Lite sladdrigt men med uppiggande driv
FILMENSom ung flicka drunknade Darby (Riele Downs) och hennes mamma (Kim Syster). Darby vaknade, mamman gjorde det inte. Sedan dess har Darby haft förmågan att se döda människor och gjort det till sin uppgift att lotsa dem vidare genom att förmedla meddelanden till nära och kära så att det där sista som borde ha sagts också blir sagt, men via Darby.
En konsekvens av detta är förstås att Darby blivit en cynisk enstöring som tydligt ställt sig vid sidan av sina jämngamla. I tonårens senare del blir detta uppenbart tydligt. Hennes skolkamrater är ytliga och formstöpta och allra värst är skolans populäraste tjej Capri (Auli'i Cravalho), den som alla killar vill ha och som alla tjejer vill vara. Inte Darby förstås och de går inte ihop alls, trots att de har en historia ihop. Men så händer det oväntade. Bara några veckor innan Capris Sweet Seventeen dör hon vilket gör att den enda som kan se henne är Darby som också måste förklara för Capri vad som hänt och vad som hon behöver göra för att gå vidare. Men Capri vill inte gå vidare, hon vill komma tillbaka och om hon inte kan det vill hon uppleva sin fest.
Capri upptäcker att hon kan manipulera Darby och sätter därför press på henne: Se till att bli festen blir av i alla fall, annars... För att detta ska vara möjligt måste Darby bli mer populär, helt enkelt förvandlas till en av de där ytliga människorna som hon avskyr och ser igenom. I och med det händer det faktiskt saker, både på gott och ont, och parallellt lär hon känna den nya eleven Alex (Chosen Jacobs) som är charmig och bra men helt fel för Darby i hennes nya populära format. Livet blir komplicerat för Darby som måste bolla olika roller för att allt ska bli så bra som möjligt.
Jag blir lite förvirrad av filmen. Den anstränger sig mycket för att visa att man kan vara lite udda och utanför och att det är bättre än att vara som alla andra och bara bry sig om yta. Men sen så tycker den att det är bra med yta och popularitet också eftersom det stärker självförtroendet. Fast det är nog bästa att var lite udda i alla fall. Inte för mycket, men lite. Typ så, så med andra ord känns det som filmen är diaboliskt uttänkt för att passa flera målgrupper på samma gång. Och det är ju lite smart om än lite sladdrigt.
Trots förvirringen så har jag inte tråkigt när jag ser filmen. Den har ett bra driv och Riele Downs och Auli'i Cravalho gör sina roller stabilt och säkert. Faktum är att filmen är bättre än vad jag hade trott och då hör jag ju faktiskt inte till målgruppen.
En konsekvens av detta är förstås att Darby blivit en cynisk enstöring som tydligt ställt sig vid sidan av sina jämngamla. I tonårens senare del blir detta uppenbart tydligt. Hennes skolkamrater är ytliga och formstöpta och allra värst är skolans populäraste tjej Capri (Auli'i Cravalho), den som alla killar vill ha och som alla tjejer vill vara. Inte Darby förstås och de går inte ihop alls, trots att de har en historia ihop. Men så händer det oväntade. Bara några veckor innan Capris Sweet Seventeen dör hon vilket gör att den enda som kan se henne är Darby som också måste förklara för Capri vad som hänt och vad som hon behöver göra för att gå vidare. Men Capri vill inte gå vidare, hon vill komma tillbaka och om hon inte kan det vill hon uppleva sin fest.
Capri upptäcker att hon kan manipulera Darby och sätter därför press på henne: Se till att bli festen blir av i alla fall, annars... För att detta ska vara möjligt måste Darby bli mer populär, helt enkelt förvandlas till en av de där ytliga människorna som hon avskyr och ser igenom. I och med det händer det faktiskt saker, både på gott och ont, och parallellt lär hon känna den nya eleven Alex (Chosen Jacobs) som är charmig och bra men helt fel för Darby i hennes nya populära format. Livet blir komplicerat för Darby som måste bolla olika roller för att allt ska bli så bra som möjligt.
Jag blir lite förvirrad av filmen. Den anstränger sig mycket för att visa att man kan vara lite udda och utanför och att det är bättre än att vara som alla andra och bara bry sig om yta. Men sen så tycker den att det är bra med yta och popularitet också eftersom det stärker självförtroendet. Fast det är nog bästa att var lite udda i alla fall. Inte för mycket, men lite. Typ så, så med andra ord känns det som filmen är diaboliskt uttänkt för att passa flera målgrupper på samma gång. Och det är ju lite smart om än lite sladdrigt.
Trots förvirringen så har jag inte tråkigt när jag ser filmen. Den har ett bra driv och Riele Downs och Auli'i Cravalho gör sina roller stabilt och säkert. Faktum är att filmen är bättre än vad jag hade trott och då hör jag ju faktiskt inte till målgruppen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag trodde för en sekund att filmen var kanadensisk då Riele Downs säger "aboot" så där som kanadensare gör, vilket inte är så underligt då hon är kanadensiska. Men filmen är amerikansk. Trots det är den inspelad i Sydafrika, vilket inte alls märks. Den känns superamerikansk.
2. Några veteraner från USAs sitcomvärld är med bland skådespelarna som spelar döda personer, nämligen Tony Danza ("Taxi", "Who's the Boss?") och Wayne Knight ("Seinfeld", "Tredje klotet från solen").
3. "She's All That" och "Bring It On" är två filmer som filmen jämförts med. Jag skulle vilja skjuta in favoriten "Can’t buy me love" och Ulf Malmros "Rapport till himlen" som ett litet oväntat jämförelseobjekt (huvudpersonen drunknar och är död under några minuter, vaknar upp och kan se döda människor).
2. Några veteraner från USAs sitcomvärld är med bland skådespelarna som spelar döda personer, nämligen Tony Danza ("Taxi", "Who's the Boss?") och Wayne Knight ("Seinfeld", "Tredje klotet från solen").
3. "She's All That" och "Bring It On" är två filmer som filmen jämförts med. Jag skulle vilja skjuta in favoriten "Can’t buy me love" och Ulf Malmros "Rapport till himlen" som ett litet oväntat jämförelseobjekt (huvudpersonen drunknar och är död under några minuter, vaknar upp och kan se döda människor).
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
