Förändringar hos tre franska kvinnor
FILMENDet är en lagom uppmuntrande titel på den här franska filmen för vi som är runt 35 och kanske inte helt glada över det, men i och med att filmen handlar om tre kvinnor så kan jag andas ut en aning: igenkänningsfaktorn är nämligen på noll.
Tre barndomsvänninor har nått en ålder då de börjar reflektera över sina liv. Har det blivit som de föreställde sig, som de drömde att det skulle bli som yngre?
Allihop har ansenliga jobb, två av dem har man och barn, men är de lyckliga? Marie får inte det stöd och support från sin konstnärlige man som hon önskar och börjar söka sig bort från honom. När en regissör börjar uppvakta henne tar hon chansen, men gör det henne lyckligare?
Florence har varit en tyst liten mus i hela sitt liv och fogat sig i hur hennes chef behandlat henne under åtta år. Samma sak är det på hemmafronten - hennes man jobbar hela tiden och lyssnar inte på vad hon har att säga, ser inte hennes behov, ger henne inte kärlek. När Florence kommer underfund med att mannen är otrogen ser hon en chans att bryta upp från allt det dåliga.
Och så Juliette, singeln och filmens huvudperson, arg och vass i käften men oförmågen att hitta rätt man, och oförmågen att klara sin egen och sitt företags ekonomi. En snäll bankman försöker få henne på rätt fötter, men Juliette måste misslyckas ett par gånger till innan hon verkligen börjar ta itu med sitt liv.
Filmen skildrar ganska rejäla förändringar hos de tre kvinnorna, och gör det på ett ganska OK sätt. Filmen liknas vid "Sex and the city", men det känns mest som att det inte finns så många andra referenser att ta till. Visst, tjejerna umgås i grupp på restauranger och i lägenheter, snackar skit och allvar om vart annat, men i närheten av "Sex and the city":s välsnidade manus blir det inte.
Men det är ändå intressant att se filmen. Det är väldigt lätt att få en ensidig bild av kvinnors gemenskap genom alla amerikanska filmer och TV-serier på ämnet, så en fransk vinkel på det hela är välkommen.
Tre barndomsvänninor har nått en ålder då de börjar reflektera över sina liv. Har det blivit som de föreställde sig, som de drömde att det skulle bli som yngre?
Allihop har ansenliga jobb, två av dem har man och barn, men är de lyckliga? Marie får inte det stöd och support från sin konstnärlige man som hon önskar och börjar söka sig bort från honom. När en regissör börjar uppvakta henne tar hon chansen, men gör det henne lyckligare?
Florence har varit en tyst liten mus i hela sitt liv och fogat sig i hur hennes chef behandlat henne under åtta år. Samma sak är det på hemmafronten - hennes man jobbar hela tiden och lyssnar inte på vad hon har att säga, ser inte hennes behov, ger henne inte kärlek. När Florence kommer underfund med att mannen är otrogen ser hon en chans att bryta upp från allt det dåliga.
Och så Juliette, singeln och filmens huvudperson, arg och vass i käften men oförmågen att hitta rätt man, och oförmågen att klara sin egen och sitt företags ekonomi. En snäll bankman försöker få henne på rätt fötter, men Juliette måste misslyckas ett par gånger till innan hon verkligen börjar ta itu med sitt liv.
Filmen skildrar ganska rejäla förändringar hos de tre kvinnorna, och gör det på ett ganska OK sätt. Filmen liknas vid "Sex and the city", men det känns mest som att det inte finns så många andra referenser att ta till. Visst, tjejerna umgås i grupp på restauranger och i lägenheter, snackar skit och allvar om vart annat, men i närheten av "Sex and the city":s välsnidade manus blir det inte.
Men det är ändå intressant att se filmen. Det är väldigt lätt att få en ensidig bild av kvinnors gemenskap genom alla amerikanska filmer och TV-serier på ämnet, så en fransk vinkel på det hela är välkommen.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är av samma slag som Atlantic verkar ha på alla sina släpp just nu: talent files och en trailer. Föga upphetsande.
TRE SAKER
1. När filmen drar igång skrivs den svenska titeln som "35 och lite till".
2. Filmen beskrivs som en dramakomedi, men speciellt komisk är den inte förutom en scen där Juliette går på konsert med "Norges främste frijazztrumpetare". Hennes reaktioner på eländet är obetalbara.
3. Apropå musik läggs Portisheads "Glory box" in väldigt snyggt in i filmen på ett mycket lämpligt ställe, medan Gloria Gaynors "I will survive" (komplett med tokdans från tjejerna) känns lite för given och enkel i filmen.
2. Filmen beskrivs som en dramakomedi, men speciellt komisk är den inte förutom en scen där Juliette går på konsert med "Norges främste frijazztrumpetare". Hennes reaktioner på eländet är obetalbara.
3. Apropå musik läggs Portisheads "Glory box" in väldigt snyggt in i filmen på ett mycket lämpligt ställe, medan Gloria Gaynors "I will survive" (komplett med tokdans från tjejerna) känns lite för given och enkel i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
