Perversioner på parad
FILMENOm du har funderingar på hur livet tedde sig för en prostituerad i Tokyo på 90-talets början är "Tokyo decadence" filmen för dig. Den följer vardagen hos Ai (Miho Nikaido), som genom sitt tvivelaktiga yrkesval får träffa en hel del spännande personer i form av sadister, masochister och sådana som bara är direkt konstiga.
Filmen är episodiskt uppbygd, och fokuserar på Ais olika uppdrag. Det blir en hel del kopulering och förnedring för de flesta inblandade parter innan det hela är över, men mellan varven hinner karaktärerna även med vissa existentiella samtal, om vad som är viktigt i livet och så. En gammal yakuza-man berättar exempelvis att den enda verkliga självinsikt han nått under sitt långa liv är att han helt enkelt är pervers. Så insiktsfullt.
Skådespeleriet är inget att klaga på. Samtliga medverkande gestaltar trovärdigt sina depraverade karaktärer, även om de alla är ganska endimensionella. Nikaido har betydligt mer att jobba med, och det är en tid fascinerande att se hennes verklighet spelas upp. Men så småningom börjar filmen kännas repetitiv, och de perversa tablåerna mest som en lång uppräkning av kundregistrets olika böjelser.
Mot slutet är jag ganska trött på handlingens enformighet och vill mest att filmen ska vara över. Någon upplösning i ordets rätta bemärkelse kan man inte räkna med, då "Tokyo decadence" endast ger en "slice of life"-aktig inblick i Ais liv, och varken börjar eller slutar vid några dramaturgiska höjdpunkter.
Jag skulle inte sträcka mig så långt som att kalla "Tokyo decadence" för en erotisk film. Det sexuella beskrivs väldigt sakligt och inte alls med syfte att upphetsa. Filmen är som en karriärsinblick hos vilken annan yrkesgrupp som helst, och genom detta grepp får faktiskt filmskaparna fram en del intressanta poänger om dess ämne. Men konstigt nog känns filmen inte särskilt provocerande eller vågad, därtill är den något för slätstruken.
Filmen är episodiskt uppbygd, och fokuserar på Ais olika uppdrag. Det blir en hel del kopulering och förnedring för de flesta inblandade parter innan det hela är över, men mellan varven hinner karaktärerna även med vissa existentiella samtal, om vad som är viktigt i livet och så. En gammal yakuza-man berättar exempelvis att den enda verkliga självinsikt han nått under sitt långa liv är att han helt enkelt är pervers. Så insiktsfullt.
Skådespeleriet är inget att klaga på. Samtliga medverkande gestaltar trovärdigt sina depraverade karaktärer, även om de alla är ganska endimensionella. Nikaido har betydligt mer att jobba med, och det är en tid fascinerande att se hennes verklighet spelas upp. Men så småningom börjar filmen kännas repetitiv, och de perversa tablåerna mest som en lång uppräkning av kundregistrets olika böjelser.
Mot slutet är jag ganska trött på handlingens enformighet och vill mest att filmen ska vara över. Någon upplösning i ordets rätta bemärkelse kan man inte räkna med, då "Tokyo decadence" endast ger en "slice of life"-aktig inblick i Ais liv, och varken börjar eller slutar vid några dramaturgiska höjdpunkter.
Jag skulle inte sträcka mig så långt som att kalla "Tokyo decadence" för en erotisk film. Det sexuella beskrivs väldigt sakligt och inte alls med syfte att upphetsa. Filmen är som en karriärsinblick hos vilken annan yrkesgrupp som helst, och genom detta grepp får faktiskt filmskaparna fram en del intressanta poänger om dess ämne. Men konstigt nog känns filmen inte särskilt provocerande eller vågad, därtill är den något för slätstruken.
EXTRAMATERIALET
En trailer och en trailershow är vad som erbjuds.
TRE SAKER
1. Filmen regisserades av Ryû Murukami, som bland annat skrivit boken som låg till grund för Takashi Miikes "Audition".
2. Jag måste säga att jag är lite imponerad av modet hos huvudrollsinnehaverskan, då flertalet av scenerna är ordentligt exponerande.
3. I filmens mitt finns en härlig scen där en kund som gillar att bli strypt verkar omkomma, varpå hororna han köpt får väldigt bråttom därifrån. Han vaknar dock till senare och scenen är riktigt rolig. Jag hade gärna sett mer sådan svart humor.
2. Jag måste säga att jag är lite imponerad av modet hos huvudrollsinnehaverskan, då flertalet av scenerna är ordentligt exponerande.
3. I filmens mitt finns en härlig scen där en kund som gillar att bli strypt verkar omkomma, varpå hororna han köpt får väldigt bråttom därifrån. Han vaknar dock till senare och scenen är riktigt rolig. Jag hade gärna sett mer sådan svart humor.
JOEL FORNBRANT (2008-01-04)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
