Sveriges första såpa avslutas utan sting
FILMENAndra säsongen av "Lösa förbindelser" är sämre än första. Det känns helt klart som om man tappat stinget och en självklarhet att inte göra fler säsonger än dessa två. "Lösa förbindelser" hade premiär i tv-rutan i mars 1985 och anses vara Sveriges första riktiga tv-såpa även om man ofta vill tro att "Varuhuset" var den första. Det som skiljer den här såpan från till exempel "Varuhuset" är att det här verkligen är en såpa och ingen dramaserie. Likheterna med amerikansk tvål är slående och det är ruggigt pinsamt rakt igenom.
Handlingen utspelar sig i Stockholm där konstnären Karl Henrik (Börje Ahlstedt) målar tavlor på löpande band. I andra säsongen börjar han också att förfalska en Anders Zorn, allt för att hämnas på Tom Schilden (Ulf Brunnberg) som tidigare hade ihop det med Karl Henriks fru Clair (Evabritt Strandberg), som nu separerat från Karl Henrik. I stället är Karl Henrik tillsammans med Ann-Christine som nu är med barn. Karl Henriks dotter Lollo (Jonna Arb) arbetar inom reklambranschen tillsammans med Karl Henriks vän John (Lars Lind) som dessutom har barnen Paul (Pierre Wilkner) och Katarina (Sissela Kyle) tillsammans med Clair. John är nu gift med Kerstin (Marika Lindström) som har ett gott öga till kvinnokarlen Karl Henrik. Kerstin börjar tröttna på livet som hemmafru och vill starta en kvarterskrog. Tom är fortfarande gift med Hillevi (Suzanne Ernrup), trots alla sina kvinnoaffärer. Hillevi gör dock allt för att kunna skiljas från sin man.
Bortsett från allt negativt jag skrev om första säsongen tillkommer det ny kritik under säsong två. Att skådespelarna spelar över, är dåliga och att porrfilmsmusiken är störande stämmer fortfarande. Utöver detta inser jag under säsong två vilken jobbig och konstlad dialog serien har. De pratar ibland som att de är flera hundra år äldre än vad de är. Hundra år kanske är överdrivet, men en pilsnerfilm från 50-talet känns inte långt borta. Dessutom är tänket mellan män och kvinnor otroligt förlegat hos vissa av karaktärerna trots att serien ändå inte är äldre än 25 år. Det har hänt en hel del i den utvecklingen, tack för det. Ett exempel på det är att karaktären John inte kan förstå hur hans fru Kerstin vill arbeta, hon borde ju gilla att vara hemma och diska, tvätta och städa. Att replikerna många gånger faller in i gammeldags språk händer också genomgående. I en scen säger Hillevi "Elias ser generad ut" i stället för att säga "du ser genererad ut", eftersom Elias står mitt emot henne och pratar med henne. Att sedan gamla människor kallas så där lite käckt för tjejer och killar upplever jag som ruggigt flåshurtigt. Att det dessutom förekommer ganska många stakningar tycker jag känns väldigt b. En omtagning hade vid flertal tillfällen varit på sin plats.
Relationerna mellan barn och föräldrar känns nio gånger av tio som kompisrelationer i stället för den relation som de borde ha. Man dricker alkohol tillsammans, lagar middagar och är helt klart mer som vänner än till exempel pappa och dotter. Därför är det många gånger svårt att förstå att de som spelar någons barn i serien inte ska vara så gamla, även om de upplevs att vara i 30-årsåldern på grund av sitt sätt att vara och prata. För just språket är vid allt för många tillfällen otroligt svårtuggat. Man väljer att kasta sig med ord som jag aldrig hört förut. Var tv-tittarna mer allmänbildade för 25 år sedan eller var seriens språk allt för högtravande redan då?
Det roliga med att se så här gamla produktioner är dock allt som på den tiden var självklart men som i dag känns helt absurt. Några sådana saker är till exempel att alla röker hela tiden och överallt. Att gravida dricker alkohol utan minsta bekymmer, något som i dagsläget inte ses med blida ögon, känns helt sjukt.
"Lösa förbindelser" gick i graven efter två säsonger och sedan kom "Varuhuset" där flera av skådespelarna också medverkade. Även om serien kanske har sin charm tillför den inte mycket för oss i dag.
Handlingen utspelar sig i Stockholm där konstnären Karl Henrik (Börje Ahlstedt) målar tavlor på löpande band. I andra säsongen börjar han också att förfalska en Anders Zorn, allt för att hämnas på Tom Schilden (Ulf Brunnberg) som tidigare hade ihop det med Karl Henriks fru Clair (Evabritt Strandberg), som nu separerat från Karl Henrik. I stället är Karl Henrik tillsammans med Ann-Christine som nu är med barn. Karl Henriks dotter Lollo (Jonna Arb) arbetar inom reklambranschen tillsammans med Karl Henriks vän John (Lars Lind) som dessutom har barnen Paul (Pierre Wilkner) och Katarina (Sissela Kyle) tillsammans med Clair. John är nu gift med Kerstin (Marika Lindström) som har ett gott öga till kvinnokarlen Karl Henrik. Kerstin börjar tröttna på livet som hemmafru och vill starta en kvarterskrog. Tom är fortfarande gift med Hillevi (Suzanne Ernrup), trots alla sina kvinnoaffärer. Hillevi gör dock allt för att kunna skiljas från sin man.
Bortsett från allt negativt jag skrev om första säsongen tillkommer det ny kritik under säsong två. Att skådespelarna spelar över, är dåliga och att porrfilmsmusiken är störande stämmer fortfarande. Utöver detta inser jag under säsong två vilken jobbig och konstlad dialog serien har. De pratar ibland som att de är flera hundra år äldre än vad de är. Hundra år kanske är överdrivet, men en pilsnerfilm från 50-talet känns inte långt borta. Dessutom är tänket mellan män och kvinnor otroligt förlegat hos vissa av karaktärerna trots att serien ändå inte är äldre än 25 år. Det har hänt en hel del i den utvecklingen, tack för det. Ett exempel på det är att karaktären John inte kan förstå hur hans fru Kerstin vill arbeta, hon borde ju gilla att vara hemma och diska, tvätta och städa. Att replikerna många gånger faller in i gammeldags språk händer också genomgående. I en scen säger Hillevi "Elias ser generad ut" i stället för att säga "du ser genererad ut", eftersom Elias står mitt emot henne och pratar med henne. Att sedan gamla människor kallas så där lite käckt för tjejer och killar upplever jag som ruggigt flåshurtigt. Att det dessutom förekommer ganska många stakningar tycker jag känns väldigt b. En omtagning hade vid flertal tillfällen varit på sin plats.
Relationerna mellan barn och föräldrar känns nio gånger av tio som kompisrelationer i stället för den relation som de borde ha. Man dricker alkohol tillsammans, lagar middagar och är helt klart mer som vänner än till exempel pappa och dotter. Därför är det många gånger svårt att förstå att de som spelar någons barn i serien inte ska vara så gamla, även om de upplevs att vara i 30-årsåldern på grund av sitt sätt att vara och prata. För just språket är vid allt för många tillfällen otroligt svårtuggat. Man väljer att kasta sig med ord som jag aldrig hört förut. Var tv-tittarna mer allmänbildade för 25 år sedan eller var seriens språk allt för högtravande redan då?
Det roliga med att se så här gamla produktioner är dock allt som på den tiden var självklart men som i dag känns helt absurt. Några sådana saker är till exempel att alla röker hela tiden och överallt. Att gravida dricker alkohol utan minsta bekymmer, något som i dagsläget inte ses med blida ögon, känns helt sjukt.
"Lösa förbindelser" gick i graven efter två säsonger och sedan kom "Varuhuset" där flera av skådespelarna också medverkade. Även om serien kanske har sin charm tillför den inte mycket för oss i dag.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I säsong två får vi möta en yngre Bert-Åke Varg och Per Mattsson i två småroller.
2. Många av avsnitten är osynkade, vilket är otroligt irriterande. En kul sak är att avsnitt 19, 27, 29 och 30 endast finns sparade med text i bild. Dessa avsnitt kan alltså inte ses utan text. Inte så kul i sig, men man har varnat om det i en röd ruta på boxens baksida.
3. I ett avsnitt åker an av karaktärerna iväg, avliden, i en ambulans. Ambulansens registreringsnummer är BYE. Jag tror inte att seriens skapare tänkt på det, men kul var det.
2. Många av avsnitten är osynkade, vilket är otroligt irriterande. En kul sak är att avsnitt 19, 27, 29 och 30 endast finns sparade med text i bild. Dessa avsnitt kan alltså inte ses utan text. Inte så kul i sig, men man har varnat om det i en röd ruta på boxens baksida.
3. I ett avsnitt åker an av karaktärerna iväg, avliden, i en ambulans. Ambulansens registreringsnummer är BYE. Jag tror inte att seriens skapare tänkt på det, men kul var det.
MARIA EREMO (2010-09-12)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
