något firande, oftast med ett milt intresse för deras mer ambitiösa låtar och desto större för det folkliga tramset. Men de har skickat i väg en kassett till isländsk tv med hopp om att bli utvalda till den nationella tävlingen.
Teamet bakom tävlingen har identifierat vilken låt som sannolikt kommer att vinna tävlingen med god chans till att vinna hela Eurovision för första gången. Detta oroar representanten för centralbanken, Victor Karlosson (Mikael Persbrandt) som vet att ett värdskap är otroligt dyrt och skulle göra landet bankrutt. Slumpen gör att Fire Saga blir det sista bidrag som går till tävlingen och på omvägar blir de även det bidrag som skickas vidare till finalen i Skottland och vi tittare får vara med hela vägen, med allt vad det innebär. Lars och Sigrit är i himmelen, men situationen de hamnat i gör även att deras relation utsätts för påfrestningar som oundvikligen påverkar deras viktigaste musikaliska stund i livet.
Jag är inget superfan av Eurovision Song Contest men tittar ändå ganska ofta på finalerna och jag tycker att filmen speglar verkligheten bra. Musikaliskt har man verkligen hittat rätt och även om vissa detaljer kring tävlingsförfarandet inte är riktigt sanningsenligt är det ändå så pass korrekt att det är underhållande på många plan. Riktigt lika korrekt är inte den isländska biten, där framför allt personnamn är rätt felaktiga, men jag antar att det är medvetet och gjort med glimten i ögat. Pierce Brosnan spelar Lars pappa Erick Erickssong och han låter som han pratar engelska med svensk brytning. Jag hoppas att isländska Netflixtittare inte blir vansinniga framför tv:n.
EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, är en av filmens medproducenter och de verkar ha sett lite genom fingrarna med tanke på det jag nyss skrev, men har skjutit in en mängd välbekanta ansikten från de senaste årens tävlingar i cameos. En sekvens i filmen är som gjord för att lyftas ut till ett separat klipp som lär samla visningar på YouTube (vilket redan skett)...
Filmen klockar in på två timmar, vilket inledningsvis känns väldigt långt, men jag upplever inte alls att filmen känns utdragen eller att något överflödigt petats in för att dryga ut speltiden. I stället är karaktärsstoryn till och med lite oväntat utvecklad och ovanligt fin för att vara en tramskomedi. Det finns med andra ord mer i den här filmen än en träffsäker hyllningsparodi till Eurovision Song Contest. En hel del hjärta och en massa skratt.
Men: Jag undrar vad amerikanska tittare kommer att tycka...
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Molly Sandén gör tillsammans med Rachel McAdams den senares sångröst. Will Ferrell sjunger helt själv enligt uppgift. Svensken Erik Mjölnes gör sångrösten till den ryska deltagare som Dan Stevens spelar.
2. Originallåtarna i filmen är i vissa fall riktigt bra. Dessutom har man verkligen lyckats fånga bredden i Eurovision Song Contest med allt från popdängor till spektakellåtar. Den artist och låt som representerar Sverige i filmens semifinal och final låter dock inte speciellt svensk.
3. Givetvis går det inte att göra en film som utspelar sig på Island utan att ha med Islands bästa: Sigur Rós.
2. Originallåtarna i filmen är i vissa fall riktigt bra. Dessutom har man verkligen lyckats fånga bredden i Eurovision Song Contest med allt från popdängor till spektakellåtar. Den artist och låt som representerar Sverige i filmens semifinal och final låter dock inte speciellt svensk.
3. Givetvis går det inte att göra en film som utspelar sig på Island utan att ha med Islands bästa: Sigur Rós.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
