Mallad norsk katastroffilm med extra rök
FILMEN"Tunnelen", norska för "Tunneln" förstås, är vad man skulle kunna kalla för en typisk katastroffilm à la de där som Dwayne Johnson gör i parti och minut, det vill säga katastrofer där hans egen familj är inblandade. The Rock-motsvarigheten i denna film är Stein (Thorbjørn Harr) som sätter sitt eget liv på spel när han försöker hitta sin dotter Elise (Ylva Fuglerud) i ett rökfyllt och klaustrofobiskt kaos.
Hjälteinsatsen har föregåtts av lite familjekrångel. Stein har förlorat sin fru i cancer några år tidigare och har kommit till en punkt när han vill gå vidare med nya kärleken Ingrid (Lisa Carlehed). Elise kan inte alls acceptera detta. Det är inte läge att "gå vidare" tycker hon och anser att både hon och minnet av mamman sätts i andra hand efter Ingrid och Steins jobb inom räddningstjänsten. Det är jultid och Stein vill att de ska försöka fira ihop alla tre, men det vill inte Elise och utan att berätta det sätter hon sig på bussen mot Oslo.
De norska fjällen är fyllda av låna tunnlar och i närheten finns en nästan milslång tunnel som bara i sig själv är lite småhemsk. Än värre blir det när föraren av en tankbil kör in i bergväggen några kilometer in från den västra riktningen. Tankbilen spärrar av vägen och läcker oroväckande och kaoset smyger sakta på - tills den slutligen exploderar och en brand och tjock svart rök fyller tunneln. Stein och andra räddningstjänstemän anländer utan vettig utrustning, men när han blir varse om att dottern finns där inne finns det ingenting och ingen som kan hindra honom från att finna henne.
I början av filmen står det att den är inspirerad av en verklig olycka, men jag har en bestämd känsla av att saker och ting vässats ordentligt för att bli ett drama som uppenbart sneglar på vad Hollywood producerar. Det är lite för mycket kringdrama för att det ska kännas äkta. Olyckan i sig har säkert skett - jag har inte hittat någon information om att det är så eller inte är så - men karaktärerna känns uppenbart påhittade för att filmen ska följa en given mall.
Det tycker jag är lite trist och jag kan inte riktigt påstå att jag känner speciellt mycket med karaktärerna. Däremot tycker jag gestaltningen av ett obehagligt, mörkt och rökigt kaos är effektivt gjord. Man känner smutsen och rökhostan framför skärmen och det är alltid något.
Hjälteinsatsen har föregåtts av lite familjekrångel. Stein har förlorat sin fru i cancer några år tidigare och har kommit till en punkt när han vill gå vidare med nya kärleken Ingrid (Lisa Carlehed). Elise kan inte alls acceptera detta. Det är inte läge att "gå vidare" tycker hon och anser att både hon och minnet av mamman sätts i andra hand efter Ingrid och Steins jobb inom räddningstjänsten. Det är jultid och Stein vill att de ska försöka fira ihop alla tre, men det vill inte Elise och utan att berätta det sätter hon sig på bussen mot Oslo.
De norska fjällen är fyllda av låna tunnlar och i närheten finns en nästan milslång tunnel som bara i sig själv är lite småhemsk. Än värre blir det när föraren av en tankbil kör in i bergväggen några kilometer in från den västra riktningen. Tankbilen spärrar av vägen och läcker oroväckande och kaoset smyger sakta på - tills den slutligen exploderar och en brand och tjock svart rök fyller tunneln. Stein och andra räddningstjänstemän anländer utan vettig utrustning, men när han blir varse om att dottern finns där inne finns det ingenting och ingen som kan hindra honom från att finna henne.
I början av filmen står det att den är inspirerad av en verklig olycka, men jag har en bestämd känsla av att saker och ting vässats ordentligt för att bli ett drama som uppenbart sneglar på vad Hollywood producerar. Det är lite för mycket kringdrama för att det ska kännas äkta. Olyckan i sig har säkert skett - jag har inte hittat någon information om att det är så eller inte är så - men karaktärerna känns uppenbart påhittade för att filmen ska följa en given mall.
Det tycker jag är lite trist och jag kan inte riktigt påstå att jag känner speciellt mycket med karaktärerna. Däremot tycker jag gestaltningen av ett obehagligt, mörkt och rökigt kaos är effektivt gjord. Man känner smutsen och rökhostan framför skärmen och det är alltid något.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det finns en helt obegripligt onödig sidohistoria om en karriärspappa som kör i diket med sin Tesla och blir strandsatt på ett hotell med en liten son han inte har tid med. Denna story får en liten märklig konklusion men den tillför ingenting till filmen.
2. Regissören Pål Øie har tidigare bland annat gjort "Vildmark" och "Villmark 2".
3. Från den senare plockade han med sig manusförfattaren Kjersti Helen Rasmussen som även skrivit denna.
2. Regissören Pål Øie har tidigare bland annat gjort "Vildmark" och "Villmark 2".
3. Från den senare plockade han med sig manusförfattaren Kjersti Helen Rasmussen som även skrivit denna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
