En riktigt stor händelse i Norges historia
FILMENJag har aldrig varit överdrivet intresserad av andra världskriget så där som vissa människor kan vara. Med det sagt finns det uppenbara kunskapsluckor när det gäller kriget och jag får be eventuella norska läsare om ursäkt då jag inte alls kände till Slaget om Narvik förrän nu. I ett hundraårigt perspektiv är det förstås en av de där riktigt stora händelserna i Norges historia och därför känns det extra beklämmande att jag inte kände till det. Men igen: Jag har aldrig varit överdrivet intresserad av andra världskriget så där som vissa människor kan vara.
Norge var neutralt i kriget men hamnen i Narvik var viktig. Det var här den svenska järnmalmen från Kiruna fraktades vidare till Nazityskland för att bli vapen. Storbritannien hade gjort vissa åtgärder för att hålla tysk trafik borta från norska vatten, men tyskarna insåg hamnens betydelse och invaderade staden.
Den här filmen kretsar kring den norska korpralen Gunnar Tofte (Carl Martin Eggesbø) som har sin fru Ingrid (Kristine Hartgen) och son i Narvik. Natten när invasionen sker har han permis och kastas in i en ny verklighet. Bland annat blir han snabbt involverad i en brosprängning som leder till att han blir en krigsfånge. Parallellt dras Ingrid in i slaget då hon kan tyska och flitigt anlitas som tolk, vilket gör att hon uppskattas av tyskarna. Men samtidigt är hon engagerad i att gömma några britter och assisterar dem med all information om tyskarnas strategier hon kan få fram. Slaget om Narvik blir utdraget och Gunnar är inte krigsfånge för evigt och Ingrid tvingas till ett tufft val som ska visa sig bli ganska avgörande.
Hur besvärligt det än är att säga det så känns det som att krig blir allt verkligare när det kommer närmare. De scener som skildras i filmen med sönderbombade hus och civila som evakueras 150 mil norrut från där jag bor är vardag 200 mil österut i Ukraina precis just nu. Ibland skäms jag över den oerhört skyddade verkstad jag lever i där jag inte tar in det helvete som sker inte alls långt bort. I den synvinkeln gör "Narvik" ett jättejobb med att återge krigets fasor. Det är möjligen inte top notch-kvalitet på specialeffekterna men filmen fyller verkligen sin funktion som både ögonöppnare och historiskt intressant dokumentation.
Filmen är fullt godkänd men är kanske till sin story lite generisk. Förra året kom danska "Skuggan i mitt öga", även den på Netflix, som återgav en tragedi under andra världskriget som var gripande på ett helt vis. Den stora styrkan som "Narvik" har är att den lyfter fram karaktären Ingrid och de svårighet hon ställs för och i och med det skildrar en annan sida av krigsproblematiken.
Norge var neutralt i kriget men hamnen i Narvik var viktig. Det var här den svenska järnmalmen från Kiruna fraktades vidare till Nazityskland för att bli vapen. Storbritannien hade gjort vissa åtgärder för att hålla tysk trafik borta från norska vatten, men tyskarna insåg hamnens betydelse och invaderade staden.
Den här filmen kretsar kring den norska korpralen Gunnar Tofte (Carl Martin Eggesbø) som har sin fru Ingrid (Kristine Hartgen) och son i Narvik. Natten när invasionen sker har han permis och kastas in i en ny verklighet. Bland annat blir han snabbt involverad i en brosprängning som leder till att han blir en krigsfånge. Parallellt dras Ingrid in i slaget då hon kan tyska och flitigt anlitas som tolk, vilket gör att hon uppskattas av tyskarna. Men samtidigt är hon engagerad i att gömma några britter och assisterar dem med all information om tyskarnas strategier hon kan få fram. Slaget om Narvik blir utdraget och Gunnar är inte krigsfånge för evigt och Ingrid tvingas till ett tufft val som ska visa sig bli ganska avgörande.
Hur besvärligt det än är att säga det så känns det som att krig blir allt verkligare när det kommer närmare. De scener som skildras i filmen med sönderbombade hus och civila som evakueras 150 mil norrut från där jag bor är vardag 200 mil österut i Ukraina precis just nu. Ibland skäms jag över den oerhört skyddade verkstad jag lever i där jag inte tar in det helvete som sker inte alls långt bort. I den synvinkeln gör "Narvik" ett jättejobb med att återge krigets fasor. Det är möjligen inte top notch-kvalitet på specialeffekterna men filmen fyller verkligen sin funktion som både ögonöppnare och historiskt intressant dokumentation.
Filmen är fullt godkänd men är kanske till sin story lite generisk. Förra året kom danska "Skuggan i mitt öga", även den på Netflix, som återgav en tragedi under andra världskriget som var gripande på ett helt vis. Den stora styrkan som "Narvik" har är att den lyfter fram karaktären Ingrid och de svårighet hon ställs för och i och med det skildrar en annan sida av krigsproblematiken.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen blev uppskjuten i omgångar. Först på grund av pandemin och sen i samband med att kriget i Ukraina bröt ut då det av förklarliga skäl kändes olämpligt att ge ut filmen. På IMDB finns en tidig filmaffisch med julen 2020 som premiärdatum. Det blev ganska exakt två år senare som filmen gick upp på norska biografer.
2. Filmen är regisserad av, och delvis skriven av, Erik Skjoldbjærg vars största fjäder i hatten borde vara 1997-filmen "Insomnia" med Stellan Skarsgård som några år efter det gjordes i amerikansk remake. Det fick Skjoldbjærg att göra Hollywoodfilmen "Prozac Nation" (2001) men efter den har han enbart gjort norska produktioner, ofta verklighetsbaserade.
3. Jag misstänker att filmen kommer att vara aktuell för Amandaprisen, Norges motsvarighet till Guldbaggen. Till skillnad från det svenska priset som delas ut i januari, får norrmännen vänta till augusti innan priserna delas ut. Det betyder också att nomineringarna inte gjorts än.
2. Filmen är regisserad av, och delvis skriven av, Erik Skjoldbjærg vars största fjäder i hatten borde vara 1997-filmen "Insomnia" med Stellan Skarsgård som några år efter det gjordes i amerikansk remake. Det fick Skjoldbjærg att göra Hollywoodfilmen "Prozac Nation" (2001) men efter den har han enbart gjort norska produktioner, ofta verklighetsbaserade.
3. Jag misstänker att filmen kommer att vara aktuell för Amandaprisen, Norges motsvarighet till Guldbaggen. Till skillnad från det svenska priset som delas ut i januari, får norrmännen vänta till augusti innan priserna delas ut. Det betyder också att nomineringarna inte gjorts än.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
