En zombiefilm som saknar motstycke
FILMEN"Fido" är något så ovanligt som en zombiekomedi som utspelar sig i USA under 50-talet. När vi kommer in i filmen har zombieepidemin startat, Zombiekriget utbrutit och avslutats och människorna lärt sig att hantera zombierna. Man har uppfunnit en halskrage som, när den är påslagen, gör zombierna fromma som lamm. De gör vad de blir tillsagda och arbetar nu som personliga uppassare åt människor.
Familjen Robinson har just skaffat sin första zombie. Eller rättare sagt Helen har skaffat familjens första zombie. Bill är dock inget vidare förtjust i att ha en zombie i huset. Han var nämligen med om en traumatisk upplevelse som barn då han tvingades döda sin far efter att denne blivit zombie. Motvilligt går han dock med på att behålla zombien, under förutsättning att han står kedjad utomhus nattetid. Timmy, Helen och Bills son, fattar snabbt tycke för zombien och döper honom till Fido.
Hela konceptet med zombies i 50-talets helylle-USA känns smått bisarrt, men samtidigt spännande och nytänkande. Allt är dessutom väldigt överdrivet i filmen. Färgerna är extra starka, leendena är extra vita, de goda är extra goda och så vidare. Allt detta gör att man köper filmen och den blir dessutom rätt kul. Dess zombies har dock inte mycket gemensamt med skräckfilmernas zombies. Här kan de både förstå lite och le, något som skräckfilmszombies saknar helt.
Jag gillar "Fido". Den känns som sagt nyskapande i den meningen att den blandar det som tidigare varit oblandbart. Sen måste man dock vara helt införstådd med att det är en komedi och inget annat.
Familjen Robinson har just skaffat sin första zombie. Eller rättare sagt Helen har skaffat familjens första zombie. Bill är dock inget vidare förtjust i att ha en zombie i huset. Han var nämligen med om en traumatisk upplevelse som barn då han tvingades döda sin far efter att denne blivit zombie. Motvilligt går han dock med på att behålla zombien, under förutsättning att han står kedjad utomhus nattetid. Timmy, Helen och Bills son, fattar snabbt tycke för zombien och döper honom till Fido.
Hela konceptet med zombies i 50-talets helylle-USA känns smått bisarrt, men samtidigt spännande och nytänkande. Allt är dessutom väldigt överdrivet i filmen. Färgerna är extra starka, leendena är extra vita, de goda är extra goda och så vidare. Allt detta gör att man köper filmen och den blir dessutom rätt kul. Dess zombies har dock inte mycket gemensamt med skräckfilmernas zombies. Här kan de både förstå lite och le, något som skräckfilmszombies saknar helt.
Jag gillar "Fido". Den känns som sagt nyskapande i den meningen att den blandar det som tidigare varit oblandbart. Sen måste man dock vara helt införstådd med att det är en komedi och inget annat.
EXTRAMATERIALET
Inget tyvärr.
TRE SAKER
1. Vår egen Peter Stormare fick först rollen som Fido. Dock hoppade han av när han fick rollen i "Prison Break" en vecka innan inspelningen började.
2. I filmen blir Helen gravid och enda anledningen till det var att hon var gravid på riktigt. Det fanns inte med i det ursprungliga manuset.
3. När Helen skjuter en zombie gör hon det nio gånger utan att ladda om pistolen som rymmer sex skott. Förmodligen är detta ett medvetet "misstag" av filmmakarna.
2. I filmen blir Helen gravid och enda anledningen till det var att hon var gravid på riktigt. Det fanns inte med i det ursprungliga manuset.
3. När Helen skjuter en zombie gör hon det nio gånger utan att ladda om pistolen som rymmer sex skott. Förmodligen är detta ett medvetet "misstag" av filmmakarna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tiffany Lyndall-Knight (5)
Tiffany Lyndall-Knight (5)
