Snygg, konstig och sådär
FILMENFans av Faith No More kan spana in sångaren Mike Patton som sadistisk karnevaldirektör och psykotisk storebror i detta utspejsade småstadsdrama. Historien bakom filmen bygger på ett verkligt mord som inträffade i en håla i Kansas på 50-talet.
I centrum finns Jimmy, en hunsad och smått efterbliven tonåring och hans familj bestående av en elak storebror och en tokreligiös morsa. När karnevalen kommer till stan träffar Jimmy Sandra, sångerska med en mörk hemlighet, och med en tidigare relation till Jimmys bror. Detta möte utlöser en händelsekedja där den äldre brodern försvinner och en polisutredning inleds. Detta är dock ingen thriller, vi vet redan från början vad orsaken till försvinnandet är, och resten av filmen observerar bara parallellt livet i staden respektive på karnevalen.
Det man först av allt slås av är "Firecracker"s visuella stil. Filmen är ibland svartvit, ibland färgsprakande, och stundtals svartvit med inslag av färg. Vad syftet med detta är vet jag inte riktigt, men filmen blir i alla fall aldrig ointressant att titta på. Regissören Steve Balderson slänger också ibland in långa tagningar med till synes irrelevant innehåll, använder förvirrande klippning och hoppar ohämmat fram och tillbaka i tiden, vilket stundtals gör "Firecracker" till en utmaning att se. Cynikern i mig säger att detta mest är till för att dölja att storyn i sig inte är särskilt speciell. Handlingen kan ärligt sammanfattas genom att säga "Någon blir mördad. Sen händer andra saker som inte har med det att göra".
Man har även trixat lite med rollbesättningarna. Som nämns i inledningen spelar Patton två roller i filmen, och så gör även Karen Black, som spelar både den religiösa modern och karnevalsångerskan. I fallet med Pattons roller känns valet naturligt, de två karaktärerna är egentligen identiska även om de existerar i olika kontexter, och även i Blacks fall finns likheter om än inte lika tydliga. Hon är filmens största behållning med två fantastiska rollprestationer, men den mest spännande frågan är hur Patton är som skådis. Tja, både bra och dålig blir svaret. Som storebrodern funkar han mycket bra och får in en hel del nyanser i sitt spel, medan han som karnevaldirektören känns väldigt överdriven. Det är möjligt att han blivit tillsagd att spela rollen så, men bra är det inte.
Filmens historia är extremt mörk och tragisk, och innehåller ett antal obehagliga scener. Men när den är över undrar jag om den är så speciell egentligen. Karnevalen, som har en stor uppsättning "freaks" med sig, och alla hemskheter som inträffar där kommer jag minnas, men filmens mordhistoria börjar redan tyna bort. "Firecracker" är mycket intressant och stundtals engagerande, och värd att se för den som orkar ta sig förbi konstigheterna. Något mästerverk är den tyvärr inte. Med en starkare och bättre definierad historia hade den kunnat vara en kanonfilm.
I centrum finns Jimmy, en hunsad och smått efterbliven tonåring och hans familj bestående av en elak storebror och en tokreligiös morsa. När karnevalen kommer till stan träffar Jimmy Sandra, sångerska med en mörk hemlighet, och med en tidigare relation till Jimmys bror. Detta möte utlöser en händelsekedja där den äldre brodern försvinner och en polisutredning inleds. Detta är dock ingen thriller, vi vet redan från början vad orsaken till försvinnandet är, och resten av filmen observerar bara parallellt livet i staden respektive på karnevalen.
Det man först av allt slås av är "Firecracker"s visuella stil. Filmen är ibland svartvit, ibland färgsprakande, och stundtals svartvit med inslag av färg. Vad syftet med detta är vet jag inte riktigt, men filmen blir i alla fall aldrig ointressant att titta på. Regissören Steve Balderson slänger också ibland in långa tagningar med till synes irrelevant innehåll, använder förvirrande klippning och hoppar ohämmat fram och tillbaka i tiden, vilket stundtals gör "Firecracker" till en utmaning att se. Cynikern i mig säger att detta mest är till för att dölja att storyn i sig inte är särskilt speciell. Handlingen kan ärligt sammanfattas genom att säga "Någon blir mördad. Sen händer andra saker som inte har med det att göra".
Man har även trixat lite med rollbesättningarna. Som nämns i inledningen spelar Patton två roller i filmen, och så gör även Karen Black, som spelar både den religiösa modern och karnevalsångerskan. I fallet med Pattons roller känns valet naturligt, de två karaktärerna är egentligen identiska även om de existerar i olika kontexter, och även i Blacks fall finns likheter om än inte lika tydliga. Hon är filmens största behållning med två fantastiska rollprestationer, men den mest spännande frågan är hur Patton är som skådis. Tja, både bra och dålig blir svaret. Som storebrodern funkar han mycket bra och får in en hel del nyanser i sitt spel, medan han som karnevaldirektören känns väldigt överdriven. Det är möjligt att han blivit tillsagd att spela rollen så, men bra är det inte.
Filmens historia är extremt mörk och tragisk, och innehåller ett antal obehagliga scener. Men när den är över undrar jag om den är så speciell egentligen. Karnevalen, som har en stor uppsättning "freaks" med sig, och alla hemskheter som inträffar där kommer jag minnas, men filmens mordhistoria börjar redan tyna bort. "Firecracker" är mycket intressant och stundtals engagerande, och värd att se för den som orkar ta sig förbi konstigheterna. Något mästerverk är den tyvärr inte. Med en starkare och bättre definierad historia hade den kunnat vara en kanonfilm.
EXTRAMATERIALET
På skiva två finns en maffig dokumentär på 100 minuter, där vi ingående får följa arbetet med filmen. Produktionen är mycket intressant, då filmen gjordes utanför Hollywood och med tajt budget. Steve Balderson och hans producerande pappa (!) talar uppriktigt om alla svårigheter med att överhuvudtaget få filmen gjord, och är man intresserad av arbetet bakom är denna dokumentär en riktig guldgruva.
Med finns även ett långt segment med bortplockade scener och ett kommentarspår.
Med finns även ett långt segment med bortplockade scener och ett kommentarspår.
TRE SAKER
1. Filmen är i widescreen, men den här utgåvan har inte anamorfisk bild. Obegripligt och oförlåtligt.
2. Karneval-freaks borde verkligen fixa ett fack som kan backa upp dem när de har en komplett galning till chef.
3. Vad jag lärde mig: onda karnevaldirektörer är maktfullkomliga och har ständigt en mobb till hands som är beredd att slå ihjäl folk mot betalning.
2. Karneval-freaks borde verkligen fixa ett fack som kan backa upp dem när de har en komplett galning till chef.
3. Vad jag lärde mig: onda karnevaldirektörer är maktfullkomliga och har ständigt en mobb till hands som är beredd att slå ihjäl folk mot betalning.
JOEL FORNBRANT (2008-03-17)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
