Nästan tre timmar men bara halva storyn
FILMENDen Golden Globe-belönade miniserien "Carlos" var på fem och en halv timme fördelade på tre avsnitt. Här i Sverige får vi ta del av en väldigt grovt nedklippt filmversion (med titeltillägget "The Jackal") på blott hälften av tiden. Nu är två timmar och 45 minuter väldigt långt, men det känns stundtals väldigt tydligt att detta är en stympad version av något större. Det går fort framåt och det är inte helt lätt att hänga med i historien.
Det verkar råda en trend om att skildra män som står utanför lagen i rejäla, och välgjorda filmatiseringar. "Carlos The Jackal" föregås av Steven Soderberghs dubbelmacka om Che Guevara och det lika omfattande porträttet av den franska supergangstern Jacques Mesrine. Man kan även göra en koppling till "Der Baader Meinhof Komplex" som liksom denna film skildrar terrorister.
Carlos, född som Ilich Ramírez Sánchez i Venezuela, är en revolutionär som snabbt blir en aktad och fruktad terrorist. Drivkraften är att slåss mot imperalismen, men det är hos Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) som han blir "Carlos" med hela världen. Den centrala biten i historien är när Carlos och medhjälpare stormade ett OPEC-möte i Wien, 1975. Det är lite av filmens klimax, men den kommer relativt tidigt och det som följer därpå är bara smått rörigt, speciellt efter att Carlos uteslutits ur PFLP och "startar eget". Den sista timmen vet jag varken vad som händer eller varför det händer. Här känns det verkligen som att det saknas väsentlig information.
Även om jag personligen inte får ut så otroligt mycket av filmen så måste jag ändå säga att det är en välgjord historia, och Édgar Ramírez som gör huvudrollen gör den fantastiskt bra. Han har pondus nog att bära upp karaktären och lyckas med alla tänkbara medel gestalta sin förlaga under en 20-årsperiod. Frisyrer och hållning justeras efter tid och ålder, men framför allt har Ramírez gjort en "De Niro" och lagt på sig en massa extrakilon och är i ena scenen vältränad och i andra pluffsig värre. Det är kanske egentligen inget att imponeras av, men man kan inte undkomma att Ramírez gått in i karaktären till 100%.
Det är en rejäl pjäs att sätta sig in i, och jag tror inte det skadar med lite förkunskaper. Samtidigt tror jag att filmen skulle varit bättre om den hade presenterats i sitt ursprungsformat, för det känns verkligen som man fått döda rätt många älsklingar för att få till en filmvariant.
Det verkar råda en trend om att skildra män som står utanför lagen i rejäla, och välgjorda filmatiseringar. "Carlos The Jackal" föregås av Steven Soderberghs dubbelmacka om Che Guevara och det lika omfattande porträttet av den franska supergangstern Jacques Mesrine. Man kan även göra en koppling till "Der Baader Meinhof Komplex" som liksom denna film skildrar terrorister.
Carlos, född som Ilich Ramírez Sánchez i Venezuela, är en revolutionär som snabbt blir en aktad och fruktad terrorist. Drivkraften är att slåss mot imperalismen, men det är hos Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) som han blir "Carlos" med hela världen. Den centrala biten i historien är när Carlos och medhjälpare stormade ett OPEC-möte i Wien, 1975. Det är lite av filmens klimax, men den kommer relativt tidigt och det som följer därpå är bara smått rörigt, speciellt efter att Carlos uteslutits ur PFLP och "startar eget". Den sista timmen vet jag varken vad som händer eller varför det händer. Här känns det verkligen som att det saknas väsentlig information.
Även om jag personligen inte får ut så otroligt mycket av filmen så måste jag ändå säga att det är en välgjord historia, och Édgar Ramírez som gör huvudrollen gör den fantastiskt bra. Han har pondus nog att bära upp karaktären och lyckas med alla tänkbara medel gestalta sin förlaga under en 20-årsperiod. Frisyrer och hållning justeras efter tid och ålder, men framför allt har Ramírez gjort en "De Niro" och lagt på sig en massa extrakilon och är i ena scenen vältränad och i andra pluffsig värre. Det är kanske egentligen inget att imponeras av, men man kan inte undkomma att Ramírez gått in i karaktären till 100%.
Det är en rejäl pjäs att sätta sig in i, och jag tror inte det skadar med lite förkunskaper. Samtidigt tror jag att filmen skulle varit bättre om den hade presenterats i sitt ursprungsformat, för det känns verkligen som man fått döda rätt många älsklingar för att få till en filmvariant.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen är ungefär 20 minuter lång och inte så där överdrivet intressant. Bilder från inspelningarna varvas med ett och annat citat från de inblandade. Vad vi bland annat får lära oss är att man med flit övergivet alla ambitioner att att skildra den verkliga historien och sanningen, för att få till en bättre filmisk historia. Det är helt okej tycker jag.
TRE SAKER
1. Man är duktig på att redovisa var man är med textskyltar, men sämre med årtal. Det är rätt svårt få ett grepp om tiden.
2. Den verkliga Carlos, idag dömd till livstids fängelse, har öppet kritiserat miniserien och lämnat in i ett antal stämningsansökningar.
3. Detta är verkligen en internationell filmatisering. Produktionen är tysk/fransk, Édgar Ramírez är precis som Carlos från Venezuela, man flaxar runt överallt i världen (åtminstone i filmens historia) och det pratas kanske ett tiotal olika språk, fast mest engelska.
2. Den verkliga Carlos, idag dömd till livstids fängelse, har öppet kritiserat miniserien och lämnat in i ett antal stämningsansökningar.
3. Detta är verkligen en internationell filmatisering. Produktionen är tysk/fransk, Édgar Ramírez är precis som Carlos från Venezuela, man flaxar runt överallt i världen (åtminstone i filmens historia) och det pratas kanske ett tiotal olika språk, fast mest engelska.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Édgar Ramírez (8)
Édgar Ramírez (8)
