Kompisgäng som kompisgäng
FILMENLorrygängets återkomst för några år sedan i långfilmen "Lyrro" var bland det mest bedrövliga jag sett, så oron inför miniserien "Äntligen!" var definitivt närvarande. Men det räckte med att se några minuter av det första avsnittet för att konstatera att det här var något helt annat än skräpet Peter Dalle hostade upp 2018.
Här har Dalle varken skrivit eller regisserat. Historien är baserad på en bok av den israeliska författaren Noa Yedlin. Boken heter "Stockholm" och har också filmats som miniserie i Israel. Där smetades historien ut till totalt 12 avsnitt på två säsonger, och det förstår jag inte riktigt hur det gått till... Den svenska versionen, skriven av Jonna Bolin-Cullberg och Lisa Östberg och regisserad av Martin Persson är tajtare och definitivt lagom lång!
Att rollerna fördelades på Lorrygänget tror jag faktiskt har med den israeliska förlagan att göra som återförenade några israeliska skådespelare som hörde ihop på något vis. I och med att historien skildrar ett kompisgäng som har en lång historia med varandra får man automatiskt en viss kemi genom att helhet enkelt ge rollerna till skådespelare som har ungefär samma personliga historia. Smart!
Historien börjar med att Kerstin (Ulla Skoog) tar sig hem till Jacob (Peter Dalle) med något oerhört positivt att berätta. Kerstin tar sig in med egen nyckel så vi förstår att de är något mer än bara vänner. Men dessvärre finner hon Jacob död. Han verkar bara ha dött knall och fall. Ganska snart är resten av kompisgänget där, Inger (Lena Endre), Peder (Johan Ulveson) och Conny (Claes Månsson) och Kerstin kan dela med sig av sin positiva nyhet: Hon har nämligen fått höra att deras vän Jacob kommer att få Nobelpriset i ekonomi.
Kruxet är ju att Jacob är död. De googlar sig fram till att priset kan delas ut till avlidna personer, om personen i fråga är vid liv vid tillkännagivandet. Och det är fem dagar bort. Gemensamt tar kompisgänget beslutet om att hålla Jacob vid liv i fem dagar till. Men det är förstås inte helt lätt då det är ett jäkla spring på folk i Jacobs lägenhet och hans schema var förstås inte tomt de närmaste fem dagarna.
Rent teoretiskt finns det förstås en viss snaskighetsfaktor i att behålla ett lik "levande" och när det sedan blir lite farsartat när de kånkar runt på kroppen så borde det bli pajigt och lite osmakligt. Men det blir det inte. Det är ganska kul och dessutom blir det lite botten i berättelsen när gängets relationer och personliga historia får anledning att avhandlas. Dessutom har de flesta i gänget ganska personliga anledningar till att hålla Jacob vid liv, vilket förstås motiverar dem lite extra.
Inte så tokigt. Det är fyra ganska underhållande avsnitt som "Äntligen!" bjuder på. Även om det inte är Lorrygängets produktion är det en rejäl revansch från "Lyrro". Tack och lov!
Här har Dalle varken skrivit eller regisserat. Historien är baserad på en bok av den israeliska författaren Noa Yedlin. Boken heter "Stockholm" och har också filmats som miniserie i Israel. Där smetades historien ut till totalt 12 avsnitt på två säsonger, och det förstår jag inte riktigt hur det gått till... Den svenska versionen, skriven av Jonna Bolin-Cullberg och Lisa Östberg och regisserad av Martin Persson är tajtare och definitivt lagom lång!
Att rollerna fördelades på Lorrygänget tror jag faktiskt har med den israeliska förlagan att göra som återförenade några israeliska skådespelare som hörde ihop på något vis. I och med att historien skildrar ett kompisgäng som har en lång historia med varandra får man automatiskt en viss kemi genom att helhet enkelt ge rollerna till skådespelare som har ungefär samma personliga historia. Smart!
Historien börjar med att Kerstin (Ulla Skoog) tar sig hem till Jacob (Peter Dalle) med något oerhört positivt att berätta. Kerstin tar sig in med egen nyckel så vi förstår att de är något mer än bara vänner. Men dessvärre finner hon Jacob död. Han verkar bara ha dött knall och fall. Ganska snart är resten av kompisgänget där, Inger (Lena Endre), Peder (Johan Ulveson) och Conny (Claes Månsson) och Kerstin kan dela med sig av sin positiva nyhet: Hon har nämligen fått höra att deras vän Jacob kommer att få Nobelpriset i ekonomi.
Kruxet är ju att Jacob är död. De googlar sig fram till att priset kan delas ut till avlidna personer, om personen i fråga är vid liv vid tillkännagivandet. Och det är fem dagar bort. Gemensamt tar kompisgänget beslutet om att hålla Jacob vid liv i fem dagar till. Men det är förstås inte helt lätt då det är ett jäkla spring på folk i Jacobs lägenhet och hans schema var förstås inte tomt de närmaste fem dagarna.
Rent teoretiskt finns det förstås en viss snaskighetsfaktor i att behålla ett lik "levande" och när det sedan blir lite farsartat när de kånkar runt på kroppen så borde det bli pajigt och lite osmakligt. Men det blir det inte. Det är ganska kul och dessutom blir det lite botten i berättelsen när gängets relationer och personliga historia får anledning att avhandlas. Dessutom har de flesta i gänget ganska personliga anledningar till att hålla Jacob vid liv, vilket förstås motiverar dem lite extra.
Inte så tokigt. Det är fyra ganska underhållande avsnitt som "Äntligen!" bjuder på. Även om det inte är Lorrygängets produktion är det en rejäl revansch från "Lyrro". Tack och lov!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Tittar man noga på lappen fastsatt i Peter Dalles tå på bilden kan man se namnet S Reuter längst ned, och visst är Lorry-medlemmen Susanne Reuter med i serien också. Hon spelar Johan Ulvesons karaktärs fru.
2. Dalle är verkligen stendöd genom hela serien, förutom i ett inspelat meddelande.
3. Det här med att Nobelpriset kan delas ut till en avliden om de levt vid tillkännagivandet är helt korrekt enligt stadgarna. Men det finns undantag. 2011 var kanadensaren Ralph Steinman en av tre som fick priset för medicin/fysiologi och han dog tre dagar innan tillkännagivandet, något som Nobelstiftelsen inte kände till och därmed kunde man rucka lite på reglerna.
2. Dalle är verkligen stendöd genom hela serien, förutom i ett inspelat meddelande.
3. Det här med att Nobelpriset kan delas ut till en avliden om de levt vid tillkännagivandet är helt korrekt enligt stadgarna. Men det finns undantag. 2011 var kanadensaren Ralph Steinman en av tre som fick priset för medicin/fysiologi och han dog tre dagar innan tillkännagivandet, något som Nobelstiftelsen inte kände till och därmed kunde man rucka lite på reglerna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
