Oscarsvinnare som är vad den heter
FILMENDen här filmen handlar precis om det den heter: Kvinnor som samtalar. Det är inte en övergripande beskrivning utan exakt just det. Nästan hela filmen går ut på att skildra ett samtal mellan några kvinnor i olika åldrar. Nu är det inte vilka kvinnor som helst eller vilket samtal som helst. Under flera års tid har kvinnorna, unga som gamla, i en mennonitkoloni, blivit utsatta för övergrepp i sömnen. Detta fenomen har förklarats som en bestraffning från gud, men i själva verket har de blivit drogade av några förövare som nu infångats och häktats i en närliggande by. Alla männen är på plats under förhandlingarna men säger att kvinnorna måste förlåta förövarna för att bli garanterade en plats i himlen.
Under två dagar har kvinnorna i kolonin möjligheten att komma fram till ett beslut om hur de ska agera. Det finns tre alternativ: stanna kvar och inte göra någonting, stanna kvar och slåss eller lämna kolonin. I demokratisk ordning får alla rösta och flest kryss hamnar på de sista alternativen vilket gör att några familjer utses för att samtala och komma fram till ett beslut för hela gruppen.
Här ska jag förklara att mennoniter är en protestantisk, anabaptistisk frikyrka som är parallell med amishfolket. Alltså är miljön primitiv och "gammal" men den här historien utspelar sig 2010 och det finns faktiskt en verklig historia i bakgrunden. Mellan 2005 och 2009 utsattes kvinnor i en mennonitkoloni i Bolivia för exakt det som filmen skildrar, med undantaget att samtalet och beslutet är historiens fiktiva del. Filmen är baserad på Miriam Toews bok med samma namn som hon själv kallar en "reaktion genom fiktion" eller "kvinnlig fantasi" och det är lätt att applicera diskussionerna som följer på den verklighet som många kvinnor upplever i patriarkatet.
Det är förstås olika röster och åsikter som luftas under samtalet. Några är mer aggressivt laddade och vill slåss även om det innebär våldshandlingar som inte kan ångras, medan andra ser alternativet att lämna kolonin som det mest vettiga och fredliga. Men oavsett vad de väljer, vad blir konsekvenserna? Bland skådespelarna hittar vi bland annat Rooney Mara, Claire Foy, Jessie Buckley, Frances McDormand och Ben Whishaw som den skrivkunniga mannen som för protokoll under samtalet.
"Women Talking" är en ganska udda historia. Dels för att den skildrar ett samhälle med omoderna regler för kvinnor och män och dels för förledet till samtalet är vidrigt i sig. Inledningsvis är det lite svårt att hänga med och det känns som att filmen kommer att kännas väldigt lång utifrån sitt upplägg, men de dryga 100 minuterna går ganska fort. Det är ingen fredagsmysfilm, men sevärd ändå.
Under två dagar har kvinnorna i kolonin möjligheten att komma fram till ett beslut om hur de ska agera. Det finns tre alternativ: stanna kvar och inte göra någonting, stanna kvar och slåss eller lämna kolonin. I demokratisk ordning får alla rösta och flest kryss hamnar på de sista alternativen vilket gör att några familjer utses för att samtala och komma fram till ett beslut för hela gruppen.
Här ska jag förklara att mennoniter är en protestantisk, anabaptistisk frikyrka som är parallell med amishfolket. Alltså är miljön primitiv och "gammal" men den här historien utspelar sig 2010 och det finns faktiskt en verklig historia i bakgrunden. Mellan 2005 och 2009 utsattes kvinnor i en mennonitkoloni i Bolivia för exakt det som filmen skildrar, med undantaget att samtalet och beslutet är historiens fiktiva del. Filmen är baserad på Miriam Toews bok med samma namn som hon själv kallar en "reaktion genom fiktion" eller "kvinnlig fantasi" och det är lätt att applicera diskussionerna som följer på den verklighet som många kvinnor upplever i patriarkatet.
Det är förstås olika röster och åsikter som luftas under samtalet. Några är mer aggressivt laddade och vill slåss även om det innebär våldshandlingar som inte kan ångras, medan andra ser alternativet att lämna kolonin som det mest vettiga och fredliga. Men oavsett vad de väljer, vad blir konsekvenserna? Bland skådespelarna hittar vi bland annat Rooney Mara, Claire Foy, Jessie Buckley, Frances McDormand och Ben Whishaw som den skrivkunniga mannen som för protokoll under samtalet.
"Women Talking" är en ganska udda historia. Dels för att den skildrar ett samhälle med omoderna regler för kvinnor och män och dels för förledet till samtalet är vidrigt i sig. Inledningsvis är det lite svårt att hänga med och det känns som att filmen kommer att kännas väldigt lång utifrån sitt upplägg, men de dryga 100 minuterna går ganska fort. Det är ingen fredagsmysfilm, men sevärd ändå.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är som sagt baserad på en roman och regissören Sarah Polley står för adaptionen, vilken hon fick en Oscar för ("Bästa manus efter förlaga"). Filmen var även nominerad i kategorin "Bästa film".
2. Man har dragit ned mättnaden på fotot och landat i ett uttryck som nästan är svart-vitt men ändå inte. Detta ska förstärka känslan av "en värld som bleknat".
3. Filmen har producerats i den extra breda bildration 2.76:1.
2. Man har dragit ned mättnaden på fotot och landat i ett uttryck som nästan är svart-vitt men ändå inte. Detta ska förstärka känslan av "en värld som bleknat".
3. Filmen har producerats i den extra breda bildration 2.76:1.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
