Långdraget med distinkt känsla
FILMEN"Beaufort" utspelas år 2000 och skildrar vardagen hos en israelisk militärpluton stationerad vid ett gammalt fort i Libanon. Israelerna ockuperade fortet 1982, men nu är det dags att dra sig ur området och återvända hem, något som enligt de flesta soldaterna inte kan hända snart nog.
Befälet innehas av 22-årige Liraz, som utvecklat ett märkligt band till det anrika och omstridda fortet och som hyser ambivalenta känslor inför den slutgiltiga ordern - att spränga befästningen i luften och retirera. Samtidigt som hans pluton måste passa sig för dagliga raketattacker från en osynlig fiende, tär både isoleringen och förluster inom plutonen hårt på gruppen.
Trots att filmen berör ett så hett och känsligt ämne som den långrandiga konflikten mellan Israel och dess grannländer är "Beaufort" ingen politisk film. Det enda man kan ana är en lätt kritik av politiker och beslutsfattare som låter unga män dö i onödan, men detta är något som är del av hela krigsfilmsgenren och inte specifikt för denna film.
Istället fokuserar man på de enskilda soldaterna och deras vedermödor, men i sin strävan efter realism och vardagsberättande tillåts publiken aldrig att bli för nära fästa vid karaktärerna. Berättarvinkeln är helt enkelt för objektiv för att skapa en närhet till dem.
Kriget må vara historiens bakgrund, men här finns inga stridsscener eller eldstrider. Faktum är att vi inte vid ett enda tillfälle får se protagonisternas fiender. Dessa gör sig bara påminda genom ett evigt raketregn, som innan filmen är över har skördat ett antal människoliv.
Med över två timmars speltid, som till största delen ägnas åt konversation och kontemplation, är det lätt att känna att "Beaufort" drar ut väl länge på sin berättelse. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den blir småtråkig emellanåt, något som förstärks av narrativets antiklimaktiska karaktär. Precis som med själva mellanösternkonflikten är det svårt att tro att den någonsin ska ta slut. Dock finns det en ödslig skönhet i det isolerade fortet, och filmens starkaste kort är att den förmedlar en distinkt känsla av uppgivenhet och utsatthet. En film för magen snarare än hjärnan.
Befälet innehas av 22-årige Liraz, som utvecklat ett märkligt band till det anrika och omstridda fortet och som hyser ambivalenta känslor inför den slutgiltiga ordern - att spränga befästningen i luften och retirera. Samtidigt som hans pluton måste passa sig för dagliga raketattacker från en osynlig fiende, tär både isoleringen och förluster inom plutonen hårt på gruppen.
Trots att filmen berör ett så hett och känsligt ämne som den långrandiga konflikten mellan Israel och dess grannländer är "Beaufort" ingen politisk film. Det enda man kan ana är en lätt kritik av politiker och beslutsfattare som låter unga män dö i onödan, men detta är något som är del av hela krigsfilmsgenren och inte specifikt för denna film.
Istället fokuserar man på de enskilda soldaterna och deras vedermödor, men i sin strävan efter realism och vardagsberättande tillåts publiken aldrig att bli för nära fästa vid karaktärerna. Berättarvinkeln är helt enkelt för objektiv för att skapa en närhet till dem.
Kriget må vara historiens bakgrund, men här finns inga stridsscener eller eldstrider. Faktum är att vi inte vid ett enda tillfälle får se protagonisternas fiender. Dessa gör sig bara påminda genom ett evigt raketregn, som innan filmen är över har skördat ett antal människoliv.
Med över två timmars speltid, som till största delen ägnas åt konversation och kontemplation, är det lätt att känna att "Beaufort" drar ut väl länge på sin berättelse. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den blir småtråkig emellanåt, något som förstärks av narrativets antiklimaktiska karaktär. Precis som med själva mellanösternkonflikten är det svårt att tro att den någonsin ska ta slut. Dock finns det en ödslig skönhet i det isolerade fortet, och filmens starkaste kort är att den förmedlar en distinkt känsla av uppgivenhet och utsatthet. En film för magen snarare än hjärnan.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. "Beaufort" var förra årets Oscar-kandidat för Israel.
2. Regissören Joseph Cedar har själv en bakgrund inom Israels militär.
3. Filmen innehåller bra skådespeleri, även om jag under filmens gång drabbades svårt av det klassiska fenomenet där man hela tiden blandar ihop olika karaktärer.
2. Regissören Joseph Cedar har själv en bakgrund inom Israels militär.
3. Filmen innehåller bra skådespeleri, även om jag under filmens gång drabbades svårt av det klassiska fenomenet där man hela tiden blandar ihop olika karaktärer.
JOEL FORNBRANT (2009-01-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Alon Aboutboul (5)
Alon Aboutboul (5)
