Knepig självmedveten comeback
FILMENTillsammans med "Twin Peaks" är "The X-Files" den tveklöst viktigaste serien från perioden då jag gick från tonåring till ung man. "Arkiv X", som vi känner serien som i Sverige, var något speciellt när den kom 1993. Här var det coola karaktärer, spännande historier och som grädde på moset det alltid så kittlande utomjordingsspåret i kombination med en saftig konspiration. Klart man blev såld på en gång!
När säsong två startade började jag spela in avsnitten på VHS och samtidigt inleddes en förbril kamp att hitta bandade avsnitt från den första säsongen. Olika bekanta hade spelat in ett avsnitt där och ett avsnitt där. Jag minns att jag hörde av mig till TV4 för att få reda på hur många avsnitt det faktiskt handlade om. Någonstans där kom Internet in i mitt liv och jag hittade en episodguide där jag blev varse om att tv-serieavsnitt har riktiga namn. Först några säsonger senare kunde jag komplettera min samling då en flyktig bekant hade varit i USA och kommit hem med en VHS-box (!) med säsong 1. Plötsligt blev jag killen som hade alla "Arkiv X"-avsnitt och fick kopiera hela samlingen till olika vänner. Det var tider det!
När sedan DVD-spelaren klev in i maskinparken köpte jag svindyra boxar från USA och i hyllan finns nu hela serien samlad. Så nog kan man säga att "The X-Files" har betytt mycket för mig.
Det har hänt att jag under åren plockat fram boxarna och tittat på utvalda favoritavsnitt. I mångt och mycket håller de fortfarande men vissa av specialeffekterna har åldrats bedrövligt dåligt, men det är inte speciellt förvånande. Det ska väl konstaterats att de sista åren av seriens existens fram till finalen av säsong 9 2002 inte var överdrivet starka och det plågar mig att säga att jag faktiskt inte minns ett dugg av långfilmen "The X-Files: I Want to Believe" från 2008 trots att jag såg den på bio. Jag kommer ihåg att den var en besvikelse, men det är faktiskt det enda jag minns.
Nu har "The X-Files" gjort comeback (och "Twin Peaks" står vid dörren och väntar på att komma in på nytt), och det med denna "Event Series" om sex avsnitt, kronologiskt sett är det säsong 10. Avsnitt 1 och 6 bildar en inramning till de fyra mittenavsnitten som är klassiskt individuella avsnitt av blandad kvalitet. I sin helhet är "The X-Files" comeback lite lätt märklig. Det känns som serien är otroligt medveten om sin kultstatus och därför flirtar med fansen lite väl mycket. Agent Fox Mulder (David Duchovney) har till och med vinjettmusiken som ringsignal på sin telefon...
Inom "The X-Files" finns det två spår för avsnitten. Det ena är "Mythology" som är den återkommande historien om utomjordingar och konspirationen och den andra är "Monster of the Week" som nödvändigtvis inte behöver handla om ett monster. Till denna säsong hör inramningen till "Mythology" och mellanavsnitten till "Monster of the Week". Inramningens avsnitt är så fulla av information att det känns som två dubbelavsnitt som komprimerats till två singelavsnitt. Vad som är värre är att mytologin går emot den gamla mytologin från de tidigare säsongerna, och det tycker jag är märkligt. Mulder och Agent Dana Scully (Gillian Anderson) kallas in av direktör Skinner (Mitch Pileggi) för att träffa en populär webb-tv-presentatör som bubblar av konspirationsteorier. Mannen (Joel McHale) tar med sig agentparet till en stuga där de träffar en kvinna som påstår sig blivit bortrövad av utomjordingar när hon var gravid, och medan Scully undersöker kvinnan får Mulder se en så kallad ARV ("Alien Replica Vehicle") som bokstavligt talat är ett flygande tefat. Konspirationsmannen avslöjar att regeringen haft tillgång till utomjordisk teknologi sedan 1947 och att alla UFO-skådningar, bortrövningar och kolonisationsteorier bara varit skenmanövrar. Mulder köper detta.
Det här spåret kulminerar i det sista avsnittet då det blir riktigt knepigt för våra hjältar och när vi lämnar serien är det inte med ett avslut utan med en utsträckt hand om att få berätta mer. Frågan är dock om det blir så?
