Giro di Manhattan
FILMENDet är förstås lite originellt att göra en fartfylld actionfilm med vilt trampande cykelbud i huvudrollerna, och göra en "ta sig från punkt A till punkt B"-film i hyfsad realtid, men för att det ska bli en bra film krävs det också en bra story i grunden och det saknar dessvärre "Premium Rush". När jag sett klart filmen tänker jag tillbaka på filmer som gjorts nästan enbart för att det dykt upp en ny trend som är het bland "kidsen" - skateboard- och BMX-åkning till exempel - och känslan är då att "Premium Rush" ska haka på den nya heta cyklingstrenden. Men cykling är inget nytt, så vad är det frågan om egentligen?
Joseph Gordon-Levitt spelar cykelbudet Wilee som är känd som snabbast i stan och för att han inte har några bromsar på sin cykel. Som vilket annat cykelbud som helst har han förmågan att se den snabbaste och säkraste vägen när trafikmyllret i New York är för intensivt (detta illustreras på ett ganska fiffigt sätt ett par gånger i filmen), och det är något han har nytta av när han ska köra ett viktigt kuvert till Chinatown. För kort efter att han har fått kuvertet börjar han bli jagad av en envis galning, Bobby Monday (Michael Shannon), som verkligen vill ha tag på det. Det visar sig sig snabbt att Monday är polis vilket gör det hela värre för Wilee, men han är ju snabbast i stan och bör klara sitt uppdrag. Eller?
Även om filmen utspelar sig i någon sorts ungefärlig realtid varvas det in scener där vi färdas bakåt i tiden och i flashbacks får fler pusselbitar till storyn, men ju fler pusselbitar vi får om vad som finns i kuvertet och speciellt varför Monday vill ha tag på det, ju sämre blir filmen. Jag tycker inte att storyn håller alls, och vad som finns kvar då är actionscenerna och de blir dessvärre ganska tröttsamma till slut.
Det cyklas och cyklas och cyklas och Wilee jagas av Monday och en annan cykelburen polis och försöker samtidigt försonas med sin flickvän och dessutom tävla lite med en kollega. Det är mycket på en gång, men alla de olika större actionsekvenserna har olika karaktärer vilket ändå ger en viss variation, men egentligen blir rätt enahanda. Den utstickande sekvensen är en där det fordras en del akrobatisk cykling och den piggar upp.
Heta Gordon-Levitt gör kanske inte en av sina mest minnesvärda roller, men sköter sina kort väl. Mer tveksam är jag till den stundtals briljanta Michael Shannon som här spelar över så det dånar om det. Gestaltningen kanske går hem hos vissa tittare, men för min del är pinsamt överspelat.
I sammanfattning är filmen en besvikelse, men som ändå innehåller lite behållning. En actionfilm bör ha fart och fläkt och det får man åtminstone.
Joseph Gordon-Levitt spelar cykelbudet Wilee som är känd som snabbast i stan och för att han inte har några bromsar på sin cykel. Som vilket annat cykelbud som helst har han förmågan att se den snabbaste och säkraste vägen när trafikmyllret i New York är för intensivt (detta illustreras på ett ganska fiffigt sätt ett par gånger i filmen), och det är något han har nytta av när han ska köra ett viktigt kuvert till Chinatown. För kort efter att han har fått kuvertet börjar han bli jagad av en envis galning, Bobby Monday (Michael Shannon), som verkligen vill ha tag på det. Det visar sig sig snabbt att Monday är polis vilket gör det hela värre för Wilee, men han är ju snabbast i stan och bör klara sitt uppdrag. Eller?
Även om filmen utspelar sig i någon sorts ungefärlig realtid varvas det in scener där vi färdas bakåt i tiden och i flashbacks får fler pusselbitar till storyn, men ju fler pusselbitar vi får om vad som finns i kuvertet och speciellt varför Monday vill ha tag på det, ju sämre blir filmen. Jag tycker inte att storyn håller alls, och vad som finns kvar då är actionscenerna och de blir dessvärre ganska tröttsamma till slut.
Det cyklas och cyklas och cyklas och Wilee jagas av Monday och en annan cykelburen polis och försöker samtidigt försonas med sin flickvän och dessutom tävla lite med en kollega. Det är mycket på en gång, men alla de olika större actionsekvenserna har olika karaktärer vilket ändå ger en viss variation, men egentligen blir rätt enahanda. Den utstickande sekvensen är en där det fordras en del akrobatisk cykling och den piggar upp.
Heta Gordon-Levitt gör kanske inte en av sina mest minnesvärda roller, men sköter sina kort väl. Mer tveksam är jag till den stundtals briljanta Michael Shannon som här spelar över så det dånar om det. Gestaltningen kanske går hem hos vissa tittare, men för min del är pinsamt överspelat.
I sammanfattning är filmen en besvikelse, men som ändå innehåller lite behållning. En actionfilm bör ha fart och fläkt och det får man åtminstone.
EXTRAMATERIALET
Två kortare bakomfilmer erbjuds som förklarar lite om bakgrunden till filmen och hur den gjordes och hur cyklingsscenerna gjordes. Inte så mycket att orda om.
TRE SAKER
1. Filmen inleds och avslutas med The Whos "Baba O'Riley", numera välkänd som vinjettmusik till "CSI: New York". Lustigt val med tanke på hur överanvänd den är och eftersom den redan används till en New York-baserad serie.
2. Under eftertexterna kan man se mobilfilmat material på en kraschad taxi och Joseph Gordon-Levitt med en blodig arm. Detta är inte fejkat utan Gordon-Levitt skadade sig rejält under inspelningen och fick sy med 31 stygn.
3. Regissör till filmen är David Koepp, vars förra film var "Livet från den andra sidan" men som manusförfattare har han senaste gjort bland annat "Världarnas krig", "Änglar och demoner" och "Indiana Jones och kristalldödskallens rike".
2. Under eftertexterna kan man se mobilfilmat material på en kraschad taxi och Joseph Gordon-Levitt med en blodig arm. Detta är inte fejkat utan Gordon-Levitt skadade sig rejält under inspelningen och fick sy med 31 stygn.
3. Regissör till filmen är David Koepp, vars förra film var "Livet från den andra sidan" men som manusförfattare har han senaste gjort bland annat "Världarnas krig", "Änglar och demoner" och "Indiana Jones och kristalldödskallens rike".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA