Vacker, värdigt och Oscarsbelönat
FILMEN"Återskapandet av den eviga skönhet hos en människa som blivit kall. Alltsammans stilla och lugnt utfört och med stor precision. Men mest av allt, med kärleksfull omsorg så att den avlidne får en ansenlig start på sin sista resa. Det hela görs så fridfullt att det kommer att förbli ett vackert minne."
Ovanstående är en inre monolog hos "Avskeds" huvudperson Daigo Kobayashi när han börjar inse värdet och skönheten i sitt nya yrke. Han flyttar tillbaka till sin hemstad efter att hans orkester i Tokyo upplösts. Daigo har investerat mycket i sitt cellospelande men drabbas av prestationsångest och lägger ned helt och hållet. Frun Mika följer med hem till den lilla staden där de bor i Daigos mammas hus nu när hon inte längre finns bland dem.
En annons leder honom till en firma som han tror är en resebyrå. Men det är ett stavfel i annonsen - de håller inte på med "avgångar" utan "bortgångar". Firman sysslar nämligen med en komplicerad ceremoni där de tvättar, klär och sminkar lik medan familjen tar avsked. Firman är liten, det är bara chefen och en sekreterare. Daigo tvekar men blir genast anställd och kastas in i ett yrke som anses fult och orent, men när väl chefen och Daigo arbetar är det med stor värdighet. Genom detta makabra yrke kan Daigo bearbeta sina egna inre demoner där en frånvarande far spelar en stor roll.
"Avsked" kammade hem Oscarsstatyetten för bästa utländska film vid förra årets gala och det är inte svårt att förstå varför, säger jag utan att ha sett de andra nominerade filmerna. Det är en typisk vinnarfilm, men det är samtidigt en oerhört fin film. Ceremonin som utförs är sakralt vacker och trots att den utförs många gånger i filmen slutar den aldrig att vara det.
Filmtiteln har många betydelser och filmen har ett djup som berör. Tonsatt med i princip enbart cellomusik får den automatiskt ett sentimentalt anslag som går rätt in i hjärtat. Det är helt enkelt en fantastisk film som måste ses.
Ovanstående är en inre monolog hos "Avskeds" huvudperson Daigo Kobayashi när han börjar inse värdet och skönheten i sitt nya yrke. Han flyttar tillbaka till sin hemstad efter att hans orkester i Tokyo upplösts. Daigo har investerat mycket i sitt cellospelande men drabbas av prestationsångest och lägger ned helt och hållet. Frun Mika följer med hem till den lilla staden där de bor i Daigos mammas hus nu när hon inte längre finns bland dem.
En annons leder honom till en firma som han tror är en resebyrå. Men det är ett stavfel i annonsen - de håller inte på med "avgångar" utan "bortgångar". Firman sysslar nämligen med en komplicerad ceremoni där de tvättar, klär och sminkar lik medan familjen tar avsked. Firman är liten, det är bara chefen och en sekreterare. Daigo tvekar men blir genast anställd och kastas in i ett yrke som anses fult och orent, men när väl chefen och Daigo arbetar är det med stor värdighet. Genom detta makabra yrke kan Daigo bearbeta sina egna inre demoner där en frånvarande far spelar en stor roll.
"Avsked" kammade hem Oscarsstatyetten för bästa utländska film vid förra årets gala och det är inte svårt att förstå varför, säger jag utan att ha sett de andra nominerade filmerna. Det är en typisk vinnarfilm, men det är samtidigt en oerhört fin film. Ceremonin som utförs är sakralt vacker och trots att den utförs många gånger i filmen slutar den aldrig att vara det.
Filmtiteln har många betydelser och filmen har ett djup som berör. Tonsatt med i princip enbart cellomusik får den automatiskt ett sentimentalt anslag som går rätt in i hjärtat. Det är helt enkelt en fantastisk film som måste ses.
EXTRAMATERIALET
Bara filmens trailer som anspelar på de lättare bitarna av filmen.
TRE SAKER
1. Tidernas snabbaste anställningsintervju finns med här:
Chefen: Är du villig att arbeta hårt?
Daigo: Jadå.
Chefen: Du är anställd. Hur var namnet?
Daigo: Daigo Kobayashi.
Chefen (till sin sekreterare): Ordnar du visitkort åt honom?
2. Ovanstående är ett av de mer humoristiska inslagen i filmen. Det finns en del sådana som lättar upp lite.
3. En ynka grej gillar jag inte med filmen och det är Daigos överdrivna reaktion när han får höra att orkesten ska upplösas. Det är en reaktion som känns typisk japansk och i filmens helhet är den helt fel.
Chefen: Är du villig att arbeta hårt?
Daigo: Jadå.
Chefen: Du är anställd. Hur var namnet?
Daigo: Daigo Kobayashi.
Chefen (till sin sekreterare): Ordnar du visitkort åt honom?
2. Ovanstående är ett av de mer humoristiska inslagen i filmen. Det finns en del sådana som lättar upp lite.
3. En ynka grej gillar jag inte med filmen och det är Daigos överdrivna reaktion när han får höra att orkesten ska upplösas. Det är en reaktion som känns typisk japansk och i filmens helhet är den helt fel.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