"Monster"-avsnitten däremellan är ganska lika den gamla serien, på gott och ont. I vissa stunder är det riktigt bra där Mulder och Scully ställs emot telepatiska ungdomar eller ett skräpmonster, och i andra är det inte riktigt lika bra. Avsnitt tre, "Mulder and Scully Meet the Were-Monster", är en riktig vattendelare. Jag har aldrig sett så omfattande protester inom mitt eget sociala nätverk som när avsnittet visades på TV3. Många tyckte att det var det sämsta någonsin. Paradoxalt nog är det det avsnitt från säsongen som fått absolut bäst kritik av recensenterna... Avsnittet kan placeras på "roligt"-kontot och handlar om hur Mulder och Scully ställs mot en figur som visar sig vara ett ödlemonster som blivit biten av en människa och därmed förvandlats till just människa. Figuren spelas av en smått hysterisk Rhys Darby ("Flight of the Conchords" med mera) och avsnittet är... speciellt, för att uttrycka sig diplomatiskt. I ett gammalt "The X-Files"-sammanhang med en säsong på 20+ avsnitt hade det inte alls varit konstigt om det här avsnittet hade funnits någonstans mitt i, men i en samling med enbart sex avsnitt känns det fel. Men när jag tänker tillbaka på det så är det ändå med en viss förtjusning, trots att jag inte gillade det när det visades.
I sammanfattning kan jag som tidigare konstatera att comebacken är lite märklig. Å ena sidan är det kul att återse karaktärer, charmigt att leta referenser och nostalgiskt att återfå känslan från förr, men å andra sidan är det inte tillräcklig bra material, självmedvetenheten är för övertydlig och tyvärr är det lite mossigt. Jag upplever inte att mitt liv eller min kärlek till serien fått en skjuts framåt av dessa sex avsnitt, och serien har inte fått en upprättande avslutning utan svävar fortfarande fritt utan att veta var den ska ta vägen. Knepigt!
När säsong två startade började jag spela in avsnitten på VHS och samtidigt inleddes en förbril kamp att hitta bandade avsnitt från den första säsongen. Olika bekanta hade spelat in ett avsnitt där och ett avsnitt där. Jag minns att jag hörde av mig till TV4 för att få reda på hur många avsnitt det faktiskt handlade om. Någonstans där kom Internet in i mitt liv och jag hittade en episodguide där jag blev varse om att tv-serieavsnitt har riktiga namn. Först några säsonger senare kunde jag komplettera min samling då en flyktig bekant hade varit i USA och kommit hem med en VHS-box (!) med säsong 1. Plötsligt blev jag killen som hade alla "Arkiv X"-avsnitt och fick kopiera hela samlingen till olika vänner. Det var tider det!
När sedan DVD-spelaren klev in i maskinparken köpte jag svindyra boxar från USA och i hyllan finns nu hela serien samlad. Så nog kan man säga att "The X-Files" har betytt mycket för mig.
Det har hänt att jag under åren plockat fram boxarna och tittat på utvalda favoritavsnitt. I mångt och mycket håller de fortfarande men vissa av specialeffekterna har åldrats bedrövligt dåligt, men det är inte speciellt förvånande. Det ska väl konstaterats att de sista åren av seriens existens fram till finalen av säsong 9 2002 inte var överdrivet starka och det plågar mig att säga att jag faktiskt inte minns ett dugg av långfilmen "The X-Files: I Want to Believe" från 2008 trots att jag såg den på bio. Jag kommer ihåg att den var en besvikelse, men det är faktiskt det enda jag minns.
Nu har "The X-Files" gjort comeback (och "Twin Peaks" står vid dörren och väntar på att komma in på nytt), och det med denna "Event Series" om sex avsnitt, kronologiskt sett är det säsong 10. Avsnitt 1 och 6 bildar en inramning till de fyra mittenavsnitten som är klassiskt individuella avsnitt av blandad kvalitet. I sin helhet är "The X-Files" comeback lite lätt märklig. Det känns som serien är otroligt medveten om sin kultstatus och därför flirtar med fansen lite väl mycket. Agent Fox Mulder (David Duchovney) har till och med vinjettmusiken som ringsignal på sin telefon...
