Kärleksbekymmer i hotellrum
FILMENEn man (Chris Messina) och en kvinna (Marin Ireland) träffas på ett hotell och har ett oskyldigt one night stand. Då de båda har en relation på annat håll har de inga planer på att träffas igen. Ödet vill dock annorlunda och de träffas både en och två gånger igen. Snart inser de att de faktiskt har känslor för varandra och plötsligt kompliceras allting rejält.
"28 Hotel Rooms" är ganska intressant som historia. Miljön vi befinner oss i är just hotellrum. Ibland får vi se lobbyn, restaurangdelen, taket och korridoren, men vi lämnar aldrig hotellet. Som åskådare kan man aldrig skapa en egen åsikt om huruvida paret ska vara tillsammans eller gå tillbaka till sina respektive. På ett sätt är det ganska skönt att det inte är så otroligt mycket sidospår som det lätt kan bli annars. Här är det ett spår som gäller och det går inte en sekund ifrån det.
I längden blir filmen dock ganska tråkig, mycket på grund av att det just endast finns ett spår. Det velas hela tiden fram och tillbaka. Samma frågor ställs om och om igen utan att riktigt få något svar. I och med att vi aldrig får se vad som egentligen hindrar dem från att vara tillsammans, utan endast får höra det, är det svårt att förstå varför de inte bara bestämmer sig. Slutet sedan gör det inte bättre. Utan att avslöja för mycket så bidrog det till att det stundtals kändes som bortslösad tid att se filmen.
Ett stort plus går ändå till skådespelarna. De är trovärdiga från början till slut och gör ändå filmen sevärd. Kemin mellan de båda är fantastisk och de skildrar karaktärerna på ett sätt att man ändå känner sympati för dem.
För att summera är detta en sevärd film, så länge man är beredd på att den kan vara något långsam.
"28 Hotel Rooms" är ganska intressant som historia. Miljön vi befinner oss i är just hotellrum. Ibland får vi se lobbyn, restaurangdelen, taket och korridoren, men vi lämnar aldrig hotellet. Som åskådare kan man aldrig skapa en egen åsikt om huruvida paret ska vara tillsammans eller gå tillbaka till sina respektive. På ett sätt är det ganska skönt att det inte är så otroligt mycket sidospår som det lätt kan bli annars. Här är det ett spår som gäller och det går inte en sekund ifrån det.
I längden blir filmen dock ganska tråkig, mycket på grund av att det just endast finns ett spår. Det velas hela tiden fram och tillbaka. Samma frågor ställs om och om igen utan att riktigt få något svar. I och med att vi aldrig får se vad som egentligen hindrar dem från att vara tillsammans, utan endast får höra det, är det svårt att förstå varför de inte bara bestämmer sig. Slutet sedan gör det inte bättre. Utan att avslöja för mycket så bidrog det till att det stundtals kändes som bortslösad tid att se filmen.
Ett stort plus går ändå till skådespelarna. De är trovärdiga från början till slut och gör ändå filmen sevärd. Kemin mellan de båda är fantastisk och de skildrar karaktärerna på ett sätt att man ändå känner sympati för dem.
För att summera är detta en sevärd film, så länge man är beredd på att den kan vara något långsam.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Vi får aldrig veta namnet på de båda karaktärerna. Mannen frågar i början kvinnan vad hon heter, men hon svarar aldrig.
2. Producerad av samma team som gjort "Blue Valentine" och "Half Nelson"
3. Mannen och kvinnan är i princip de enda karaktärerna. Ibland får en bartender någon replik, men i det stora hela är detta en ganska karaktärsfattig film.
2. Producerad av samma team som gjort "Blue Valentine" och "Half Nelson"
3. Mannen och kvinnan är i princip de enda karaktärerna. Ibland får en bartender någon replik, men i det stora hela är detta en ganska karaktärsfattig film.
EMMA ÅKERLIND (2013-09-07)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA