Rörigt trots bra grundstory
FILMENSamma dag som Sam (Chris Pine) får veta att han har tre dagar på sig att fixa en sak på jobbet för att inte få sparken får han också veta att hans pappa dött. Motvilligt åker han hem till LA för att ta ett sista farväl. Han får dock en överraskning då allt han ärver är en samling vinylskivor samtidigt som han får 150 000 dollar som han ska ge till en person vid namn Josh (Michael Hall D’Addario). Nyfiket letar Sam reda på denna Josh och inser att det är sonen till Sams okända syster Frankie (Elizabeth Banks). I stället för att bara lämna över pengarna börjar Sam umgås med både Frankie och Josh för att försöka förstå varför hans pappa hållit dem hemliga.
Anslaget är ganska förvirrande. Först får jag intrycket att filmen kommer handla om en författare eller musiker, sen känns det som en komedi om däck innan det övergår till ett drama om en person som är i ett förhållande han inte gillar. Det dröjer ganska länge innan jag inser att det är en film om en son som hade stora problem med sin pappa och som vid faderns död får veta att han har en syster och systerson. Av anslaget får jag också endast en riktig karaktärsbeskrivning av huvudkaraktären vilket är alldeles för lite. Då själva storyn drar igång har jag egentligen ingen aning om vem personen jag ska följa egentligen är.
Det finns några detaljer i filmen som är lätta att ifrågasätta vilket i sig gör att jag ifrågasätter större delen av filmen. Det främsta är tidsperspektivet. Om jag förstått det rätt så begravs Sams pappa dagen efter han dött, vilket händer väldigt sällan. Detta är en lätt åtgärd att fixa till genom att ta bort pressen från jobbet. Det ger egentligen ingenting till själva storyn. Visst finns det en poäng i att han desperat behöver pengar och får 150 000 för att ge till sin okända systerson, men i och med att han verkligen behöver de pengarna själv förstår jag inte varför han inte bara tar dem och låtsas som ingenting. Faktum är att jag skulle köpa Sams handlingar ännu mer om han fått sparken eller inte hade något jobb alls. Då hade också anslaget blivit mer förståeligt och sammanhängande med vad som faktiskt händer i filmen.
Bristerna finns och kunde lätt kunnat korrigeras, men det finns också ljuspunkter. Själva huvudstoryn är faktiskt riktigt intressant. Det är uppbyggt som det klassiska kärleksmötet, men jag som åskådare vet hela tiden att de aldrig kan sluta tillsammans. De är ju syskon. Ändå finns känslan där om att det kanske kommer en tvist i slutet, någon som också håller mitt intresse uppe hela tiden. Stort plus också till skådespelarinsatserna. Det finns inte en enda roll som inte spelas i mästarklass, med allt från Michelle Pfeiffer som Sams mamma till Michael Hall D’Addario som spelar Sams nyfunna systerson. I slutändan är detta faktiskt en film att se, bara man kan bortse från de mindre detaljerna som drar ner betyget något.
Anslaget är ganska förvirrande. Först får jag intrycket att filmen kommer handla om en författare eller musiker, sen känns det som en komedi om däck innan det övergår till ett drama om en person som är i ett förhållande han inte gillar. Det dröjer ganska länge innan jag inser att det är en film om en son som hade stora problem med sin pappa och som vid faderns död får veta att han har en syster och systerson. Av anslaget får jag också endast en riktig karaktärsbeskrivning av huvudkaraktären vilket är alldeles för lite. Då själva storyn drar igång har jag egentligen ingen aning om vem personen jag ska följa egentligen är.
Det finns några detaljer i filmen som är lätta att ifrågasätta vilket i sig gör att jag ifrågasätter större delen av filmen. Det främsta är tidsperspektivet. Om jag förstått det rätt så begravs Sams pappa dagen efter han dött, vilket händer väldigt sällan. Detta är en lätt åtgärd att fixa till genom att ta bort pressen från jobbet. Det ger egentligen ingenting till själva storyn. Visst finns det en poäng i att han desperat behöver pengar och får 150 000 för att ge till sin okända systerson, men i och med att han verkligen behöver de pengarna själv förstår jag inte varför han inte bara tar dem och låtsas som ingenting. Faktum är att jag skulle köpa Sams handlingar ännu mer om han fått sparken eller inte hade något jobb alls. Då hade också anslaget blivit mer förståeligt och sammanhängande med vad som faktiskt händer i filmen.
Bristerna finns och kunde lätt kunnat korrigeras, men det finns också ljuspunkter. Själva huvudstoryn är faktiskt riktigt intressant. Det är uppbyggt som det klassiska kärleksmötet, men jag som åskådare vet hela tiden att de aldrig kan sluta tillsammans. De är ju syskon. Ändå finns känslan där om att det kanske kommer en tvist i slutet, någon som också håller mitt intresse uppe hela tiden. Stort plus också till skådespelarinsatserna. Det finns inte en enda roll som inte spelas i mästarklass, med allt från Michelle Pfeiffer som Sams mamma till Michael Hall D’Addario som spelar Sams nyfunna systerson. I slutändan är detta faktiskt en film att se, bara man kan bortse från de mindre detaljerna som drar ner betyget något.
EXTRAMATERIALET
Kommentatorspåret med filmens manusförfattare och regissör Alex Kurtzman samt skådespelarna Chris Pine och Elizabeth Banks är faktiskt ganska intressant. Normalt brukar jag tycka det är tråkigt att sitta och se en hel film och endast lyssna på kommentarer, men här lyckas de hålla mitt intresse uppe.
Dessutom finns ett kommentarspår med Alex Kurtzman och Michelle Pfeiffer till utvalda scener. Även det ganska intressant och perfekt om man vill få några kommentarer, men inte orkar sig igenom hela filmen.
På DVD:n ligger också två sneek peeks på serierna "Once Upon a Time" och "Revenge". Egentligen förstår jag inte alls varför de ligger på just den här DVD:n då det känns som att serierna och filmen nödvändigtvis inte behöver ha samma publik.
Dessutom finns ett kommentarspår med Alex Kurtzman och Michelle Pfeiffer till utvalda scener. Även det ganska intressant och perfekt om man vill få några kommentarer, men inte orkar sig igenom hela filmen.
På DVD:n ligger också två sneek peeks på serierna "Once Upon a Time" och "Revenge". Egentligen förstår jag inte alls varför de ligger på just den här DVD:n då det känns som att serierna och filmen nödvändigtvis inte behöver ha samma publik.
TRE SAKER
1. Filmen marknadsförs som att den har samma studio som gjorde "The Help" ("Niceville") - DreamWorks. I och med att det är ett så pass stort företag som gör så mycket film och det är enda kopplingen mellan filmerna säger det egentligen ingenting.
2. Genom hela produktionen hette filmen "Welcome to People", men ändrades senare till "People Like Us".
3. Manuset är skrivet efter att en av manusförfattarna själv genomgått en liknande historia.
2. Genom hela produktionen hette filmen "Welcome to People", men ändrades senare till "People Like Us".
3. Manuset är skrivet efter att en av manusförfattarna själv genomgått en liknande historia.
EMMA ÅKERLIND (2013-06-23)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Chris Pine (17)
Chris Pine (17)
