Välgjord och oerhört rolig dokumentär
FILMENHur många skickliga manusförfattare man än kan dra ihop, så är det ingen som kan få till det drama som skildras i en riktigt bra dokumentär. Nu är det ju i och för sig så att även dokumentärer "skrivs" framför allt på klippbordet, men i alla fall: verkligheten överträffar alltid dikten.
Även "The King of Kong: A fistful of quarters" är inte helt opartisk i sin framställning. Det är ganska tydligt vem man ska hålla på i filmen och vem som framställs på sämst sätt. Här får vi en inblick i arkadsspelsfantasternas underbara värld. På 80-talet kunde man hitta arkadspel lite här och där i vardagen, men sen försvann flugan till fördel för konsollspel och dataspel. Men som allt annat finns det entusiaster kvar som lärt sig att bemästra dessa vanligtvis väldigt svåra spel efter konstens alla regler. Som Billy Mitchell och Steve Wiebe. De är båda hejare på "Donkey Kong". Billy sitter inne på ett till synes oslagbart världsrekord, satt redan på 80-talet, men Steve har givit sig 17 på att slå det.
Billy Mitchell är filmens satan. Han är en dryg och självgod person i flottig hockeyfrissa och grälla amerikanska slipsar. Han vet att han är bäst och han är inte främmande för att berätta det. Oavsett om det gäller arkadspel eller hot sauce. Han är bäst bara. Punkt.
Steve Weibe å sin sida är den klassiska helyllekillen med vissa OCD-tendenser. Han har åkt på några smällar i livet men han har även ansträngt sig hårt för att klara av än det ena och än det andra. Så när han riggar upp "Donkey Kong"-spelet i garaget är det för att slå Billys rekord, vilket han också gör.
Men det är inte så enkelt i arkadspelsvärlden. Man kan inte vara en helt okänd nykomling och göra anspråk på ett av historiens mest berömda rekord. Och det får Steve snabbt erfara. Som ett nav i den här historien finns Twin galaxies, en före detta arkadhall som nu blivit ett forum för spel och officiellt scoreboard på nätet. Grundaren Walter Day är överdomare och verkar vara en trevlig prick, dock lite skev, men trevlig. Twin galaxies ser över alla rekord, och skickar två personer som skruvar isär Steves maskin och när de hittar något som de tycker är konstigt i den och inser att Steve fått spelkretskortet av den illa omtyckta, eventuellt världsrekordhållande Mr Awesome kan de inte godkänna rekordet.
Det enda sättet för Steve att bevisa att han kan är att spela på en erkänd och godkänd maskin, och gärna mot Billy.
Första gången jag såg "The King of Kong" blev jag helt tagen. Det är en fruktansvärt bra dokumentär. Välgjord, spännande och så klart oerhört rolig. Det är något visst med entusiaster inom ett hyfsat snävt område. Allt blir så seriöst och allvarligt, vilket man som tittare på sätt och vis kan förstå, men samtidigt även underhållas av. Filmen är fylld av arkadsspelsentusiaster som är väldigt speciella personer. Folk som viger större delen av sitt liv åt att antingen spela spelen eller på något annat sätt vara involverade i den här världen. Det är både charmigt och fascinerande.
Som sagt är det ingen tvekan om vem man ska hålla på av Billy och Steve, och filmen är aningens vinklad till den senares fördel. Läser man på lite så inser man att sanningen skruvats till ganska mycket, men om man går efter själva filmupplevelsen så är det helt i sin ordning.
Verklighetens drama blir inte så mycket bättre än så här. Det här är en film som bara måste ses!
Även "The King of Kong: A fistful of quarters" är inte helt opartisk i sin framställning. Det är ganska tydligt vem man ska hålla på i filmen och vem som framställs på sämst sätt. Här får vi en inblick i arkadsspelsfantasternas underbara värld. På 80-talet kunde man hitta arkadspel lite här och där i vardagen, men sen försvann flugan till fördel för konsollspel och dataspel. Men som allt annat finns det entusiaster kvar som lärt sig att bemästra dessa vanligtvis väldigt svåra spel efter konstens alla regler. Som Billy Mitchell och Steve Wiebe. De är båda hejare på "Donkey Kong". Billy sitter inne på ett till synes oslagbart världsrekord, satt redan på 80-talet, men Steve har givit sig 17 på att slå det.
Billy Mitchell är filmens satan. Han är en dryg och självgod person i flottig hockeyfrissa och grälla amerikanska slipsar. Han vet att han är bäst och han är inte främmande för att berätta det. Oavsett om det gäller arkadspel eller hot sauce. Han är bäst bara. Punkt.
Steve Weibe å sin sida är den klassiska helyllekillen med vissa OCD-tendenser. Han har åkt på några smällar i livet men han har även ansträngt sig hårt för att klara av än det ena och än det andra. Så när han riggar upp "Donkey Kong"-spelet i garaget är det för att slå Billys rekord, vilket han också gör.
Men det är inte så enkelt i arkadspelsvärlden. Man kan inte vara en helt okänd nykomling och göra anspråk på ett av historiens mest berömda rekord. Och det får Steve snabbt erfara. Som ett nav i den här historien finns Twin galaxies, en före detta arkadhall som nu blivit ett forum för spel och officiellt scoreboard på nätet. Grundaren Walter Day är överdomare och verkar vara en trevlig prick, dock lite skev, men trevlig. Twin galaxies ser över alla rekord, och skickar två personer som skruvar isär Steves maskin och när de hittar något som de tycker är konstigt i den och inser att Steve fått spelkretskortet av den illa omtyckta, eventuellt världsrekordhållande Mr Awesome kan de inte godkänna rekordet.
Det enda sättet för Steve att bevisa att han kan är att spela på en erkänd och godkänd maskin, och gärna mot Billy.
Första gången jag såg "The King of Kong" blev jag helt tagen. Det är en fruktansvärt bra dokumentär. Välgjord, spännande och så klart oerhört rolig. Det är något visst med entusiaster inom ett hyfsat snävt område. Allt blir så seriöst och allvarligt, vilket man som tittare på sätt och vis kan förstå, men samtidigt även underhållas av. Filmen är fylld av arkadsspelsentusiaster som är väldigt speciella personer. Folk som viger större delen av sitt liv åt att antingen spela spelen eller på något annat sätt vara involverade i den här världen. Det är både charmigt och fascinerande.
Som sagt är det ingen tvekan om vem man ska hålla på av Billy och Steve, och filmen är aningens vinklad till den senares fördel. Läser man på lite så inser man att sanningen skruvats till ganska mycket, men om man går efter själva filmupplevelsen så är det helt i sin ordning.
Verklighetens drama blir inte så mycket bättre än så här. Det här är en film som bara måste ses!
EXTRAMATERIALET
Den svenska utgåvan har inget extramaterial, men den amerikanska är mer eller mindre proppfull.
Det hela inleds med en summering i textformat om vad som hänt efter att filmen spelades in, vilka nya rekord som satts och så vidare. Sedan finns det två olika kommentarspår att klicka igång, ett med filmmakarna och ett med Chris Carle från IGN och Jon M Gibson, grundaren av sajten i am 8-bit. Jag har inte haft tid att lyssna på något av dessa.
Sen kommer det intressanta, "bonus footage" och "extended interviews". I den första finns det bilder från Q&A:s och andra reaktioner på den färdiga filmen, samt en massa andra roliga klipp från inspelningen som inte räknas som "extended interviews". Det hela avslutas med ett spännnade klipp där man redigerat in Billys och Steves videoinspelningar från när de spelar "Donkey Kong" sida vid sida med kommentarer av Carle och Gibson. Här kan man jämföra deras spelstilar och det är mycket intressant.
I "extended interviews" finns såklart mer intervjumaterial med de medverkande i filmen samt en massa andra roliga personer som man delvis skymtade i filmen eller inte alls. En del av dessa är ännu mer skruvade och anledningen till att de inte kom med var att filmmakarna valde att fokusera på "Donkey Kong"-kampen. Mycket sevärt dock.
Resten av extramaterialet är mest småplock. "A really, really brief history of Donkey Kong" ger oss en kort animerad tillbakablick på hur spelet uppstod. "Really, really brief" var ordet... "Arcade glossary" bjuder på förklaringar av alla specialuttryck som finns i arkadvärlden och "i am 8-bit" bjuder på konst inspirerad av arkadspel etc. Lite småtrevligt att titta på.
Det hela inleds med en summering i textformat om vad som hänt efter att filmen spelades in, vilka nya rekord som satts och så vidare. Sedan finns det två olika kommentarspår att klicka igång, ett med filmmakarna och ett med Chris Carle från IGN och Jon M Gibson, grundaren av sajten i am 8-bit. Jag har inte haft tid att lyssna på något av dessa.
Sen kommer det intressanta, "bonus footage" och "extended interviews". I den första finns det bilder från Q&A:s och andra reaktioner på den färdiga filmen, samt en massa andra roliga klipp från inspelningen som inte räknas som "extended interviews". Det hela avslutas med ett spännnade klipp där man redigerat in Billys och Steves videoinspelningar från när de spelar "Donkey Kong" sida vid sida med kommentarer av Carle och Gibson. Här kan man jämföra deras spelstilar och det är mycket intressant.
I "extended interviews" finns såklart mer intervjumaterial med de medverkande i filmen samt en massa andra roliga personer som man delvis skymtade i filmen eller inte alls. En del av dessa är ännu mer skruvade och anledningen till att de inte kom med var att filmmakarna valde att fokusera på "Donkey Kong"-kampen. Mycket sevärt dock.
Resten av extramaterialet är mest småplock. "A really, really brief history of Donkey Kong" ger oss en kort animerad tillbakablick på hur spelet uppstod. "Really, really brief" var ordet... "Arcade glossary" bjuder på förklaringar av alla specialuttryck som finns i arkadvärlden och "i am 8-bit" bjuder på konst inspirerad av arkadspel etc. Lite småtrevligt att titta på.
TRE SAKER
1. Även om Billy Mitchell är en riktigt skitstövel (i alla fall utifrån den bild man får av honom i filmen) så måste man ju säga att hans meritlista talar för sig själv. Att han var den första (och enda?) att få maximalt tänkbara poäng i "Pac-man" är så klart väldigt imponerande.
2. Menyn på DVD:n är givetvis utformad som skärmen på ett arkadspel, pixligt och fint, så det ger genast en bra känsla.
3. Det ska nu bli en spelfilm av kampen mellan Billy och Steve. Det känns så klart helt onödigt och väldigt amerikanskt.
2. Menyn på DVD:n är givetvis utformad som skärmen på ett arkadspel, pixligt och fint, så det ger genast en bra känsla.
3. Det ska nu bli en spelfilm av kampen mellan Billy och Steve. Det känns så klart helt onödigt och väldigt amerikanskt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Steve Wiebe (1)
Steve Wiebe (1)
