Småputtrigt men lite enkelt
FILMENI mitt vardagliga yrkesliv händer det att jag då och då samtalar med riktiga stjärnkockar. Sådana som har tävlat med mat, som har restauranger med stjärnor och som helt enkelt är kända namn, nationellt och emellanåt även internationellt. Huvudpersonen i Toscana är en dansk sådan. Theo Dahl (Anders Matthesen) har vunnit världens främsta kocktävling Bocuse d'Or och han har vid minst två tillfällen fått dubbla Michelinstjärnor på sina restauranger.
Men nu är han aningens stressad. En ny lyxrestaurang ska lanseras och det är en dyr kostnad som kräver hjälp från externa investerare. Lagom till att en viktig investerare ska smörjas ordentligt får Theo ett dystert besked. Hans pappa har dött. Trots att pappan banade vägen för Theos kockkarriär har relationen varit obefintlig sedan han svek familjen när Theo var barn. Ändå blir Theo så pass omskakad att han skrämmer iväg investeraren och därmed den rejäla slant restaurangen räknade med.
Theo har ärvt ett sorts slott i Toscana efter pappan. Initialt vill han inte ha med det att göra, men när han klantat till det så kan en försäljning av slottet ge en stor bit av de pengar de behöver. Så han reser till Toscana och möts av ett ganska slitet slott med ett slarvigt kök. Men där finns också Sophia (Cristiana Dell'Anna), en ung kvinna som hade betydligt högre tankar om Theos far än vad han har eller hade. Det är också hon som successivt får Theo att tycka om slottet och allt som hör till det, men likväl är han inställd på att sälja och övertalar en italiensk intressent om att betala ett högt pris om Theo får visa vad stället kan gå för. Detta genom att han lagar maten på Sophias stundade bröllop.
Snart ska relationen till Sophia bli allt mer komplicerad och Theo tvingas rannsaka sig själv ordentligt.
Detta är en - ursäkta skämtet - småputtrig historia som är ganska mysig och trevlig att titta på även om det finns stänk av mörker i historien som dominerar vissa partier. Men på något sätt känns det som att historien alldeles för enkel. Konceptet med den krisande stjärnkocken som söker sig till enklare förhållanden och får en sorts kulinarisk nytändning är inte så ovanligt som man kanske skulle kunna tro. Till exempel kan filmen "Chef" nämnas som en liknande historia.
Sen kan jag inte låta bli att tycka att delar av historien, framför allt dess upplösning, inte är så speciellt trovärdig. Det haltar lite, men om man tycker om att se lyxmat lagas, eller bara vill njuta av Toscanas fauna och färger, så är "Toscana" en trevlig 90-minutare att trycka igång på tv:n.
Men nu är han aningens stressad. En ny lyxrestaurang ska lanseras och det är en dyr kostnad som kräver hjälp från externa investerare. Lagom till att en viktig investerare ska smörjas ordentligt får Theo ett dystert besked. Hans pappa har dött. Trots att pappan banade vägen för Theos kockkarriär har relationen varit obefintlig sedan han svek familjen när Theo var barn. Ändå blir Theo så pass omskakad att han skrämmer iväg investeraren och därmed den rejäla slant restaurangen räknade med.
Theo har ärvt ett sorts slott i Toscana efter pappan. Initialt vill han inte ha med det att göra, men när han klantat till det så kan en försäljning av slottet ge en stor bit av de pengar de behöver. Så han reser till Toscana och möts av ett ganska slitet slott med ett slarvigt kök. Men där finns också Sophia (Cristiana Dell'Anna), en ung kvinna som hade betydligt högre tankar om Theos far än vad han har eller hade. Det är också hon som successivt får Theo att tycka om slottet och allt som hör till det, men likväl är han inställd på att sälja och övertalar en italiensk intressent om att betala ett högt pris om Theo får visa vad stället kan gå för. Detta genom att han lagar maten på Sophias stundade bröllop.
Snart ska relationen till Sophia bli allt mer komplicerad och Theo tvingas rannsaka sig själv ordentligt.
Detta är en - ursäkta skämtet - småputtrig historia som är ganska mysig och trevlig att titta på även om det finns stänk av mörker i historien som dominerar vissa partier. Men på något sätt känns det som att historien alldeles för enkel. Konceptet med den krisande stjärnkocken som söker sig till enklare förhållanden och får en sorts kulinarisk nytändning är inte så ovanligt som man kanske skulle kunna tro. Till exempel kan filmen "Chef" nämnas som en liknande historia.
Sen kan jag inte låta bli att tycka att delar av historien, framför allt dess upplösning, inte är så speciellt trovärdig. Det haltar lite, men om man tycker om att se lyxmat lagas, eller bara vill njuta av Toscanas fauna och färger, så är "Toscana" en trevlig 90-minutare att trycka igång på tv:n.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är Danmarks första originalfilm för Netflix. För regin står Mehdi Avaz som även skrivit historien tillsammans med Nikolaj Scherfig.
2. Cristiana Dell'Anna pratar lite danska i filmen. Jag antar att hennes karaktär ska ha lärt sig det av Theos far, men jag kan inte hitta någonting om att Dell'Anna har några danska kopplingar i övrigt.
3. Jag gillar att se riktig finmat som läggs upp med pincett som det vore ett litet konstverk, men magen kurrar mer efter de mer rustika italienska tallrikar i filmen som görs med mer magkänsla än finlir.
2. Cristiana Dell'Anna pratar lite danska i filmen. Jag antar att hennes karaktär ska ha lärt sig det av Theos far, men jag kan inte hitta någonting om att Dell'Anna har några danska kopplingar i övrigt.
3. Jag gillar att se riktig finmat som läggs upp med pincett som det vore ett litet konstverk, men magen kurrar mer efter de mer rustika italienska tallrikar i filmen som görs med mer magkänsla än finlir.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
