Rollen Bill Murray föddes för att göra
FILMENJag kommer till "Where the Buffalo Roam" via "Fear and Loathing in Las Vegas", den Hunter S. Thompson-skrivna filmen där Johnny Depp spelar en Hunter S. Thompson-aktig figur som lever ett kaotiskt liv tillsammans med sin advokat. I "Where the Buffalo Roam", som gjordes 1980 - arton år innan Deppfilmen, spelar Bill Murray just Hunter S. Thompson som lever ett kaotiskt liv med sin advokat (Peter Boyle). Det finns onekligen många likheter, och inte minst i hur huvudpersonerna ser ut och framför allt låter. Både Murray och Depp pratar med exakt samma satsmelodi och måste därefter båda två gjort bra imitationer av den verkliga personen.
Vem var då Hunter S. Thompson? Han var en journalist som lanserade den så kallade "gonzojournalistiken" där reportern ingår så mycket i storyn att han blir dess centrala punkt. Han var galet glad i alkohol och droger och på alla sätt och vis en excentrisk och kaotisk person som jag egentligen inte riktigt förstår hur han kunde jobba över huvud taget. Jag tänker på uttrycket "går inte att ha i möblerade rum" och travesterar det till att Thompson "möblerade om rum", för det är exakt vad som sker. Varje plats han bor på förändras till en visuell snedtripp med allehanda attiraljer och prylar som skapar det kaos som Thompson endast kan verka i. En kemikalisk homestyling som även går igen i hans klädval.
Filmen skildrar tre olika sekvenser i Thompsons liv 1968-72 där hans advokat Carl Lazlo dyker upp från ingenstans när han minst anar det. I en ramhistoria sitter Thompson och skriver ned dessa historier med en deadline som en bila över halsen. I den första episoden får vi bevittna Lazlos sista insats som advokat när han försvarar några ungdomar som åkt dit för knarkbrott, i den andra är Thompson på plats för att bevaka Superbowl men blir i princip bortrövad av sin vän för att skriva om hans frihetsarmé och i den sista är Thompson med under Richard Nixons kampanjturné trots att han på grund av sitt väldokumenterade Nixonhat egentligen inte är önskad där.
Filmen fick stark kritik när den kom för att storyn inte hänger ihop och enbart känns episodisk. Thompson själv, som krediterades som "exekutiv konsult" gillade den inte, men gillade Murrays porträttering. Jag håller inte med i den dåtida kritiken utan tycker att filmens presentation går hand i hand med det vansinne och det kaos den skildrar, samtidigt som jag tycker att episoderna knyts ihop rätt bra av voiceover från Murray och klippen till ramhistorien.
En fullständigt vansinnig film, och jag gillar den! Och Bill Murray är oemotståndligt lysande i huvudrollen.
Vem var då Hunter S. Thompson? Han var en journalist som lanserade den så kallade "gonzojournalistiken" där reportern ingår så mycket i storyn att han blir dess centrala punkt. Han var galet glad i alkohol och droger och på alla sätt och vis en excentrisk och kaotisk person som jag egentligen inte riktigt förstår hur han kunde jobba över huvud taget. Jag tänker på uttrycket "går inte att ha i möblerade rum" och travesterar det till att Thompson "möblerade om rum", för det är exakt vad som sker. Varje plats han bor på förändras till en visuell snedtripp med allehanda attiraljer och prylar som skapar det kaos som Thompson endast kan verka i. En kemikalisk homestyling som även går igen i hans klädval.
Filmen skildrar tre olika sekvenser i Thompsons liv 1968-72 där hans advokat Carl Lazlo dyker upp från ingenstans när han minst anar det. I en ramhistoria sitter Thompson och skriver ned dessa historier med en deadline som en bila över halsen. I den första episoden får vi bevittna Lazlos sista insats som advokat när han försvarar några ungdomar som åkt dit för knarkbrott, i den andra är Thompson på plats för att bevaka Superbowl men blir i princip bortrövad av sin vän för att skriva om hans frihetsarmé och i den sista är Thompson med under Richard Nixons kampanjturné trots att han på grund av sitt väldokumenterade Nixonhat egentligen inte är önskad där.
Filmen fick stark kritik när den kom för att storyn inte hänger ihop och enbart känns episodisk. Thompson själv, som krediterades som "exekutiv konsult" gillade den inte, men gillade Murrays porträttering. Jag håller inte med i den dåtida kritiken utan tycker att filmens presentation går hand i hand med det vansinne och det kaos den skildrar, samtidigt som jag tycker att episoderna knyts ihop rätt bra av voiceover från Murray och klippen till ramhistorien.
En fullständigt vansinnig film, och jag gillar den! Och Bill Murray är oemotståndligt lysande i huvudrollen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Bill Murray gick så pass djupt in i rollen att han fortsatte att vara "Hunter S. Thompson" i den efterföljande säsongen av "Saturday Night Live", vilket irriterade alla. Än i dag säger Murray att han "still have Hunter in me".
2. Filmen är semi-biografisk och baseras först och främst på Thompsons dödsruna över sin advokat och vän Oscar Zeta Acosta - "The Banshee Screams for Buffalo Meat", men plockar även inspiration från Thompsons artiklar/böcker "Fear and Loathing on the Campaign Trail '72", "The Great Shark Hunt" och "Fear and Loathing in Las Vegas"
3. Filmen innehåller en del originalmusik av Neil Young och bioversionen hade även musik av Jimi Hendrix, Bob Dylan, The Temptations och The Four Tops som på grund av dyra rättigheter ersatts av generiska tolkningar av låtarna till alla släpp för hemmamarknaden.
2. Filmen är semi-biografisk och baseras först och främst på Thompsons dödsruna över sin advokat och vän Oscar Zeta Acosta - "The Banshee Screams for Buffalo Meat", men plockar även inspiration från Thompsons artiklar/böcker "Fear and Loathing on the Campaign Trail '72", "The Great Shark Hunt" och "Fear and Loathing in Las Vegas"
3. Filmen innehåller en del originalmusik av Neil Young och bioversionen hade även musik av Jimi Hendrix, Bob Dylan, The Temptations och The Four Tops som på grund av dyra rättigheter ersatts av generiska tolkningar av låtarna till alla släpp för hemmamarknaden.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Bill Murray (22)
Bill Murray (22)