Inom "The X-Files" finns det två spår för avsnitten. Det ena är "Mythology" som är den återkommande historien om utomjordingar och konspirationen och den andra är "Monster of the Week" som nödvändigtvis inte behöver handla om ett monster. Till denna säsong hör inramningen till "Mythology" och mellanavsnitten till "Monster of the Week". Inramningens avsnitt är så fulla av information att det känns som två dubbelavsnitt som komprimerats till två singelavsnitt. Vad som är värre är att mytologin går emot den gamla mytologin från de tidigare säsongerna, och det tycker jag är märkligt. Mulder och Agent Dana Scully (Gillian Anderson) kallas in av direktör Skinner (Mitch Pileggi) för att träffa en populär webb-tv-presentatör som bubblar av konspirationsteorier. Mannen (Joel McHale) tar med sig agentparet till en stuga där de träffar en kvinna som påstår sig blivit bortrövad av utomjordingar när hon var gravid, och medan Scully undersöker kvinnan får Mulder se en så kallad ARV ("Alien Replica Vehicle") som bokstavligt talat är ett flygande tefat. Konspirationsmannen avslöjar att regeringen haft tillgång till utomjordisk teknologi sedan 1947 och att alla UFO-skådningar, bortrövningar och kolonisationsteorier bara varit skenmanövrar. Mulder köper detta.
Det här spåret kulminerar i det sista avsnittet då det blir riktigt knepigt för våra hjältar och när vi lämnar serien är det inte med ett avslut utan med en utsträckt hand om att få berätta mer. Frågan är dock om det blir så?
"Monster"-avsnitten däremellan är ganska lika den gamla serien, på gott och ont. I vissa stunder är det riktigt bra där Mulder och Scully ställs emot telepatiska ungdomar eller ett skräpmonster, och i andra är det inte riktigt lika bra. Avsnitt tre, "Mulder and Scully Meet the Were-Monster", är en riktig vattendelare. Jag har aldrig sett så omfattande protester inom mitt eget sociala nätverk som när avsnittet visades på TV3. Många tyckte att det var det sämsta någonsin. Paradoxalt nog är det det avsnitt från säsongen som fått absolut bäst kritik av recensenterna... Avsnittet kan placeras på "roligt"-kontot och handlar om hur Mulder och Scully ställs mot en figur som visar sig vara ett ödlemonster som blivit biten av en människa och därmed förvandlats till just människa. Figuren spelas av en smått hysterisk Rhys Darby ("Flight of the Conchords" med mera) och avsnittet är... speciellt, för att uttrycka sig diplomatiskt. I ett gammalt "The X-Files"-sammanhang med en säsong på 20+ avsnitt hade det inte alls varit konstigt om det här avsnittet hade funnits någonstans mitt i, men i en samling med enbart sex avsnitt känns det fel. Men när jag tänker tillbaka på det så är det ändå med en viss förtjusning, trots att jag inte gillade det när det visades.
I sammanfattning kan jag som tidigare konstatera att comebacken är lite märklig. Å ena sidan är det kul att återse karaktärer, charmigt att leta referenser och nostalgiskt att återfå känslan från förr, men å andra sidan är det inte tillräcklig bra material, självmedvetenheten är för övertydlig och tyvärr är det lite mossigt. Jag upplever inte att mitt liv eller min kärlek till serien fått en skjuts framåt av dessa sex avsnitt, och serien har inte fått en upprättande avslutning utan svävar fortfarande fritt utan att veta var den ska ta vägen. Knepigt!
EXTRAMATERIALET
Utgåvan är helt ren från extramaterial. Andra utgåvor har en del och det är möjligt att något av detta hamnat på blu-ray:en som släpps lite senare i Sverige.
TRE SAKER
1. Om det blir en elfte säsong är just nu oklart, men det skulle i så fall bli till tv-säsongen 2017-18.
2. Några bekanta ansikten från förr är med i säsongen. William B. Davis dyker upp som Cigarette Smoking Man, Annabeth Gishs agent Monica Reyes är också med, och i en drömsekvens återser vi The Lone Gunmen.
3. Ett par - bokstavligt talat - nya karaktärer är de unga Agent Einstein (Lauren Ambrose) och Agent Miller (Robbie Amell) som både utseende- och attitydmässigt är formade utifrån Mulder och Scully. Initialt får man känslan av att serien ska lämnas över till dessa karaktärer, vilket kanske inte vore fel, men riktigt så blir det inte denna gång.
2. Några bekanta ansikten från förr är med i säsongen. William B. Davis dyker upp som Cigarette Smoking Man, Annabeth Gishs agent Monica Reyes är också med, och i en drömsekvens återser vi The Lone Gunmen.
3. Ett par - bokstavligt talat - nya karaktärer är de unga Agent Einstein (Lauren Ambrose) och Agent Miller (Robbie Amell) som både utseende- och attitydmässigt är formade utifrån Mulder och Scully. Initialt får man känslan av att serien ska lämnas över till dessa karaktärer, vilket kanske inte vore fel, men riktigt så blir det inte denna gång.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
