Woke and the City
FILMEN"Woke är en politisk term som uppstått i USA som beskriver en uppvisad medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan raser och mellan kön, samt social rättvisa." (Källa: Wikipedia)
När "Sex and the City" gör comeback som tv-serie 18 år efter originalseriens slut och tolv år efter den andra och tämligen misslyckade filmen så försöker serien få med allt och lite till för att vara så "woke" som möjligt. Det är kanske lite hårt att kategorisera så men originalserien handlade till stor del om fyra vita kvinnor som dejtade nästan uteslutande vita män. Någon färgad och någon kvinna dök upp bland alla partners men i övrigt var det vitt vitt vitt. Jag säger inte att det är fel att fortsättningen "And Just Like That..." gör allt för att vara mer mångfaldigt - det är snarare helt rätt - men när det går från 0 till 1000 i en handvändning är det lätt att känna att skaparna suttit med en krysslista och bockat av alla "måsten".
Tittar man på IMDB finns det många tittarbetyg i den lägre delen av skalan. Tittar man noga ser man att dessa är lagda efter att bara ett eller två avsnitt av totalt tio visats, och det är ju rätt idiotiskt att skriva en recension av en hel serie när den knappt hade börjat. Men om jag skulle ha gjort samma sak är det nog sannolikt att jag hade varit lika hård och dömande för inledningen är svag och trevande och det känns mest konstigt att återse tre av de fyra. Ja, Samantha Jones (Kim Cattrall) är ju inte med mer än som andra änden av en sms-konversation och det är ju ganska trist i och med att hon ändå var den mest färgstarka karaktären.
Men ganska snabbt kommer man in i serien och känslan och det är fullt naturligt att följa Carrie Bradshaw (Sarah Jessica Parker), Miranda Hobbs (Cynthia Nixon) och Charlotte York (Kristin Davis) och deras liv cirka 15 år senare. Det handlar inte längre om att dejta och leta efter kärleken utan att leva i de förhållanden som de hamnat i. Serien chockstartar ju med att ge Mr Big (Chris Noth) en dödande hjärtinfarkt som ställer allt på ända för Carrie. Änka and the City. Hur ska hon leva vidare utan sin jättestora kärlek? Miranda har kört fast i ett passionslöst äktenskap med Steve (David Eigenberg) som mest går ut på att äta efterrätt framför tv:n. Miranda hanterar missnöjet med att börja plugga, dricka mer alkohol än normalt och inleda ett förhållande med den icke-binära ståupparen Che (Sara Ramirez). Charlotte är betydligt mer nöjd i sitt äktenskap med Harry (Evan Handler) och livet med döttrarna Lily (Cathy Ang) och Rose (Alexa Swinton). Men när den senare kommer ut som icke-binär och kallar sig Rock blir det lite jobbigt för den perfekta Charlotte.
Säsongen täcker in ungefär ett år. Carrie lyckas försörja sig på att skriva en bok och göra en direktsänd podd med bland annat Che, men det mesta handlar om att hantera sorgen och allt vad det innebär med att göra bokslut och gå vidare. Det dyker upp en mäklare (Sarita Choudhury) som får lite av Samantha-rollen och Carrie har en legendarisk dejt med en man som har förlorat sin fru. Det rullar på och det är lite som det var förr. Som jag skrev är det enkelt att komma in i de gamla hjulspåren och om man nu roades av "Sex and the City" utgår jag ifrån att man även gillar "And Just Like That...". Man får bara har överseende med att serien vill lite mycket på en och samma gång. Det vore väldigt konstigt om serien inte får förnyat förtroende för en andra säsong.
När "Sex and the City" gör comeback som tv-serie 18 år efter originalseriens slut och tolv år efter den andra och tämligen misslyckade filmen så försöker serien få med allt och lite till för att vara så "woke" som möjligt. Det är kanske lite hårt att kategorisera så men originalserien handlade till stor del om fyra vita kvinnor som dejtade nästan uteslutande vita män. Någon färgad och någon kvinna dök upp bland alla partners men i övrigt var det vitt vitt vitt. Jag säger inte att det är fel att fortsättningen "And Just Like That..." gör allt för att vara mer mångfaldigt - det är snarare helt rätt - men när det går från 0 till 1000 i en handvändning är det lätt att känna att skaparna suttit med en krysslista och bockat av alla "måsten".
Tittar man på IMDB finns det många tittarbetyg i den lägre delen av skalan. Tittar man noga ser man att dessa är lagda efter att bara ett eller två avsnitt av totalt tio visats, och det är ju rätt idiotiskt att skriva en recension av en hel serie när den knappt hade börjat. Men om jag skulle ha gjort samma sak är det nog sannolikt att jag hade varit lika hård och dömande för inledningen är svag och trevande och det känns mest konstigt att återse tre av de fyra. Ja, Samantha Jones (Kim Cattrall) är ju inte med mer än som andra änden av en sms-konversation och det är ju ganska trist i och med att hon ändå var den mest färgstarka karaktären.
Men ganska snabbt kommer man in i serien och känslan och det är fullt naturligt att följa Carrie Bradshaw (Sarah Jessica Parker), Miranda Hobbs (Cynthia Nixon) och Charlotte York (Kristin Davis) och deras liv cirka 15 år senare. Det handlar inte längre om att dejta och leta efter kärleken utan att leva i de förhållanden som de hamnat i. Serien chockstartar ju med att ge Mr Big (Chris Noth) en dödande hjärtinfarkt som ställer allt på ända för Carrie. Änka and the City. Hur ska hon leva vidare utan sin jättestora kärlek? Miranda har kört fast i ett passionslöst äktenskap med Steve (David Eigenberg) som mest går ut på att äta efterrätt framför tv:n. Miranda hanterar missnöjet med att börja plugga, dricka mer alkohol än normalt och inleda ett förhållande med den icke-binära ståupparen Che (Sara Ramirez). Charlotte är betydligt mer nöjd i sitt äktenskap med Harry (Evan Handler) och livet med döttrarna Lily (Cathy Ang) och Rose (Alexa Swinton). Men när den senare kommer ut som icke-binär och kallar sig Rock blir det lite jobbigt för den perfekta Charlotte.
Säsongen täcker in ungefär ett år. Carrie lyckas försörja sig på att skriva en bok och göra en direktsänd podd med bland annat Che, men det mesta handlar om att hantera sorgen och allt vad det innebär med att göra bokslut och gå vidare. Det dyker upp en mäklare (Sarita Choudhury) som får lite av Samantha-rollen och Carrie har en legendarisk dejt med en man som har förlorat sin fru. Det rullar på och det är lite som det var förr. Som jag skrev är det enkelt att komma in i de gamla hjulspåren och om man nu roades av "Sex and the City" utgår jag ifrån att man även gillar "And Just Like That...". Man får bara har överseende med att serien vill lite mycket på en och samma gång. Det vore väldigt konstigt om serien inte får förnyat förtroende för en andra säsong.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Chris Noth skulle dyka upp senare i serien i en drömsekvens men skådespelaren blev "cancelled" och så blev det inget med det. På det mer tragiska planet försvann Willie Garson som spelade Stanford Blatch hastigt ur serien, men han dog faktiskt på riktigt. Karaktären verkar dock leva fortfarande.
2. De som hoppas på att Samantha ska dyka upp framöver med tanke på att Carrie verkar försonas med henne mot slutet får ge upp de tankarna. Det är skillnad på Samantha och Kim Cattrall, har Sarah Jessica Parker proklamerat. Den beefen är inte över.
3. Charlottes yrke är gallerist, även om man sällan ser henne jobba. I en scen får hon verkligen glänsa med sina kunskaper om modern afroamerikansk konst och bevisar därmed att hon faktiskt kan sitt jobb och att det inte bara är någon fin titel.
2. De som hoppas på att Samantha ska dyka upp framöver med tanke på att Carrie verkar försonas med henne mot slutet får ge upp de tankarna. Det är skillnad på Samantha och Kim Cattrall, har Sarah Jessica Parker proklamerat. Den beefen är inte över.
3. Charlottes yrke är gallerist, även om man sällan ser henne jobba. I en scen får hon verkligen glänsa med sina kunskaper om modern afroamerikansk konst och bevisar därmed att hon faktiskt kan sitt jobb och att det inte bara är någon fin titel.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
