Rasism och kärlek i 50-talets Australien
FILMENSom liten hade jag en crush på Sigrid Thornton efter att ha sett miniserien "Floden blev mitt liv". Såhär ett kvarts sekel senare är det med ett igenkännande leende på läpparna jag återser min gamla förälskelse i en historia som pendlar mellan högt och lågt.
Under andra världskriget tvingas den skicklige tjeckiske kirurgen Carl Zlinter (Michael York) arbeta för tyskarna för att rädda sin far undan avrättning. När kriget tar slut flyr han till Australien i hopp om att lämna sitt mörka förflutna bakom sig och starta ett helt nytt liv. På vägen träffar han engelskan Jennifer Morton (Sigrid Thornton) och de två förälskar sig i varandra. När Carls mörka förflutna till sist hinner ikapp honom är Jennifer en av få som vågar stå upp för honom. Tillsammans kämpar de mot fördomar och främlingsfientlighet samtidigt som de lär känna nya sidor hos varandra och det nya landet.
Långfilmsversionen har fått en del kritik för att man utelämnat stora delar av Nevil Shutes originalroman men i den här förlängda versionen finns det desto mer med. På gott och ont har man dessutom lagt till och förändrat delar av berättelsen. Men mest är det gott. För där Shutes roman var en dåtida kritik mot det nya brittiska sjukvårdssystemet och den dåtida engelska regeringens politik, är denna version mer en historia om rasism, främlingsfientlighet och liknande ämnen som är mer aktuella idag.
Man lyckas dock inte hålla ihop det fullt ut. Det som börjar som ett starkt drama om rasism, främlingsfientlighet och hopplösheten i att försöka undkomma sitt förflutna, förvandlas i det sista avsnittet till en ganska tam kärlekshistoria utan riktig glöd. Jennifer tvingas tillbaka till England när modern dör och slits sedan mellan sin ansvarskänsla för fadern och sin kärlek till Carl som är kvar i Australien. Detta plötsliga förflyttande av fokus ger serien som helhet en lite schizofren framtoning och gör att slutintrycket blir något förvirrat.
Under andra världskriget tvingas den skicklige tjeckiske kirurgen Carl Zlinter (Michael York) arbeta för tyskarna för att rädda sin far undan avrättning. När kriget tar slut flyr han till Australien i hopp om att lämna sitt mörka förflutna bakom sig och starta ett helt nytt liv. På vägen träffar han engelskan Jennifer Morton (Sigrid Thornton) och de två förälskar sig i varandra. När Carls mörka förflutna till sist hinner ikapp honom är Jennifer en av få som vågar stå upp för honom. Tillsammans kämpar de mot fördomar och främlingsfientlighet samtidigt som de lär känna nya sidor hos varandra och det nya landet.
Långfilmsversionen har fått en del kritik för att man utelämnat stora delar av Nevil Shutes originalroman men i den här förlängda versionen finns det desto mer med. På gott och ont har man dessutom lagt till och förändrat delar av berättelsen. Men mest är det gott. För där Shutes roman var en dåtida kritik mot det nya brittiska sjukvårdssystemet och den dåtida engelska regeringens politik, är denna version mer en historia om rasism, främlingsfientlighet och liknande ämnen som är mer aktuella idag.
Man lyckas dock inte hålla ihop det fullt ut. Det som börjar som ett starkt drama om rasism, främlingsfientlighet och hopplösheten i att försöka undkomma sitt förflutna, förvandlas i det sista avsnittet till en ganska tam kärlekshistoria utan riktig glöd. Jennifer tvingas tillbaka till England när modern dör och slits sedan mellan sin ansvarskänsla för fadern och sin kärlek till Carl som är kvar i Australien. Detta plötsliga förflyttande av fokus ger serien som helhet en lite schizofren framtoning och gör att slutintrycket blir något förvirrat.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ett citat som fastnade hos mig: "Ni är bara födda här. Vi valde att komma till det här landet. Så när ni har med oss att göra - glöm inte att vi är människor som försöker vara australier som ni."
2. De av er som inte tål engelska skådisar med kraftig europeisk brytning kommer att få svårt att ta er igenom den här serien.
3. Lika bra att lugna de som känner igen regissörsnamnet. Nej, det är inte samma George Miller som gjorde "Mad Max"-filmerna.
2. De av er som inte tål engelska skådisar med kraftig europeisk brytning kommer att få svårt att ta er igenom den här serien.
3. Lika bra att lugna de som känner igen regissörsnamnet. Nej, det är inte samma George Miller som gjorde "Mad Max"-filmerna.
THOMAS HELSING (2012-02-18)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Alan Dale (15)
Alan Dale (15)
