Sex and the Medelålders kvinnor
FILMENVi får det undanstökat på en gång: Ja, det är väldigt enkelt att sätta ett likhetstecken mellan "Lust" och "Sex and the City" i och med att det i båda serierna ändå är fyra vänninor i medelåldern som diskuterar sex och relationer och i viss mån har liknande karaktärsdrag. Men det är inte mer än så. Det är som att påpeka likheterna mellan spikar och skruvar eftersom båda är vassa saker av metall som används för att sätta ihop andra saker. I grund och botten liknande, men inte så mycket mer när det kommer till kritan.
Det har slagits på stora marknadsföringstrumman för denna svenska HBO-produktion. I alla fall i mina kanaler och det vore intressant att veta hur serien tas emot utomlands. De har ju valt en smart titel på serien och med tanke på den gamla fördomen om Sverige som syndens näste får man kanske en viss medfart av det. Men "Lust" är ingen orgie i sex och snusk utan en serie som på något vis bottnar i problematik kring relationer. Ett egentligen ganska allvarligt ämne, men serien är i mycket en stor skrattfest.
Allting utgår från Anette (Sofia Helin). Hon är utredare på Hälsomyndigheten och undersöker kopplingen mellan svenska medelålders kvinnors sexliv och sjukskrivningar. Hon pratar med många kvinnor som beskriver olika saker som påverkar deras sexliv och vad sex egentligen är för dem. Genast börjar Anette att fundera om sitt eget sexliv, som i princip inte existerar. Hennes man Andres (Danilo Bejarano) är långtidssjukskriven på grund av elkänslighet och lägger all energi på sin hifianläggning. Samtidigt har de en dotter i gränslandet mellan tonåren och vuxenvärlden (Ella Rae Rappaport) som lever ut sin sexualitet med sin tyska pojkvän (Max Vobora) så det dundrar i väggarna. Var tog passionen vägen?
Anettes storasyster Martina (Elin Klinga) är ledamot i Svenska akademin och tillsammans med ledamoten Harald (Magnus Roosmann), men efter Martinas kamp mot bröstcancern har Harald träffat en betydligt yngre kvinna och nu bor de i en villa där rummen är avdelade med tejp. Martina kan omöjligtvis köpa ut Harald och ger ut en tjock bok där hon spyr galla över honom. Lust och passion är inget som finns i Martinas liv, men det går det ju att ändra på.
Nadia (Anja Lundqvist) har schemalagt sex med sin man Rasmus (Johan Widerberg) varannan torsdag. En viss närhet men är det nog? Rasmus är fin men för mjuk och medveten och omständigheter att Nadia inleder ett förhållande med en person som är Rasmus raka motsats. Diesel (Björn Bengtsson) är både personlig tränare och kriminell, men tydligen vad Nadia behöver för att få leva ut sina sexuella lustar. Men vad ska Rasmus säga när Nadia till slut måste berätta sanningen?
Att leva ut sina sexuella lustar klarar singeln Ellen (Julia Dufvenius) av utan några större problem. Vill hon ligga, ligger hon. Samtidigt börjar åldern komma i kapp henne, vilket exemplifieras av att hon trots utmärkta resultat får skifta avdelning på bilfirman där hon jobbar som säljare. Hennes ålder är mer kompatibel med familjeavdelningen. Det gör att hennes vägar korsas med den kända skådespelaren Torkel Vildhavre (Jonas Malmsjö) som Ellen har en viss historia med, något hon kan använda till sin fördel när hennes arbetssituation ändras.
Den åtta avsnitt långa serien är underhållande hela vägen med rätt mycket dråpliga situationer och roliga replikskiften. I och med att den som sagt bottnar i relationsproblematik är det inte enbart kvinnor som kan känna igen sig och skratta med. Kanske är det ett resultat av att serien skapades av Julia Dufvenius, Sofia Helin, Åsa Kalmér och Anja Lundqvist men att manuset skrevs av Frans Wiklund. Det kan ha gjort att det per automatik blev någon sorts balans i berättandet.
Bra blev det i alla fall och framför allt roligt. Det känns som att just den här säsongen är utformad för att vara helt individuell. Det är inga lösa trådar kvar och det är ju bra om det inte blir mer. Men jag tror att det blir mer och det är ett tema som det går ganska lätt att spinna vidare på och dessutom med ett väldigt väldefinierat karaktärsstall. Så kör på bara! Jag vill definitivt se mer.
Det har slagits på stora marknadsföringstrumman för denna svenska HBO-produktion. I alla fall i mina kanaler och det vore intressant att veta hur serien tas emot utomlands. De har ju valt en smart titel på serien och med tanke på den gamla fördomen om Sverige som syndens näste får man kanske en viss medfart av det. Men "Lust" är ingen orgie i sex och snusk utan en serie som på något vis bottnar i problematik kring relationer. Ett egentligen ganska allvarligt ämne, men serien är i mycket en stor skrattfest.
Allting utgår från Anette (Sofia Helin). Hon är utredare på Hälsomyndigheten och undersöker kopplingen mellan svenska medelålders kvinnors sexliv och sjukskrivningar. Hon pratar med många kvinnor som beskriver olika saker som påverkar deras sexliv och vad sex egentligen är för dem. Genast börjar Anette att fundera om sitt eget sexliv, som i princip inte existerar. Hennes man Andres (Danilo Bejarano) är långtidssjukskriven på grund av elkänslighet och lägger all energi på sin hifianläggning. Samtidigt har de en dotter i gränslandet mellan tonåren och vuxenvärlden (Ella Rae Rappaport) som lever ut sin sexualitet med sin tyska pojkvän (Max Vobora) så det dundrar i väggarna. Var tog passionen vägen?
Anettes storasyster Martina (Elin Klinga) är ledamot i Svenska akademin och tillsammans med ledamoten Harald (Magnus Roosmann), men efter Martinas kamp mot bröstcancern har Harald träffat en betydligt yngre kvinna och nu bor de i en villa där rummen är avdelade med tejp. Martina kan omöjligtvis köpa ut Harald och ger ut en tjock bok där hon spyr galla över honom. Lust och passion är inget som finns i Martinas liv, men det går det ju att ändra på.
Nadia (Anja Lundqvist) har schemalagt sex med sin man Rasmus (Johan Widerberg) varannan torsdag. En viss närhet men är det nog? Rasmus är fin men för mjuk och medveten och omständigheter att Nadia inleder ett förhållande med en person som är Rasmus raka motsats. Diesel (Björn Bengtsson) är både personlig tränare och kriminell, men tydligen vad Nadia behöver för att få leva ut sina sexuella lustar. Men vad ska Rasmus säga när Nadia till slut måste berätta sanningen?
Att leva ut sina sexuella lustar klarar singeln Ellen (Julia Dufvenius) av utan några större problem. Vill hon ligga, ligger hon. Samtidigt börjar åldern komma i kapp henne, vilket exemplifieras av att hon trots utmärkta resultat får skifta avdelning på bilfirman där hon jobbar som säljare. Hennes ålder är mer kompatibel med familjeavdelningen. Det gör att hennes vägar korsas med den kända skådespelaren Torkel Vildhavre (Jonas Malmsjö) som Ellen har en viss historia med, något hon kan använda till sin fördel när hennes arbetssituation ändras.
Den åtta avsnitt långa serien är underhållande hela vägen med rätt mycket dråpliga situationer och roliga replikskiften. I och med att den som sagt bottnar i relationsproblematik är det inte enbart kvinnor som kan känna igen sig och skratta med. Kanske är det ett resultat av att serien skapades av Julia Dufvenius, Sofia Helin, Åsa Kalmér och Anja Lundqvist men att manuset skrevs av Frans Wiklund. Det kan ha gjort att det per automatik blev någon sorts balans i berättandet.
Bra blev det i alla fall och framför allt roligt. Det känns som att just den här säsongen är utformad för att vara helt individuell. Det är inga lösa trådar kvar och det är ju bra om det inte blir mer. Men jag tror att det blir mer och det är ett tema som det går ganska lätt att spinna vidare på och dessutom med ett väldigt väldefinierat karaktärsstall. Så kör på bara! Jag vill definitivt se mer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En del i plotten kring Rasmus är att han håller på och startar en sorts juicebar där frukt och fisk kombineras till "hälsosamma" drycker. Det känns som världens sämsta idé.
2. Serien har regisserats av Emma Lemhagen.
3. Det är roligt med specifika nördintressen. Andres möten med sina audiofilkompisar kan se väldigt märkligt ut för de oinvigda men det är inget konstigt med det. I fall man tycker att det verkar intressant och vill veta mer, kan jag varmt rekommendera dokumentären "Guldörat" som visades på SVT 2007.
2. Serien har regisserats av Emma Lemhagen.
3. Det är roligt med specifika nördintressen. Andres möten med sina audiofilkompisar kan se väldigt märkligt ut för de oinvigda men det är inget konstigt med det. I fall man tycker att det verkar intressant och vill veta mer, kan jag varmt rekommendera dokumentären "Guldörat" som visades på SVT 2007.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
