Om när Det kalla kriget slår mot de egna
FILMENTvå supermakter stod emot varandra efter det andra världskriget. Två idéer på pappret: den socialistiska idén om allas lika värde i en nationalstat med starka ledare, och idén om allas lika värde i en demokrati med en folkvald president. Båda lösningarna gick åt helvete på sina olika sätt. Knappast är jag ensam om att i efterhand försöka finna en mening i Det kalla kriget. Det är just om detta som tv-serien "Mullvaden" från 1979 handlar om, liksom många andra av John le Carrés böcker.
I 1970-talets kalla krig har en spion nästlat sig in i den absoluta toppen i den brittiska underrättelsetjänsten MI6, eller "Cirkusen" som den kallas av karaktärerna i John le Carrés universum. George Smiley (Alec Guinness) får i hemlighet uppdrag att ringa in vem av fyra högt uppsatta chefer som läcker information till Sovjetunionen. Själv är han avpolleterad och förtidspensionerad, sedan hans tidigare chef Control (Alexander Knox) manövrerats ut och dött i hjärtinfarkt. Motvilligt börjar Smiley nysta i en härva av makt, girighet, korruption och dubbelspel. Vem är egentligen fienden? Någon i de egna leden eller Sovjet?
Det finns mycket själ, intelligens och humor i John le Carrés verk. Och desillusion. Här träder människor fram och målas i trovärdig psykologi, från småtjyvar som vet hur man gör ett kraftfullt nackslag, till åldrade gentlemän som drömmer sig tillbaka till det brittiska imperiets storslagenhet. Överföringen till tv-serie har gjorts med stor respekt. Regissören John Irvin tar god tid på sig att låta oss komma karaktärerna nära. Den komplicerade spiongåtan vecklas ut i maklig takt, utan snabba klipp. Med det makliga tempot blir plottvändningarna så mycket effektivare. Jag har svårt att slita mig från de sju knappa timmeslånga avsnitten.
Och trots en i övrigt fin och genomarbetad ensemble står alla i skuggan av en mästerlig Alec Guinness. In i minsta gest gestaltar han "den grodlike" George Smiley, med tung blick, överlägset småleende, och skarpt formulerade frågor. Tankarna går lite till en nästan samtida produktion: Carl-Gustaf Lindstedts gestaltning av Martin Beck i Bo Widerbergs "Mannen på taket". Den tänkande huvudpersonen, som långsamt och metodiskt nystar sig fram till sanningen. I ett kallt krig - finns det någon utan skuld?
Det finns inget daterat i den här utmärkta BBC-produktionen. En mycket sevärd serie än i dag.
I 1970-talets kalla krig har en spion nästlat sig in i den absoluta toppen i den brittiska underrättelsetjänsten MI6, eller "Cirkusen" som den kallas av karaktärerna i John le Carrés universum. George Smiley (Alec Guinness) får i hemlighet uppdrag att ringa in vem av fyra högt uppsatta chefer som läcker information till Sovjetunionen. Själv är han avpolleterad och förtidspensionerad, sedan hans tidigare chef Control (Alexander Knox) manövrerats ut och dött i hjärtinfarkt. Motvilligt börjar Smiley nysta i en härva av makt, girighet, korruption och dubbelspel. Vem är egentligen fienden? Någon i de egna leden eller Sovjet?
Det finns mycket själ, intelligens och humor i John le Carrés verk. Och desillusion. Här träder människor fram och målas i trovärdig psykologi, från småtjyvar som vet hur man gör ett kraftfullt nackslag, till åldrade gentlemän som drömmer sig tillbaka till det brittiska imperiets storslagenhet. Överföringen till tv-serie har gjorts med stor respekt. Regissören John Irvin tar god tid på sig att låta oss komma karaktärerna nära. Den komplicerade spiongåtan vecklas ut i maklig takt, utan snabba klipp. Med det makliga tempot blir plottvändningarna så mycket effektivare. Jag har svårt att slita mig från de sju knappa timmeslånga avsnitten.
Och trots en i övrigt fin och genomarbetad ensemble står alla i skuggan av en mästerlig Alec Guinness. In i minsta gest gestaltar han "den grodlike" George Smiley, med tung blick, överlägset småleende, och skarpt formulerade frågor. Tankarna går lite till en nästan samtida produktion: Carl-Gustaf Lindstedts gestaltning av Martin Beck i Bo Widerbergs "Mannen på taket". Den tänkande huvudpersonen, som långsamt och metodiskt nystar sig fram till sanningen. I ett kallt krig - finns det någon utan skuld?
Det finns inget daterat i den här utmärkta BBC-produktionen. En mycket sevärd serie än i dag.
EXTRAMATERIALET
Det finns inget extramaterial på denna utgåva.
TRE SAKER
1. Det borde knappast ha gått någon filmälskare förbi att Tomas Alfredson just nu håller på att göra nyfilmatiseringen av "Mullvaden - eller "Tinker, Tailor, Soldier, Spy", som den heter på originalspråket. Gary Oldman har antagit utmaningen att fylla Alec Guinness skor i huvudrollen. Jag tänker inte lägga band på mina förväntningar, för jag känner på mig att det kommer att bli en helt fantastisk film. Alfredson och Oldman, bra biroller – och Hoyte Van Hoytema på foto. Vad kan misslyckas?
2. "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" syftar på en gammal barnramsa. De olika orden blir kodnamn för de misstänkta i spionhärvan.
3. Karaktären George Smiley dyker upp i flera av le Carrés spionromaner. Och han är alltid minnesvärd. Ska man läsa en bok om Cirkusen rekommenderar jag varmt "Spionen som kom in från kylan". Har man inte läst den är det bara att bege sig till närmaste boklåda!
2. "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" syftar på en gammal barnramsa. De olika orden blir kodnamn för de misstänkta i spionhärvan.
3. Karaktären George Smiley dyker upp i flera av le Carrés spionromaner. Och han är alltid minnesvärd. Ska man läsa en bok om Cirkusen rekommenderar jag varmt "Spionen som kom in från kylan". Har man inte läst den är det bara att bege sig till närmaste boklåda!
TOBIAS JOHANSSON (2011-07-10)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA