Stumt, snyggt och sevärt
FILMENMan skulle utan problem tro att F.W. Murnaus "Sunrise" från 1927 är den äldsta film vi har recenserat på DVDKritik.se. Det är det inte. Den slås med fem år av en annan film signerad Murnau, nämligen "Nosferatu" som låg med som bonus på en tv-filmsversion av "Dracula" för fem år sedan.
Precis som vampyrklassikern är "Sunrise" en stumfilm, men samtidigt inte vilken film som helst. En trefaldigt Oscarsbelönad film och en film som hamnat högt på listor över de bästa filmerna som gjorts eller som man "måste" se innan man dör. Inte kattskit, med andra ord.
Stumfilmsformatet har som vanligt en viss startsträcka innan man vant sig och fokuserar på själva filmen snarare än formatet. Det är några textskyltar i filmen, men förvånansvärt få och ändå hänger man med i storyn utan problem. Historien avhandlar ett äktenskapsdrama och svänger från nattsvart till skinande glatt under 90 minuter.
På en ö utanför en storstad är det semestertider och en kvinna från staden har stannat kvar extra länge. En gift man har blivit förtjust i henne och kvinnan försöker övertala mannen om att hans fru ska råka ut för en "olycka", att hon ska falla överbord och drunkna i vattnet som förbinder ön med staden. Med mörker i blicken är mannen på väg att genomföra dådet och hans fru ber om nåd i skräck. Skuldkänslorna tar över och i sista stund ångrar han sig.
I stället åker han och frun in till storstaden och har en jättetrevlig dag.
Ja, logiken i den där utvecklingen är lite svår att förstå för det är som allt det mörka försvinner i en handvändning och paret gullar som de vore nykära. I och med detta förändrar filmen karaktär helt och hållet och går från ett nattsvart ångestdrama till nästan renodlad romantisk komedi. Komiska scener staplas på varandra: en kulturkrock hos frisören, slapstick hos fotografen och som grädde på moset en griskulting som slickar i sig vin och blir full... En märklig utveckling, men lustigt nog inget som känns som det spretar. I inledningen av filmen har vi nämligen fått lära oss att livet är ömsom bittert och ömsom sött och det visas väldigt tydligt.
Men en minst sagt stormig sista akt väntar bakom hörnet...
Jag har ingen som helst koll på "Sunrises" konkurrenter vid Oscarsgalan, men att den sopade hem flera priser känns inte direkt oväntat. Det här är en film som håller fortfarande även om gemene man kan ha vissa problem med formatet. Men storyn, berättandet och skådespelet kan man inte missta kvaliteten på. Sen är det fotot, som belönades med en av statyetterna, som är förbluffande avancerat. Här är det komplicerade bildkompositioner med bilder som tonas in i varandra, maskningar (dåtidens greenscreen), väl uttänkta klipp, kameraåkningar och långa tagningar. Den där Murnau verkar onekligen varit en duktig filmskapare.
De som är intresserade av filmhistorien eller klassiska, kvalitetsfyllda filmer överlag, är "Sunrise" snudd på obligatorisk. Jag är glad över att få tagit del av något som räknas som ett mästerverk.
Precis som vampyrklassikern är "Sunrise" en stumfilm, men samtidigt inte vilken film som helst. En trefaldigt Oscarsbelönad film och en film som hamnat högt på listor över de bästa filmerna som gjorts eller som man "måste" se innan man dör. Inte kattskit, med andra ord.
Stumfilmsformatet har som vanligt en viss startsträcka innan man vant sig och fokuserar på själva filmen snarare än formatet. Det är några textskyltar i filmen, men förvånansvärt få och ändå hänger man med i storyn utan problem. Historien avhandlar ett äktenskapsdrama och svänger från nattsvart till skinande glatt under 90 minuter.
På en ö utanför en storstad är det semestertider och en kvinna från staden har stannat kvar extra länge. En gift man har blivit förtjust i henne och kvinnan försöker övertala mannen om att hans fru ska råka ut för en "olycka", att hon ska falla överbord och drunkna i vattnet som förbinder ön med staden. Med mörker i blicken är mannen på väg att genomföra dådet och hans fru ber om nåd i skräck. Skuldkänslorna tar över och i sista stund ångrar han sig.
I stället åker han och frun in till storstaden och har en jättetrevlig dag.
Ja, logiken i den där utvecklingen är lite svår att förstå för det är som allt det mörka försvinner i en handvändning och paret gullar som de vore nykära. I och med detta förändrar filmen karaktär helt och hållet och går från ett nattsvart ångestdrama till nästan renodlad romantisk komedi. Komiska scener staplas på varandra: en kulturkrock hos frisören, slapstick hos fotografen och som grädde på moset en griskulting som slickar i sig vin och blir full... En märklig utveckling, men lustigt nog inget som känns som det spretar. I inledningen av filmen har vi nämligen fått lära oss att livet är ömsom bittert och ömsom sött och det visas väldigt tydligt.
Men en minst sagt stormig sista akt väntar bakom hörnet...
Jag har ingen som helst koll på "Sunrises" konkurrenter vid Oscarsgalan, men att den sopade hem flera priser känns inte direkt oväntat. Det här är en film som håller fortfarande även om gemene man kan ha vissa problem med formatet. Men storyn, berättandet och skådespelet kan man inte missta kvaliteten på. Sen är det fotot, som belönades med en av statyetterna, som är förbluffande avancerat. Här är det komplicerade bildkompositioner med bilder som tonas in i varandra, maskningar (dåtidens greenscreen), väl uttänkta klipp, kameraåkningar och långa tagningar. Den där Murnau verkar onekligen varit en duktig filmskapare.
De som är intresserade av filmhistorien eller klassiska, kvalitetsfyllda filmer överlag, är "Sunrise" snudd på obligatorisk. Jag är glad över att få tagit del av något som räknas som ett mästerverk.
EXTRAMATERIALET
Filmen har tre olika ljudspår. Originalspåret har musik och vissa ljudeffekter och är stundtals lite jobbigt att lyssna på. Som alternativ finns ett ljudspår med Olympic Chamber Orchestra. Lustigt nog är det helt olika melodier som spelas och om man växlar mellan dessa ljudspår så får man två helt olika känslor av scenerna.
Det tredje ljudspåret är ett kommentarspår med filmfotografen John Bailey. Bailey har en lång meritlista med allt från "Måndag hela veckan" till "Country Strong" i bagaget och vet förstås vad han snackar om. Det är mycket snack om hur scenerna har filmats, någon sorts reverse enginering från Baileys sida och han lyfter filmupplevelsen ytterligare ett snäpp.
Den kvartslånga "making of"-filmen består av bilder ur filmen och en essäliknande voice over som berättar lite om hur filmen kom till, tankar och teman, reaktioner och analyser. Intressant och sakligt, och speciellt kul att höra att den till Hollywood från Tyskland importerade Murnau fick helt fria händer från filmbolaget, något som var väldigt ovanligt.
Det finns ungefär nio minuter med outtakes, det vill säga bortklippta och alternativa scener. Det är ju helt galet att det här materialet finns kvar över huvud taget. Bilderna kommenteras av John Bailey.
Utgåvans överkursinslag är en 40 minuter lång essä/rekreation av F.W. Murnaus nästa film "4 Devils" som numera är försvunnen. Inga kända kopior finns kvar och den här filmen består av stillbilder, skisser, manussidor och berättelser. Tyvärr alldeles för segt att orka se klart om man nu inte är ett extremt fan.
Det tredje ljudspåret är ett kommentarspår med filmfotografen John Bailey. Bailey har en lång meritlista med allt från "Måndag hela veckan" till "Country Strong" i bagaget och vet förstås vad han snackar om. Det är mycket snack om hur scenerna har filmats, någon sorts reverse enginering från Baileys sida och han lyfter filmupplevelsen ytterligare ett snäpp.
Den kvartslånga "making of"-filmen består av bilder ur filmen och en essäliknande voice over som berättar lite om hur filmen kom till, tankar och teman, reaktioner och analyser. Intressant och sakligt, och speciellt kul att höra att den till Hollywood från Tyskland importerade Murnau fick helt fria händer från filmbolaget, något som var väldigt ovanligt.
Det finns ungefär nio minuter med outtakes, det vill säga bortklippta och alternativa scener. Det är ju helt galet att det här materialet finns kvar över huvud taget. Bilderna kommenteras av John Bailey.
Utgåvans överkursinslag är en 40 minuter lång essä/rekreation av F.W. Murnaus nästa film "4 Devils" som numera är försvunnen. Inga kända kopior finns kvar och den här filmen består av stillbilder, skisser, manussidor och berättelser. Tyvärr alldeles för segt att orka se klart om man nu inte är ett extremt fan.
TRE SAKER
1. På omslagets baksida står det lite förargligt "75 år senare är detta fortfarande en av de mest förtrollande och hjärtskärande kärlekshistorier filmvärlden någonsin uppbringat." Det har gått 85 år sedan 1927.
2. Utöver fotot gick en Oscarsstatyett till Janet Gaynor för Bästa kvinnliga huvudroll som frun. Den tredje var i kategorin "Unique and Artistic Production" som bara fanns detta år. Priset slogs ihop med "Outstanding Picture, Production" och blev det som i dag kallas för "Best Picture". För övrigt var det den första Oscarsgalan någonsin.
3. I scenen hos frisören är det en man som försöker charma in sig hos frun och han är helt sjukt lik J.K. Simmons, så till den milda grad att jag lägger ned tid på att undersöka om det kan vara en farfarsfar eller något. Det är det dock inte.
2. Utöver fotot gick en Oscarsstatyett till Janet Gaynor för Bästa kvinnliga huvudroll som frun. Den tredje var i kategorin "Unique and Artistic Production" som bara fanns detta år. Priset slogs ihop med "Outstanding Picture, Production" och blev det som i dag kallas för "Best Picture". För övrigt var det den första Oscarsgalan någonsin.
3. I scenen hos frisören är det en man som försöker charma in sig hos frun och han är helt sjukt lik J.K. Simmons, så till den milda grad att jag lägger ned tid på att undersöka om det kan vara en farfarsfar eller något. Det är det dock inte.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
