Konstnärligt knepigt men konceptuellt kul
FILMEN"Åh, vad spännande med en norsk biopic om Edvard Munch", tänkte jag när filmen dök upp i Viaplays utbud och rent konceptuellt är det spännande, men rent konkret hade jag väldigt svårt att komma in i denna - givetvis - lätt konstnärliga film om konstnären. Det är inte dåligt men för mig blev det ingen snitslad bana till att tränga in i levnadshistorien.
Detta är förstås inte direkt oväntat då Henrik Martin Dahlsbakken och hans medförfattare valt ett lite annorlunda grepp med sin berättelse. Vi träffar Munch under fyra åldrar i hans liv, spelade av olika personer - Alfred Ekker Strande (ålder 21), Mattis Herman Nyquist (ålder 30), Ola G. Furuseth (ålder 45), Anne Krigsvoll (ålder 80) - och dessutom i olika stilar. Munch 21 är i romantisk sommarmiljö, Munch 30 är anakronistiskt utlyft till modern tid med klubbar och mobiltelefoner, Munch 45 är svartvitt bister och Munch 80 är nästan lite Dickensaktig. Dessutom spelas den äldsta versionen av Munch av en kvinna.
Ni ser ju, det är alltså ganska knepiga förutsättningar för att komma in i berättelsen, speciellt när vi hoppar mellan de olika epokerna. Men jag gillar det konceptuellt och jag inbillar mig att man ändå får en sorts helhetsbild av Edvard Munch. Framför allt gillar jag konklusionen på respektive tidslinje, vad det hela leder fram till.
Men jag har trots det svårt att ta in filmen och uppskatta den fullt ut. Emellanåt har jag inga problem med udda grepp eller tuggmotstånd när det gäller hur filmer berättas, men just i detta fall blev det för knepigt. Tyvärr.
Detta är förstås inte direkt oväntat då Henrik Martin Dahlsbakken och hans medförfattare valt ett lite annorlunda grepp med sin berättelse. Vi träffar Munch under fyra åldrar i hans liv, spelade av olika personer - Alfred Ekker Strande (ålder 21), Mattis Herman Nyquist (ålder 30), Ola G. Furuseth (ålder 45), Anne Krigsvoll (ålder 80) - och dessutom i olika stilar. Munch 21 är i romantisk sommarmiljö, Munch 30 är anakronistiskt utlyft till modern tid med klubbar och mobiltelefoner, Munch 45 är svartvitt bister och Munch 80 är nästan lite Dickensaktig. Dessutom spelas den äldsta versionen av Munch av en kvinna.
Ni ser ju, det är alltså ganska knepiga förutsättningar för att komma in i berättelsen, speciellt när vi hoppar mellan de olika epokerna. Men jag gillar det konceptuellt och jag inbillar mig att man ändå får en sorts helhetsbild av Edvard Munch. Framför allt gillar jag konklusionen på respektive tidslinje, vad det hela leder fram till.
Men jag har trots det svårt att ta in filmen och uppskatta den fullt ut. Emellanåt har jag inga problem med udda grepp eller tuggmotstånd när det gäller hur filmer berättas, men just i detta fall blev det för knepigt. Tyvärr.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. 30 000 konstverk lämnade Edvard Munch efter sig.
2. Vill man se hälften av dem får man besöka Munchmuseet i Oslo.
3. Redan 1974 gjordes en svensk-norsk film om Edvard Munch. På Wikipedia beskrivs "Edvard Munch" som "... en blandning av drama och essä och täcker cirka 40 år av Munchs liv, med fokus på yttre händelser som påverkat hans konstnärskap, i synnerhet i hans barndom och i hans förhållande till kvinnor. Alla skådespelare i filmen är amatörer." Låter inte helt lättsmält det heller.
2. Vill man se hälften av dem får man besöka Munchmuseet i Oslo.
3. Redan 1974 gjordes en svensk-norsk film om Edvard Munch. På Wikipedia beskrivs "Edvard Munch" som "... en blandning av drama och essä och täcker cirka 40 år av Munchs liv, med fokus på yttre händelser som påverkat hans konstnärskap, i synnerhet i hans barndom och i hans förhållande till kvinnor. Alla skådespelare i filmen är amatörer." Låter inte helt lättsmält det heller.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
